nemaproblema.blogg.se

Och onsdagen lider mot sitt slut. Fastän klockan inte ens är elva, och jag sov mycket längre än jag borde imorse, så är jag så trött att jag snart ska krypa ner i sängen och sova. Jag ska ju ändå upp tidigt imorgon. 

Igår var lite vårigare faktiskt; till och med soligt på morgonen när jag promenerade till skolan! Att det regnade i skurar resten av dagen gjorde inte lika mycket; det var åtminstone soligt emellanåt. Och när jag promenerade från Gateway till universitetet på kvällen för att gå till Trad Practice och spela irländsk folkmusik fick jag se den finaste regnbågen jag sett. Först och främst så kunde en se hela bågen (okej inte precis hela, men det var för att det var hus i vägen), och den var så klar. Färgerna verkligen sken i solen och det lätta duggregnet hade inte kunnat störa mig mindre. 

Min sketna lilla mobilkamera gör den ingen rättvisa alls, men ni kanske kan få en liten uppfattning om hur fint det var. Om en kollar riktigt noga går det till och med att urskilja den bleka dubbla regnbågen ovanför. Fint, med andra ord. 

Igår var jag tvungen att återigen skratta åt mig själv och mina (icke-existerande?) matlagningskonster. Jag har en fin liten bok med vegetariska rätter, och eftersom jag hade lagt bönor i blöt kvällen innan ville jag göra en böngryta. Sagt och gjort; jag kokade bönorna och stekte lök och vitlök med currypasta och hackade tomater. Receptet krävde chilifrukter och andra kryddor jag inte hade, så jag konsulterade det som fanns i köket. Jag fann en burk med inlagd krossad chili; jag mindes mitt senaste misstag och tog inte så mycket av den sorten. Sedan hittade jag paprikapulver, och trodde, naiv som jag är, att "äsch så starkt kan det inte vara". Så jag hade i en dryg tesked. Av paprikapulver. Nu i efterhand inser jag att det, dessutom i kombination med currypasta och chiligegga, kanske inte var skitsmart. 

När jag lagt till bönorna och låtit det sjuda i en halvtimme var det dags att smaka. Och alltså. Jag undrar om jag nånsin ätit något starkare; ens i Indien. Hela tungan och munnen och läpparna brände; såsen som jag svalde satte eld i halsen på mig och framkallade hosta. Och jag kunde bara skratta åt mig själv. "Det får bli ris till det då" tänkte jag; på något vis lyckades jag producera misslyckat ris också. I min frustration hällde jag en hel burk kokosmjölk i min bönblanding från helvetet och ruinerade den perfekta konsistensen. Även om den fortfarande var ordentligt stark, så blev den ätbar i alla fall. Och nu, dagen efter, är konsistensen bättre också. Nu har jag i alla fall lärt mig att ta det lite lugnare med kryddorna, i alla fall när chili och paprikapulver är inblandat. 

På kvällen gick vi till Shite Night i nubar, där de spelade musik från när vi gick i mellanstadiet. Även om de spelade flera låtar jag inte kände till var det roligt att höra 1990- och 2000-talsmusik och minnas de lätta tiderna när det största problemet var hur en skulle underhålla sig (kurragömma? rita? leka med gosedjur? bygga med lego?). Och det är alltid lika trevligt att ta en pint Guinness. 

Imorse var jag lite förvirrad och misstog mig med tiden så jag sov fram till kvart i elva. Föreläsningen vid elva föll alltså bort, med andra ord. Efter att ha skrivit klart en inlämningsuppgift promenerade jag till biblioteket och lånade fem böcker som jag inte kollat i än; kvällen spenderades med Marlene, te och film. 

Och nu räcker det för idag; nu känns det okej att onsdagen är förbi.