Semlor och Knutar
Kategori: Allmänt
Idag är fettisdagen, vilket jag såklart firade (för jag tar varje tillfälle i akt när det firas med godsaker). Jag hade tagit med mig mandelmassa från Sverige i julas för att jag ville baka semlor här; och det gjorde jag alltså idag.
Jag köpte alla ingredienser igår på Tesco och tänkte att jag till och med skulle ha kardemumma i. Men de sålde bara hel kardemumma, de där gröna frökapslarna ni vet. Inga problem tänkte jag, men det var det visst. I brist på mortel fick jag improvisera och använde mig av skålar och muggar för att krossa kapslarna och komma åt kärnorna. När jag väl pillat med det en bra stund behövde jag mala kärnorna, men eftersom jag inte hade någon mortel blev det ett mer eller mindre omöjligt uppdrag. Och alltså; jag har aldrig betraktat en mortel som en riktig nödvändighet i ett kök, men nu har jag insett att det ju inte går annars. De jäkla kardemummakärnorna som hade kostat mycken möda att locka ut ur frökapslarna krossades inte under muggen eller kavelhandtaget utan flög åt olika håll i köket istället. Ni kan tänka er att jag var litet frustrerad. Men problemet löstes genom att blanda ner kardemumman i mjölken medan den hettades upp för att ge smak, och sen silas bort.
På eftermiddagen fick jag besök i två omgångar; först kom Diana, Pernilla, Astrid och Andrei över till mig och vi drack te, pratade, och åt semlor såklart. Senare kom Anita, Marlene och Sarah och tedrickandet, pratandet och semmelätandet upprepades; men denna gången på tyska istället för på engelska.
Så idag har jag ätit tre semlor. Jag känner mig lite tjock. Men det var små semlor; så jag tänker att det kanske är okej ändå.
Nu sitter jag i mitt rum med Marlene och Sarah och vi väntar på att Kung Fu Panda ska buffra på datorn. Jag sitter med min stickning i knät och Marlene försöker reda ut den gordiska knuten på det enorma garnnystanet.
Jag köpte alla ingredienser igår på Tesco och tänkte att jag till och med skulle ha kardemumma i. Men de sålde bara hel kardemumma, de där gröna frökapslarna ni vet. Inga problem tänkte jag, men det var det visst. I brist på mortel fick jag improvisera och använde mig av skålar och muggar för att krossa kapslarna och komma åt kärnorna. När jag väl pillat med det en bra stund behövde jag mala kärnorna, men eftersom jag inte hade någon mortel blev det ett mer eller mindre omöjligt uppdrag. Och alltså; jag har aldrig betraktat en mortel som en riktig nödvändighet i ett kök, men nu har jag insett att det ju inte går annars. De jäkla kardemummakärnorna som hade kostat mycken möda att locka ut ur frökapslarna krossades inte under muggen eller kavelhandtaget utan flög åt olika håll i köket istället. Ni kan tänka er att jag var litet frustrerad. Men problemet löstes genom att blanda ner kardemumman i mjölken medan den hettades upp för att ge smak, och sen silas bort.
På eftermiddagen fick jag besök i två omgångar; först kom Diana, Pernilla, Astrid och Andrei över till mig och vi drack te, pratade, och åt semlor såklart. Senare kom Anita, Marlene och Sarah och tedrickandet, pratandet och semmelätandet upprepades; men denna gången på tyska istället för på engelska.
Så idag har jag ätit tre semlor. Jag känner mig lite tjock. Men det var små semlor; så jag tänker att det kanske är okej ändå.
Nu sitter jag i mitt rum med Marlene och Sarah och vi väntar på att Kung Fu Panda ska buffra på datorn. Jag sitter med min stickning i knät och Marlene försöker reda ut den gordiska knuten på det enorma garnnystanet.
Happy Fatty Tuesday!
