En kan väl inte ha roligt jämt
Kategori: Allmänt
Skoldagen var ganska lång; bara tre timmars föreläsning var utspridd mellan klockan nio och tre. Sen kämpade jag mig hem till Gateway genom blåsten; inte så lätt! Tyvärr välkomnades jag av en väldigt kall lägenhet och trots te och klädbyte förblev jag kall. Jag spelade fiol, men även efter en timmes spelande var fingrarna iskalla och gjorde inte som jag ville. Lite varm mat och varm dryck tinade upp mig litegrann, men jag var tvungen att sitta med flera lager kläder och mina båda fleecefiltar; och ändå var jag genomfrusen. En varm dusch hjälpte lite.
Min eftermiddag har med andra ord inte varit så trevlig. Jag har känt mig väldigt konstigt hela kvällen faktiskt; liksom frånvarande på något sätt. Jag har inte lyckats göra någonting produktivt, fastän jag egentligen ville plugga lite, eller åtminstone läsa något. Men nej, jag satt bara i mitt rum och frös och kände mig miserabel. Sen störde jag mig mer än vanligt på mina flatmates som återigen gjorde sig redo för att gå ut och hade förfest i lägenheten. Oftast bryr jag mig inte men idag ville jag bara att de skulle hålla käften, alternativt dra. Som tur var blev jag inbjuden till filmkollande med Sarah och Marlene och kunde lämna min kalla lägenhet. Nu kom jag precis tillbaka och köket ser ut som ett bombnedslag; men det tänker jag inte göra något åt.
Och en känsla av meningslöshet hänger över mig, och jag känner mig fortfarande frånvarande. Som om jag gjort något annat hela eftermiddagen; att jag inte varit närvarande. Vistelsen på universitetet känns som flera dagar sedan. Jag skyller mitt konstiga tillstånd på att jag varit helt nerkyld sen i eftermiddags.
And on that note, I bid thee farewell. Och hoppas att jag mår bättre, fysiskt och psykiskt, imorgon. Och att det inte är så jävla kallt.
Min eftermiddag har med andra ord inte varit så trevlig. Jag har känt mig väldigt konstigt hela kvällen faktiskt; liksom frånvarande på något sätt. Jag har inte lyckats göra någonting produktivt, fastän jag egentligen ville plugga lite, eller åtminstone läsa något. Men nej, jag satt bara i mitt rum och frös och kände mig miserabel. Sen störde jag mig mer än vanligt på mina flatmates som återigen gjorde sig redo för att gå ut och hade förfest i lägenheten. Oftast bryr jag mig inte men idag ville jag bara att de skulle hålla käften, alternativt dra. Som tur var blev jag inbjuden till filmkollande med Sarah och Marlene och kunde lämna min kalla lägenhet. Nu kom jag precis tillbaka och köket ser ut som ett bombnedslag; men det tänker jag inte göra något åt.
Och en känsla av meningslöshet hänger över mig, och jag känner mig fortfarande frånvarande. Som om jag gjort något annat hela eftermiddagen; att jag inte varit närvarande. Vistelsen på universitetet känns som flera dagar sedan. Jag skyller mitt konstiga tillstånd på att jag varit helt nerkyld sen i eftermiddags.
And on that note, I bid thee farewell. Och hoppas att jag mår bättre, fysiskt och psykiskt, imorgon. Och att det inte är så jävla kallt.