Mina känslor kan inte riktigt bestämma sig. Igår kändes allt jättebra, jag blev glad när jag tänkte på att Irland är mitt hemland nu (ja, åtminstone en tid) och allt var nytt och spännande. Min morgonföreläsning om multikulturalism var jätteintressant och jag ser fram emot att lära mig mer. Nu sitter jag på mitt rum och skriver av mina anteckningar från föreläsningarna och längtar hem.

Kanske är det musiken jag lyssnar på - sist jag hörde låtarna jag lyssnar på nu var jag i vardagsrummet hemma med Simon och vi skojade om någonting. Kanske är det för att jag blev sugen på att spela Assassin's Creed. Kanske är det för att internet fungerar dåligt och slås på och av hela tiden och jag saknar vårt ständigt fungerande bredband. Kanske är det för att jag varit själv hela eftermiddagen.

Just nu känns allt bara svårt. Jag känner mig inkapabel att göra det jag borde göra; det här med att skriva ner mina anteckningar ordentligt har jag börjat med först för en stund sen - hela eftermiddagen har jag prokrastinerat istället. Det enda produktiva jag har gjort är att jag spelade fiol i en timme.

Jag ville göra något på eftermiddagen men vet liksom inte vad jag ska hitta på själv. Jag funderade på att åka in till stan, men vad skulle jag göra där? Äsch, det får väl vara en sån dag idag. En dag då jag hellre hade varit på hjortgatan och lagat mat och bakat med mamma, spelat Assassin's Creed, och kollat på film med Simon.