nemaproblema.blogg.se

Paus i plugget

Kategori: Allmänt

Det går framåt i alla fall. Tack och lov. Nu har jag överskridit maxantalet ord så nu ska jag fila ner texten lite och hoppas på att den är okej nog för ett G. Men först ska jag ha en liten paus.

Så jag gick till Halloweenfesten igår, även om jag inte verkligen hade lust. Vi kom dit när de skulle ha insläpp, men dumt nog tänkte vi inte på att när irländare säger "kom klockan nio" innebär det egentligen "det börjar klockan tio". Så vi fick stå utanför och frysa en stund först. Jag har fortfarande inte slutat fascineras över hur de irländska tjejerna trotsar kylan och, fastän det är läge att ha vinterjacka på sig, kommer trippandes i höga klackar med kjolar som knappt täcker rumpan. Helst stora urringningar och självklart ingen tröja eller jacka. Äsch, värme är överskattat. Jag frös bara av att se på dem.

Jag har återigen förvissat mig om att jag inte gillar sådana fester som den jag var på igår. Öronbedövande untz-untz-untz-musik och dansgolv fyllda med fulla människor. Det enda som var lite roligt var att se på allas utklädnader; även om det var zombietema hade de flesta ändå klätt ut sig till vad de ville. Och det var ganska bra, för bara en massa zombies hade varit ganska tråkigt. Vi såg allt från Mario & Luigi, häxor, nunnor, lilla rödluvan, pirater, Ash & Pikachu, vampyrer, bananer och varmkorvar. Och väldigt mycket naken hud. Brr.

Jag tycker ändå att jag har gett denna typ av fester ett ärligt försök, så nu kommer jag tillåta mig själv att inte gå på fler. Man kan ju faktiskt inte tycka om allt, och även om det verkar som om de flesta gillar det så får jag väl vara tråkig och hitta på något annat istället. Jag hade mycket hellre suttit med en mindre skara människor på en mysig pub någonstans.

Bättre än så här blev min zombiefiering inte. Nästa år vill jag klä ut mig till pirat, eller till den vita häxan från Narnia. Hon har ju blonda dreads, så det skulle ju passa helt perfekt. Att jag inte kommit på det tidigare!

Mos i huvudet

Kategori: Allmänt

Jag har så mycket mos i huvudet nu. Idag har jag spenderat hela dagen framför min dator och pluggat. Jag känner mig ganska duktig faktiskt. Men jag har insett att det är ganska svårt att försöka skriva akademisk text på engelska och jag har lite svårt att greppa uppgiften. Jag har alltid svårt att komma igång med skrivandet, och när jag väl gör det känns det alltid som om allt jag skriver är kasst och är ologiskt. Jag har redan gjort fyra olika utkast på mitt response paper. Och jag har så mycket i huvudet som jag inte kan få ner på papper, det är ganska frustrerande. Men jag tänker att jag gör så mycket jag orkar och hinner nu, så kan jag se på det hela med friska ögon imorgon. 

Nu ska jag snart gå över till Marlene; vi ska förbereda oss för Halloweenfesten som är på DCU idag. Egentligen har jag ingen lust alls att gå dit. Men jag har ju köpt min biljett och till och med fixat utklädnad så nu kan jag ju inte strunta i det. Jag är bara, som vanligt, orolig att jag ska tycka att det hela är obekvämt. Jag gillar ju inte stora fester. Och så har jag funderat fram och tillbaka på vad folk kommer göra där; är det dansa och dricka som gäller? Det är ju inte riktigt min grej. Och även om jag inte går dit själv är jag lite orolig att jag kommer hamna där i ett hörn och känna mig obekväm, jag tycker det är så jobbigt. 

Men okej, även om jag inte har någon lust ska jag gå över till Marlene nu och låtsas som att jag har det. Och jag ska försöka ha lite roligt. Det är ju ändå Halloween - det har jag aldrig firat i Sverige så det blir spännande att se vad de hittar på här. 
 
 

Saker jag gillar

Kategori: Allmänt

Jag tänkte att jag skulle göra en lista med saker som är annorlunda/konstiga/underbara här i Irland, because why not. Jag har ändå inget intressant att berätta från idag; var i skolan mellan 10 och 18 och kom hem trött och hungrig, åt pizzarester med Marlene och har spenderat kvällen med diverse klipp på youtube. Imorgon ska jag plugga hela dagen.
 
