Solen fortsätter att skina
Kategori: Allmänt
Det blev en bra lördag idag. Solen har skinit idag också och det har varit så fint ljus ute, även om det varit lite kyligt. Ännu är det ju bara februari, så det är väl okej om det är lite kallt.
Efter en mysig frukost med mormor på ett bageri mötte vi upp Manfred och åkte till Bendlerblock. Där väntade Johann på oss och tillsammans gick vi in i museet för den tyska motståndskampen under NSDAP-tiden. Det var spännande att läsa om och se hur brett motståndet mot nazismen var i Tyskland; mycket kände jag inte till sedan innan. Intellektuella, konstnärer, judar, romer, kristna, ungdomar; inom alla dessa grupper (och fler) samordnade sig människor och gjorde motstånd mot nazism och fascism. Det berörde mig verkligen att se att så många var modiga och stod upp mot något som de tyckte var fel, även när så många följde strömmen. Särskilt intressant tyckte jag att det var att se hur många kvinnor som organiserade motståndet och på framstående sätt motsatte sig nazismen, med tanke på att kvinnor som grupp vid den tiden saknade många rättigheter och möjligheter. Att de trotsade detta och sedan kämpade mot en människoföraktande ideologi tycker jag är beundransvärt och modigt. I museet kunde en också läsa om de olika attentaten som riktades mot Hitler; flera gånger har motståndsrörelser konspirerat att assassinera Hitler men alla gånger misslyckats. Uppdraget "Walkürie" 1944 slog helt fel, även om det var noga planerat och involverade över 600 människor, många högt uppsatta inom militären eller i Hitlers stab. På innergården av Bendlerblock sköts Stauffenberg och hans närmsta medkonspiratorer vid midnatt samma dag som ett skrivbord i ekträ skyddat Hitler från bomben som Stauffenberg placerat i högkvarteret "varglyan". Att läsa om allt detta tyckte jag var spännande, otroligt och enormt tragiskt - många av de modiga människor som vågade säga ifrån överlevde inte NSDAP.
Vi åkte sedan från Bendlerblock till Kreuzberg där vi mötte upp Ulrike och gick till en saluhall. Det var en riktigt fin saluhall, med en massa olika bås och stånd med all möjlig god mat. Där åt vi vår lunch och begav oss sedan vidare genom soliga gator. Med S-Bahn åkte vi sedan till Potsdamer Platz. Där åkte vi med Europas snabbaste hiss till 24:e våningen till Panoramapunkten där en har en fantastiskt fin utsikt över hela Berlin. Det var lite disigt, men solen sken och vi kunde blicka långt över den en gång delade staden. Manfred pekade ut alla viktiga byggnader åt mig och förklarade var muren gick. När vi frusit klart där uppe drack vi kaffe i ett litet café och tittade sedan på stohejet vid en av biograferna vid Potsdamer Platz. Den röda mattan var utrullad och det var människor, kameror och eleganta svarta bilar överallt för filmfestivalen Berlinales näst sista dag. Men vi såg inga kända människor och det hände inte så mycket, så istället åkte vi tillbaka till Savignyplatz. Medan Ulrike och Manfred gick hem till sig gick mormor och jag till kultpuben Zwiebelfisch. Där provade vi specialitén Berliner Weisse - en gång i grönt och en gång i rött. Det är öl med koncentrat; den gröna med smak av Waldmeister och den röda med smak av hallon. Det smakade inte alls som öl, utan snarare som drickbart godis. Mycket märkligt. Men det var roligt att ha provat det också; emellertid var vi tvungna att dricka varsin Kölsch efteråt. Sen gick vi och åt på en asiatisk restaurang i närheten. Maten var verkligen otroligt god! Och det var så fint att umgås med mormor på kvällen; vi hade jättetrevligt. Även om det såklart var roligt att göra något allihop på dagen så njöt jag av att vara själv med mormor på kvällen.
Så, idag har varit en bra lördag. Jag hoppas att ni också haft en fin dag; om inte så har vi ju chansen att göra imorgon till en bra dag. Och nu vet ni att om ni funderar på att dricka Berliner Weisse någon gång så rekommenderar jag att ni istället dricker Kölsch. Mycket godare, och serverat i snyggare glas.
