nemaproblema.blogg.se

Jag har säkert redan skrivit detta, men jag tycker det är så otroligt hur snabbt tiden gått. Idag är det exakt två veckor kvar tills jag åker till Sverige igen; det känns konstigt och liksom surrealistiskt. Min praktiktid är nästan slut; tiden som kändes som en hel evighet och nästan oändligt lång när jag kom hit är nästan förbi. Jag har hunnit göra så mycket; se så mycket; uppleva så mycket. Ändå känns det som om jag bara skrapat på ytan, jag har inte hunnit lära känna Berlin på riktigt. Det finns en hel lista med saker som jag vill se och göra som jag inte kommer hinna med de kommande fjorton dagarna heller. 

Jag har inte hunnit gå på tillräckligt många loppmarknader. 
Jag har inte hunnit gå till den där lilla vinylaffären på tvärgatan mot tunnelbanestationen. 
Jag har inte hunnit titta in i de fullsmockade små secondhandaffärerna. 
Jag hinner inte åka till Minden en gång till, även om det också hade varit fint. 
Trots att jag varit i en hel del museer och gallerier har jag inte hunnit se ens en bråkdel av allt Berlin har att erbjuda i museiväg. 
Jag har fortfarande inte ätit en riktig Döner. 
Jag har heller inte ätit Bienenstich (inte okej!). 
Ja har inte hunnit prova tillräckligt många ölsorter.
Jag har inte hunnit promenera i Tiergarten eller i Botanischer Garten. 
...
Och jag hinner nog inte göra en lista med allt jag inte hinner med heller. 

Men än behöver jag inte förtvivla; jag har två veckor till på mig att hitta på saker. Under tiden ska jag njuta av min sista tid i Bundestagförvaltningen; ett arbete och en arbetsplats som jag trivs mycket bra med; och av att vara i Berlin. Jag ska nog hinna med att göra några saker på min lista ändå. Allraminst ska jag hinna fika på kaffe och tysk kaka innan jag åker hem.