Men ja, här kommer en liten lista.
 
1. Matvaruaffärerna - det har gått fem veckor och jag hittar fortfarande inte mina varor. Jag går omkring bland hyllorna och fattar inte varför majsen inte är i närheten av ärtorna; det tog mig två försök att ens hitta smöret. Det kanske har att göra med att jag gått till två olika affärer och blandar ihop deras sortering, men ändå. Jag måste alltid fråga någon. "Var har ni gömt oliverna?".
 
2. Irländarna är optimister. Det regnar nästan varje dag här, ändå har jag sett tvättlinor. Utomhus. 
 
3. Det här med att komma i tid. Det är väl inte irländarna kända för. Första dagen skrämde International Office alla utbytesstudenter med att säga "här kommer man i tid; sitt i föreläsningssalen minst fem minuter innan". I verkligheten kommer de flesta några minuter för sent och några dräller in en halvtimme senare. En timme har jag också upplevt (till en föreläsning på två timmar). Skäms gör de inte heller, går nonchalant in, nickar till föreläsaren och säger "'sup?" till sina vänner. Ja, varför inte. 
 
4. Ibland gör bussarna samma sak.
 
5. Irland är visst ett tropiskt land. Eller i alla fall om man ska döma efter antalet palmer. De står på broarna i centrum, längs vägarna, i människors trädgårdar. (I Kungälv har vi minsann också palmer; fyra stycken ynkliga pygmépalmer står och våndas i en rondell och önskar de vore någon annanstans).
 
6. Jag undrar om inte irländarna kan konkurrera med svenskarna vad gäller hårdhet. För de är hårda här. Även om det inte är så kallt om man kollar på termometern så gör fuktigheten och blåsten att det blir riktigt kyligt här ändå. Och så ser jag irländare med shorts och t-shirt. När jag fryser i mina kängor, ylletröja, halsduk, läderjacka och vantar. För att inte tala om tjejerna som året runt trippar omkring med skyhöga klackar till kortkorta kjolar och brun-utan-sol-ben, låtsandes som om de faktiskt bor i ett land längre söderut.
 
7. Att alltid ha ett paraply med sig. Det spelar ingen roll om det är klarblå himmel och solsken på morgonen, you're gonna need that umbrella. Ta bara med det.
 
8. Right of way; ska du gå över en mindre väg utan övergångsställe brukar bilisterna alltid stanna för dig, även om de inte måste. Jag brukar vänta på att de ska köra och inte stå i vägen, men de viftar bara över mig och ler. Det är trevligt.
 
9. Engelskan. Alltså jag insåg idag hur mycket jag vant mig vid den när två amerikanska studenter hade presentation i en av mina kurser. Amerikanska är ju så tråkig! Ge mig mer tydliga konsonanter långt fram i munnen, pirat-r och gulliga ord som "grand" ("oh, it'll be grand!"). 
 
10. Att man säger tack till busschauffören när man går av. Det borde man göra överallt. 
 
11. Närproducerad öl. Jag tycker det är ganska coolt att dricka en pint Guinness och veta att den bryggts en halvtimmes promenad från centrum.
 
12. De skriver i regel på vägen vid övergångsställena åt vilket håll man ska kolla innan man går över vägen. Snällt mot alla turister. 
 
13. Antalet second hand-affärer. Promenerar man South Great George's Street söderut kommer man förbi minst fem små affärer som säljer saker till förmån för kvinno-organisationer, frälsningsarmén eller föreningen för autism.
 
14. Vilket leder mig till nästa. Något av det första vi fick se när vi kom till Dublin i somras var en stor affisch på flygplatsen med reklam för föreningen för människor med autism och Down's syndrom. Irländarna lägger mycket energi och resurser på att öka medvetenheten om och arbeta för människor med särkilda behovs plats i samhället. Sånt gör mig lycklig. 
 
15. Att de flesta museerna är gratis att gå in på. Vilket gjorde det möjligt för min far att gå och kolla på Bacons studio tre gånger på en vecka; och jag kan gå och titta på renässansmålningar när jag vill. Mer kultur åt folket!
 
Jag hade min indiska kjol på mig idag. Och saknade Indien.
 
Puss och kram på er!
 
