nemaproblema.blogg.se

Idag har vi erasmusstudenter fått åka på utflykt till en bondgård utanför Dublin. Vi fick klappa på grisar, kor och hästar; baka irländskt soda bread; prova på att spela bodhrán (irländsk trumma) och dansa traditionell dans; försöka (hopplöst i mitt fall) att spela hurling; och åka omkring i en traktortrailer. Det var roligt. Men när vi kom tillbaka till universitetet var vi alla trötta och glada att få gå hem och värma upp oss.

 

Under kvällen har jag haft lite beslutsångest för att jag inte kunde bestämma mig om jag skulle gå tillbaka till universitetsbaren på kvällen - några av erasmusstudenterna skulle dit. Det kändes som om jag borde gå dit, för att "inte missa något" och ja, för att jag borde. Men jag ville inte riktigt, eller ärligt talat vet jag inte om det var att jag inte ville eller för att jag var rädd att gå dit. För skulle jag gå dit, skulle jag behöva vara social - något jag tycker att jag inte är särskilt bra på. Och idag hade jag ingen mer energi för att vara modig och skita i att jag tycker det är läskigt. I min frustration pratade jag med Ellinor och hon påminde mig om att "courage doesn't always roar. Sometimes courage is the quiet voice at the end of the day that says 'I'll try again tomorrow'." Och då kändes det lite bättre. Det är ju en dag imorgon också.  

Jag lade precis tarotkort, det var längesen jag gjorde det. För mig har det alltid varit väldigt givande, för det har hjälpt mig att se saker och ting lite annorlunda, få lite avstånd och försöka betrakta det hela utifrån. Idag visade korten till exempel att jag har svårt att bara leva i nuet, och vara lycklig med att bara vara. Och det stämmer. Jag tänker för mycket. Det påpekade Ellinor förut också. Jag övertänker allt hela tiden, helt i onödan. Men hur jag ska avhjälpa det vet jag inte riktigt. Jag ska försöka tänka mindre, i alla fall när det gäller vad jag tror att andra ska tycka och tänka. För egentligen spelar det ingen roll. Jag behöver bara lite extra lång tid för att inse det.