Efter en mysig frukost med mormor på ett bageri mötte vi upp Manfred och åkte till Bendlerblock. Där väntade Johann på oss och tillsammans gick vi in i museet för den tyska motståndskampen under NSDAP-tiden. Det var spännande att läsa om och se hur brett motståndet mot nazismen var i Tyskland; mycket kände jag inte till sedan innan. Intellektuella, konstnärer, judar, romer, kristna, ungdomar; inom alla dessa grupper (och fler) samordnade sig människor och gjorde motstånd mot nazism och fascism. Det berörde mig verkligen att se att så många var modiga och stod upp mot något som de tyckte var fel, även när så många följde strömmen. Särskilt intressant tyckte jag att det var att se hur många kvinnor som organiserade motståndet och på framstående sätt motsatte sig nazismen, med tanke på att kvinnor som grupp vid den tiden saknade många rättigheter och möjligheter. Att de trotsade detta och sedan kämpade mot en människoföraktande ideologi tycker jag är beundransvärt och modigt. I museet kunde en också läsa om de olika attentaten som riktades mot Hitler; flera gånger har motståndsrörelser konspirerat att assassinera Hitler men alla gånger misslyckats. Uppdraget "Walkürie" 1944 slog helt fel, även om det var noga planerat och involverade över 600 människor, många högt uppsatta inom militären eller i Hitlers stab. På innergården av Bendlerblock sköts Stauffenberg och hans närmsta medkonspiratorer vid midnatt samma dag som ett skrivbord i ekträ skyddat Hitler från bomben som Stauffenberg placerat i högkvarteret "varglyan". Att läsa om allt detta tyckte jag var spännande, otroligt och enormt tragiskt - många av de modiga människor som vågade säga ifrån överlevde inte NSDAP.
Vi åkte sedan från Bendlerblock till Kreuzberg där vi mötte upp Ulrike och gick till en saluhall. Det var en riktigt fin saluhall, med en massa olika bås och stånd med all möjlig god mat. Där åt vi vår lunch och begav oss sedan vidare genom soliga gator. Med S-Bahn åkte vi sedan till Potsdamer Platz. Där åkte vi med Europas snabbaste hiss till 24:e våningen till Panoramapunkten där en har en fantastiskt fin utsikt över hela Berlin. Det var lite disigt, men solen sken och vi kunde blicka långt över den en gång delade staden. Manfred pekade ut alla viktiga byggnader åt mig och förklarade var muren gick. När vi frusit klart där uppe drack vi kaffe i ett litet café och tittade sedan på stohejet vid en av biograferna vid Potsdamer Platz. Den röda mattan var utrullad och det var människor, kameror och eleganta svarta bilar överallt för filmfestivalen Berlinales näst sista dag. Men vi såg inga kända människor och det hände inte så mycket, så istället åkte vi tillbaka till Savignyplatz. Medan Ulrike och Manfred gick hem till sig gick mormor och jag till kultpuben Zwiebelfisch. Där provade vi specialitén Berliner Weisse - en gång i grönt och en gång i rött. Det är öl med koncentrat; den gröna med smak av Waldmeister och den röda med smak av hallon. Det smakade inte alls som öl, utan snarare som drickbart godis. Mycket märkligt. Men det var roligt att ha provat det också; emellertid var vi tvungna att dricka varsin Kölsch efteråt. Sen gick vi och åt på en asiatisk restaurang i närheten. Maten var verkligen otroligt god! Och det var så fint att umgås med mormor på kvällen; vi hade jättetrevligt. Även om det såklart var roligt att göra något allihop på dagen så njöt jag av att vara själv med mormor på kvällen.
Så, idag har varit en bra lördag. Jag hoppas att ni också haft en fin dag; om inte så har vi ju chansen att göra imorgon till en bra dag. Och nu vet ni att om ni funderar på att dricka Berliner Weisse någon gång så rekommenderar jag att ni istället dricker Kölsch. Mycket godare, och serverat i snyggare glas.