 
 

Avsked

Kategori: Allmänt

Idag promenerade jag runt med pappa och Simon i Dublin hela dagen. Eller ja, vi tog flera fika- och matpauser men vi promenerade ganska mycket. Simon bjöd mig på jättegod italiensk glass på Henry Street (även om det var kallt ute).

Här är en överexponerad bild på hur vi njuter av vår gelato i solsken samtidigt som våra fingrar förfryser.
 

Sen promenerade vi så mycket som möjligt på solsidan ner till floden Liffey och sen in på kullerstensgatorna i Temple Bar, där vi till slut hittade ett café där vi drack kaffe. Sen gick vi vidare genom blåsten tillbaka upp mot O'Connell street och inmundigade Fish and Chips som sista måltid innan resan till flygplatsen. Det var gott idag också. Och återigen blev jag mätt till bristningsgränsen.

Sen åkte vi buss till flygplatsen och där lämnade jag dem till slut. Det kändes konstigt när de gick genom säkerhetskontrollen och jag insåg att jag inte kommer se dem mer fram till jul. Det är lite overkligt. Nu när man kan flyga kors och tvärs över världen kan man ju vara här ena dagen och där nästa. Jag tror att jag, trots att jag ändå rest ganska mycket i mitt liv, fortfarande inte har greppat det riktigt och tycker att det är konstigt att jag hade en del av min familj här i en vecka och nu plötsligt är de inte här längre. Nu är jag helt själv igen.

Fast egentligen är de här fortfarande. Deras flygplan skulle flyga klockan sju, men det har blivit försenat till halv elva eftersom själva planet fortfarande är i Köpenhamn. Detta på grund av St Jude (så heter stormen i alla fall i England) som härjar på de brittiska öarna och väl sprider sig till Skandinavien också. Jag hoppas att allt går bra, men de lär nog inte komma hem till Sverige ikväll utan måste nog tillbringa natten någon annan stans. Usch, jag hoppas verkligen att allt går bra, jag blir lite orolig nu. Men de lär ju inte flyga om det inte är säkert; piloterna vill ju också komma hem hela.

Det var jätteroligt att ha dem här i alla fall; veckan har känts jättelång och vi har gjort en massa roliga saker tillsammans. Nu kommer den tråkigare delen: att återgå till vardagen och ta tag i allt det där som jag skjutit upp innan. Imorgon har jag föreläsning från 10 till 18; tjoho. Äsch, det löser sig.
 
 

Isfingrar

Kategori: Allmänt

Jag har så kalla fingrar; det är som om vore de av is. Jag sitter inlindad i min ugglefilt med yllestrumporna på och fryser för det är kallt i mitt rum. Jag har fortfarande inte riktigt förstått hur värmesystemet fungerar - förut var elementet på men nu är det kallt och avstängt igen. Nåväl, snart är det tillräckligt sent för att jag ska kunna lägga mig under mitt varma täcke och sova utan att känna mig som en pensionär.

Idag var Simon och pappas sista hela dag med mig i Dublin. Det känns väldigt konstigt; samtidigt som det är helskumt är det underbart att ha dem här, och nu känns det minst lika konstigt att de ska åka igen. Lite overkligt liksom. Imorgon kväll kommer jag vara själv i Irland igen. (Jag är ju obviously inte själv här, men ni fattar vad jag menar. Jag har ingen av mina nära och kära från Sverige här.)

Efter att ha blivit förvirrade av omställningen till vintertid imorse gick vi till Dublin City Gallery vid toppen av O'Connell Street och lyssnade på en gratiskonsert med baryton och pianist. De bjöd på Mahlers Kindertotenlieder och Vaughan Williams Songs of Travel; det var fint! Tyvärr satt vi lite illa till så att sången dränktes lite i pianot. Och även om sångaren säkert sjöng väldigt vackert, använde han så fruktansvärt mycket vibrato som många operasångare gör. Jag har ganska svårt för det, särskilt när det är så mycket att man inte ens hör vilken ton de sjunger. Jag är övertygad om att Mahler skrev väldigt vackra melodier, men de hörde jag liksom inte riktigt genom allt vibrato.

Sen promenerade vi omkring i Dublin; idag var en väldigt blåsig dag så det var riktigt kallt! Jag frös hela dagen. Vi letade reda på de flesta fotogallerier och bokaffärer som finns runt Dublins stadskärna. Sen fann vi en italiensk restaurang där vi åt lunch och sen promenerade vi ända till den södra delen av stan och gick längs en liten kanal innan vi strosade uppåt centrum igen. Det hade redan hunnit bli mörkt. Tillbaka vid toppen av O'Connell Street gick vi till en pub där vi drack Smithwick's och O'Hara's ale. Vi tänkte att pappa ju måste ha provat fler irländska ölsorter än Guinness innan han åker tillbaka!

