Söndag
Kategori: Allmänt


Jag kunde inte låta bli att tänka på Hanna, jag kommer ihåg när vi skrattade en hel engelskalektion åt det uttrycket. Igår kväll åt vi jättegoda skaldjur från Skerries (musslor, krabbklor och kräftstjärtar) innan vi gick på konsert i Blue Bar med Eleanor McEvoy, en irländsk singer/songwriter. Hon uppträdde helt själv, spelade gitarr, piano och fiol medan hon sjöng. Hon sjöng också True Colors, och då kunde jag inte låta bli att tänka på Ellinor och vår åttiotalskonsert i ettan på gymnasiet...
Hur som helst, jag hade jättemysiga två dagar i Skerries men nu är jag tillbaka i Ballymun - rummet är lika kallt som innan (men nu har jag ju täcke i alla fall). En av mina två rumskamrater träffade jag för en stund sen, och hon verkade jättetrevlig - så det kanske inte blir så tokigt i alla fall.
Nu när jag sitter här känns det hela fortfarande väldigt abstrakt - på Skype pratar jag med min bror och på nåt sätt känns det inte som om jag är i Dublin och inte hemma när jag är så avskärmad i mitt lilla rum. Igår morse hade jag lite psykbryt och allt kändes bara jättejobbigt, men det blev bättre när jag pratat lite med mamma och gick ut i solen, skaffade mitt busskort och åkte in till stan. Sen när jag träffade Theresia kändes det bättre och jag kunde riktigt slappna av under helgen och glömma hur nytt och jobbigt allt är. Lite av den jobbiga känslan kom tillbaka nu när jag kom till mitt rum igen, men jag hoppas att det också går över.
Nu har jag slut på idéer om vad jag kan berätta för er, så det får bli mer imorgon!
Hur som helst, jag hade jättemysiga två dagar i Skerries men nu är jag tillbaka i Ballymun - rummet är lika kallt som innan (men nu har jag ju täcke i alla fall). En av mina två rumskamrater träffade jag för en stund sen, och hon verkade jättetrevlig - så det kanske inte blir så tokigt i alla fall.
Nu när jag sitter här känns det hela fortfarande väldigt abstrakt - på Skype pratar jag med min bror och på nåt sätt känns det inte som om jag är i Dublin och inte hemma när jag är så avskärmad i mitt lilla rum. Igår morse hade jag lite psykbryt och allt kändes bara jättejobbigt, men det blev bättre när jag pratat lite med mamma och gick ut i solen, skaffade mitt busskort och åkte in till stan. Sen när jag träffade Theresia kändes det bättre och jag kunde riktigt slappna av under helgen och glömma hur nytt och jobbigt allt är. Lite av den jobbiga känslan kom tillbaka nu när jag kom till mitt rum igen, men jag hoppas att det också går över.
Nu har jag slut på idéer om vad jag kan berätta för er, så det får bli mer imorgon!