Gaol = Jail
Kategori: Allmänt
Hej på er! Idag har jag varit på promenadäventyr i Dublin med några erasmusstudenter. Vi möttes i stan vid ett och bestämde att vi skulle gå till Kilmainham Gaol, ett gammalt fängelse som spelat en betydande roll i modern irländsk historia. Många rebell-ledare från Irlands flera uppror för självständighet hölls fångna och avrättades där. Det byggdes på slutet av 1700-talet och var vid tiden särskilt stort och modernt. Fängelset var byggt för ca 140 fångar men under perioderna med flest fångar huserade upp till 9050 kriminella i fängelset, vilket ni ju kan föreställa er var en hygienisk katastrof. Ändå var chansen till överlevnad i fängelset större än utanför under irlands tid av svår svält.
Hur paradoxalt det än kan låta så tyckte jag att fängelset var ganska fint (ja, frånsett de minimala cellerna och när man tänker på hur det måste ha varit när det var i bruk...). Det öppna utrymmet (bilden nedan) ser så fint ut för att vara ett fängelse. Eller det kanske bara är jag som tycker det. Fängelset, och framförallt detta rummet, har använts ofta för att filma fängelsescener.
Hur paradoxalt det än kan låta så tyckte jag att fängelset var ganska fint (ja, frånsett de minimala cellerna och när man tänker på hur det måste ha varit när det var i bruk...). Det öppna utrymmet (bilden nedan) ser så fint ut för att vara ett fängelse. Eller det kanske bara är jag som tycker det. Fängelset, och framförallt detta rummet, har använts ofta för att filma fängelsescener.
Detta är en mural målad av en kvinnlig fånge som spelat en större roll i ett av Irlands uppror för självständighet. På grund av hennes status, och det faktumatt hon var kvinna, tilläts hon ha måleriutrustning i sin cell och målade madonnan och barnet på cellväggen.
Jag tyckte det var häftigt att få besöka fängelset, men tyvärr kan jag så lite om irländsk historia att det var lite svårt att hänga med guiden i alla berättelser om vilka viktiga människor som hölls var och som avrättades var. Och med tanke på de delvis fruktansvärda sakerna han berättade var det också en ganska dyster plats. en plats av mentalt och fysiskt lidande och död.
Hur som helst, efter fängelset gick vi på promenad tillbaka mot centrum genom Phoenix Park, där världens näst största obelisk står (om man ska tro guiden vi hade på turistbussen i torsdags).
Jag tyckte det var häftigt att få besöka fängelset, men tyvärr kan jag så lite om irländsk historia att det var lite svårt att hänga med guiden i alla berättelser om vilka viktiga människor som hölls var och som avrättades var. Och med tanke på de delvis fruktansvärda sakerna han berättade var det också en ganska dyster plats. en plats av mentalt och fysiskt lidande och död.
Hur som helst, efter fängelset gick vi på promenad tillbaka mot centrum genom Phoenix Park, där världens näst största obelisk står (om man ska tro guiden vi hade på turistbussen i torsdags).
På den finns i järn avgjutet scener från när den irländske generalen (?) besegrade Napoleon vid Waterloo; basilisken är upprest till minne av detta. Relieferna är faktiskt gjorda av den smälta metallen från fransmännen. Liksom för att strö salt i såren.
Vi promenerade vidare in till centrum och efter lite kaffe i en kyrka som byggts om till café/bar/restaurang begav vi oss hemåt igen. På kvällen träffade jag Ruth, en irländsk tjej jag lärde känna i våras innan hon åkte hem till Irland efter sitt erasmusutbyte i Göteborg.
Så nu sitter jag igen i mitt rum, ganska trött, och ganska nervös inför morgondagen. Då börjar mina föreläsningar och studietiden på riktigt. Jag hoppas jag inte går vilse på campus. Och att jag förstår vad föreläsaren säger. Men det ska nog gå bra. Jag hoppas bara att min hals inte gör ont imorgon också och att jag slipper bli sjuk (jag var för optimistisk gällande vädret idag och gick ut utan att ta en tröja med mig. ganska osmart.). Men nu ska jag sova - godnatt!
Vi promenerade vidare in till centrum och efter lite kaffe i en kyrka som byggts om till café/bar/restaurang begav vi oss hemåt igen. På kvällen träffade jag Ruth, en irländsk tjej jag lärde känna i våras innan hon åkte hem till Irland efter sitt erasmusutbyte i Göteborg.
Så nu sitter jag igen i mitt rum, ganska trött, och ganska nervös inför morgondagen. Då börjar mina föreläsningar och studietiden på riktigt. Jag hoppas jag inte går vilse på campus. Och att jag förstår vad föreläsaren säger. Men det ska nog gå bra. Jag hoppas bara att min hals inte gör ont imorgon också och att jag slipper bli sjuk (jag var för optimistisk gällande vädret idag och gick ut utan att ta en tröja med mig. ganska osmart.). Men nu ska jag sova - godnatt!