Här är lite street art från Dublin:


Nu tror jag att jag med gott samvete kan lägga mig och sova, det är ju en dag imorgon också.

Soaked

Kategori: Allmänt

Idag har vi återigen fått uppleva det galna vädret på Irland; solsken och blå himmel ena stunden, ösregn nästa och sen tillbaka till solsken som om inget hade hänt.

Vi åkte ut till Dún Laoghaire (minns ni hur det uttalas? Dun Leary!) och där promenerade vi i hamnen innan det började regna och vi fick gömma oss i ett café där vi drack cappuccino och varm choklad. Tillbaka i Dublin promenerade vi omkring i ösregnet i jakt på en buss som tog oss till Irish Museum of Modern Art. Väl där var det såklart soligt igen. På kvällen åkte vi hem till mig i Ballymun och lagade mat - fylld pasta med tomatsås och stekta champinjoner. Det var gott och jag åt alldeles för mycket. Det händer mig lite för ofta. Jag gillar bara god mat så mycket, och fortsätter äta även när jag är mätt. Jag måste lära mig att sluta med det...

Usch vilket ointressant inlägg detta blev, men så får det väl också vara ibland. Ni får nåt intressantare att läsa imorgon! Här får ni en bild från dagen, i Dún Laoghaire!

Nån gång måste jag väl sluta vara trött

Kategori: Allmänt

Jag har varit trött hela veckan. Och veckan innan dess också. Jag avslutar nästan varje blogginlägg med hur trött jag är, och idag känner jag samma sak. Gäsp. Jag hade jättesvårt att somna igår; det är ganska ovanligt för mig. Jag är en sån person som alltid bara kan lägga sig ner och somna direkt, så det är väldigt ovanligt att jag ligger och vänder och vrider på mig i en dryg timme som igår. Och då var jag ändå så trött som jag inte varit på länge.

Idag hade jag först föreläsning om samtida politik i Latinamerika; sen åkte jag in till centrum för att träffa pappa och Simon. Vi bestämde oss för att åka ut till Howth, en 40-minuters bussresa norr om Dublin. I somras hade Simon och jag varit där med mamma och vandrat längs kustklipporna och det var jättefint. Idag när vi kom dit var det kallt, blåsigt och regnade. Vi hade alla ont i fötterna och båda mina fotleder bråkar fortfarande lite, så vi bestämde oss för att inte ge oss på promenaden trots allt; vi tog bussen tillbaka ner till det lilla samhället och promenerade där istället. Såklart sken solen igen så fort vi kommit ner igen - vädret här i Irland är lite galet. Sol ena minuten; ösregn nästa; blåst och sen vindstilla. Förmiddagen hade bjudit på strålande sol i stan (varför vi ville åka ut till Howth in the first place) medan det blev lätt till tugnt regn mitt på dagen, för att slutligen övergå i sol igen. Vi promenerade runt småbåtshamnen i det lilla fiskarsamhället, spanade efter puffins (lunnefåglar på svenska, men puffins är ju mycket gulligare! Vi såg inga...) och såg några sälar sticka upp huvudet ur vattnet.

Så här ser det ut i Howth:








Sen gick vi in på en pub och drack Guinness.
("I don't always drink beer, but when I do, I drink Guinness")


När vi kom tillbaka till Dublin letade vi efter ett ställe att inmundiga lite mat; efter att ha svängt in på en sidogata till Henry street hittade vi en enkel indiskt matställe och jag blev alldeles till mig när jag såg att de serverade sydindisk mat! Jag har i två år letat efter ett ställe där man kan äta dosas och idlis, men alla indiska restauranger i Sverige serverar främst nordindisk mat. Så där tvingade jag in de båda herrarna och beställde pani puri, vegetable biryani, idli med sambar och chutney och masala dosa. Jag var alldeles överlycklig! Maten var emellertid lite starkare än väntat och föll min käre bror inte så riktigt i smaken, så när pappa och jag stoppat i oss så mycket vi orkade letade vi reda på ett ställe där bror kunde få hederliga, irländska chips (dvs pommes frites) med salt och vinäger. Då var han också nöjd.
Till vänster biryani; pani puri till höger

underst masala dosa; över idli

Jag var lite för lättroad över det faktum att jag fick äta med händerna. (Prova att äta ris endast med högerhanden - det är inte det lättaste!).

