Lång dag
Kategori: Allmänt
Idag har varit en lång dag; jag kom precis hem från en busstur till Nordirland. Jag åkte med Marlene, Tammy och Anita; vi steg på bussen klockan sju på O'Connell Street vilket innebar att vi fick ta en buss tio över sex från Ballymun. Det är lite för tidigt för min smak. Jag hade planerat att stiga upp vid fem; hinna ta en varm dusch, packa ihop mina grejer och fixa lunchmackor. Jag drömde om hur jag försov mig och hoppades på att jag inte skulle göra det. När jag vaknade och kollade på klockan var hon 05:56. "You've got to be fucking kidding me" tänkte jag och kastade mig ur sängen. Det blev en lite stressig start på dagen.
Den guidade bussturen var faktiskt jättebra. Under bussresan norrut berättade guiden för oss om Irlands och specifikt Nordirlands historia, vilket var jätteintressant. Vi åkte upp till Belfast och där kunde vi välja mellan att besöka det nyöppnade Titanicmuséet (för er som inte visste det byggdes Titanic i Belfast. Och som tydligt poängterades av vår guide: "Titanic was built by Irishmen and sunk by the British"), eller att ta en "Black Taxi Tour" genom staden. Vi valde det senare alternativet, som trots namnet inte innebar en mindre laglig taxitur utan det heter så för att bilarna i regel är svarta. Under de mest omtumlande åren i Belfast, "the Troubles" under 70- ända fram till 90-talet, var vissa delar av staden så osäkra att kollektivtrafiken slutade köra där; då bestämde sig invånarna i stadsdelarna att ta saken i egna händer - de köpte taxibilar och började trafikera områdena.
Den guidade bussturen var faktiskt jättebra. Under bussresan norrut berättade guiden för oss om Irlands och specifikt Nordirlands historia, vilket var jätteintressant. Vi åkte upp till Belfast och där kunde vi välja mellan att besöka det nyöppnade Titanicmuséet (för er som inte visste det byggdes Titanic i Belfast. Och som tydligt poängterades av vår guide: "Titanic was built by Irishmen and sunk by the British"), eller att ta en "Black Taxi Tour" genom staden. Vi valde det senare alternativet, som trots namnet inte innebar en mindre laglig taxitur utan det heter så för att bilarna i regel är svarta. Under de mest omtumlande åren i Belfast, "the Troubles" under 70- ända fram till 90-talet, var vissa delar av staden så osäkra att kollektivtrafiken slutade köra där; då bestämde sig invånarna i stadsdelarna att ta saken i egna händer - de köpte taxibilar och började trafikera områdena.
En Black Taxi Tour är alltså en tur guidad av en taxichaufför som vuxit upp i och upplevt eller har nära och kära som upplevt denna omtumlande tid. Det var jättespännande att få höra om Nordirlands politiska historia, samtidigt som det var otroligt och svårt att greppa. Nordirland är än idag strängt uppdelat mellan katoliker och protestanter och de senaste decennierna har karaktäriserats av grymma våldshandlingar från båda sidor. Även om det råder vapenstillestånd mellan IRA och brittisk militär är staden segregerad både geografiskt och socialt. En mur, inte helt olik den som delade Tyskland under många år, separerar de katolska från de protestantiska kvarteren. De katolska kvarteren pryds av muraler av IRA-medlemmar som dött till följd av hungerstrejker i fängelset i protest mot att de inte fick status som politiska fångar och katoliker som blivit mördade av protestantiska grupper. I de protestantiska kvarteren fick vi se muraler av deras hjältar, till exempel Stevie "Topgun" McKeag som mördade minst 12 katoliker.
Taxituren var i alla fall väldigt spännande och det var särskilt intressant att få höra historia berättad av människor som varit med och upplevt den. Klart blev turen lite vinklad eftersom vår guide var katolik; han hade inte så mycket gott att säga om britterna eller protestanterna. Jag är fortfarande helt förbluffad över, och kan inte riktigt tro på, hur uppdelat och spänt det fortfarande är i Nordirland. Det är bortom min förståelse hur människor i tvåtusentalet fortfarande kan delas upp så strängt geografiskt, socialt och ideologiskt på grund av religion.
Från Belfast åkte vi vidare upp mot Giant's Causeway som mer eller mindre är Nordirlands nordligaste punkt med fascinerande klippformationer - stenar i form av hexagon eller oktagon står tätt intill varandra och ser ut som moderna konstruktioner. Det regnade såklart när vi kom dit och vi blev ganska blöta, men det var fint ändå. Jag måste i och för sig medge att jag var lite besviken för att stället hajpats så mycket; men det var ändå ganska häftigt.
Jag lärde mig jättemycket idag och det var verkligen en spännande utflykt; men jag är lite för lat för att berätta om alla detaljer här. Jag kanske gör det en annan gång. Eller berättar en historia i taget. Men jag tog en massa bilder i alla fall, så här har ni några! Landskapet vi åkte igenom var så vackert; min mobilkamera gör det ingen rättvisa; men ni kanske kan få en liten uppfattning om hur det ser ut här!
Jag lärde mig jättemycket idag och det var verkligen en spännande utflykt; men jag är lite för lat för att berätta om alla detaljer här. Jag kanske gör det en annan gång. Eller berättar en historia i taget. Men jag tog en massa bilder i alla fall, så här har ni några! Landskapet vi åkte igenom var så vackert; min mobilkamera gör det ingen rättvisa; men ni kanske kan få en liten uppfattning om hur det ser ut här!
I väntan på bussen.
Tidig morgon i Dublin.
Muralmålning i de katolska kvarteren. Känner ni igen Picasso?
Muren som skiljer de protestantiska och katolska områdena åt.
In memoriam. Jag tyckte det var lite obehagligt att se att de har en stor muralmålning till minne av en man som mördat 12 människor på grund av deras religion. (Vår guide kommenterade cyniskt citatet längst ner Sleeping where no shadows fall med "there are no shadows in hell").
Ännu en mural i protestantiska kvarteret. Mannen med geväret var väldigt skickligt gjord; när vi gick fram och tillbaka mot målningen och i sidled såg det alltid ut som att han siktade rakt på oss. Obehagligt.
På väg till nordkusten.
Här nånstans spelade HBO in scener till Game of Thrones. Awesome. (Komplett med irländskt regn)
Giant's Causeway.
Anita poserar.
Tammy och Marlene på sista stoppet innan resan tillbaka till Dublin.
Nu är jag jättetrött och ser fram emot att få krypa ner i sängen och sova. Imorgon ska jag attackera min andra uppsats som måste skrivas. Good stuff. Godnatt!