Misslyckat

Kategori: Allmänt

Nä nu orkar jag inte. Jag hade precis skrivit klart ett inlägg om dagen men när jag skulle publicera det bestämde sig sidan för att det var för länge sen jag loggade in och loggade ut mig - och all text är borta såklart. Det har hänt mig några gånger innan och då har jag bara tagit ett djupt andetag och skrivit om alltihop, men nu är jag så trött och frustrerad att jag inte orkar.

Idag träffade jag inte pappa och Simon, för de hade dåligt samvete att de avhöll mig från att plugga när de var här. Eftersom jag ändå hade föreläsningar tänkte vi att vi ses imorgon istället. Så idag skulle jag plugga, men det funkade inte riktigt. Mestadels för att det var ett gäng låg-/mellanstadieelever på besök hos mina grannar polisstationen idag, och VARENDA unge skulle såklart sitta i polisbilen och tuta och sätta på och stänga av sirenerna. Ljudisoleringen här är inte så bra så jag hade väldiga koncentrationssvårigheter. De (koncentrationssvårigheterna alltså, inte barnen) följde med mig till skolan och jag hade svårt att koncentrera mig på vad föreläsarna sade. Det var ganska frustrerande. När jag väl kom hem var jag åtminstone lite duktig och läste och strök under i de två korta artiklarna jag ska skriva ett response paper om. Jag tänker att nästa vecka (hej hej prokrastinering, jag har inte saknat dig) ska jag leta reda på böckerna och börja skriva lite också. Men de följande dagarna ska jag faktiskt njuta av att jag har besök av två favoriter här.

Nu är jag sjukt trött så ska gå och lägga mig. Snart. Louice och jag fann varandra på Skype förut och pratade i nästan två timmar; det var jätteroligt faktiskt. Men nu har jag huvudvärk och ont i benen (ni vet sådär som man kan få när man är särskilt trött) och måste sova snart. Imorgon har jag föreläsning mellan tio och tolv och sen ska jag åka in och träffa pappa och Simon. Jag har ingen aning om vad vi ska göra, men det är ju inte så viktigt heller.

Jag köpte en fleecefilt med ugglor på förrförra helgen. Sjukt nöjd. Godnatt med er!

Trötta fötter

Kategori: Allmänt

Det var skönt att inte behöva gå till universitetet idag. Istället tog jag bussen in till stan efter frukost och mötte Simon och pappa. Vi gick tillsammans till O'Connell street, där Simon träffade Keith, en vän till honom, och de begav sig på äventyr till bergen (eller kullarna, beror på vad man jamför med) i Glendalough. Pappa och jag promenerade vidare uppför O'Connell street tills vi kom till Dublin City Gallery; därinne har de förutom lite gamla målningar byggt upp Francis Bacons studio från London. De har inte bara gjort en replik av den, utan på riktigt med millimeterprecision förflyttat alla färgburkar, tomma färgtuber, penslar, tidningspapper, canvas, stafflin, tomma terpentinburkar och gud vet vad mer han hade där inne; sedan har de på något vis monterat ner väggarna med färg (enligt Bacon den enda abstrakta konsten han producerat) och den färgfyllda dörren och flyttat allt från London till Dublin. Väl i Irland byggdes allt ihop igen - varenda pensel och färgburk på exakt samma plats där de hittade dem. Ganska imponerande faktiskt (om än lite sinnessjukt). Hans studio var ett enda kaos med grejer precis överallt, men han har berättat att han bara kan arbeta med kaos runtomkring sig. Det blir liksom bäst så. Whatever you say, säger jag.

Man fick inte ta några bilder där inne, annars hade jag visat er hur det hela såg ut. Men det kanske räcker att jag säger att det var stökigt. Det var väldigt häftigt också, om än lite nördigt. Pappa, som är ett stort fan av Bacon, var överlycklig. Vi tänkte på hur vår vän Ebbe nog hade diggat stället också.

Vi begav oss vidare till södra delen av centrum där vi gjorde paus för lite kaffe och irländskt bakverk (okej, vi delade på en croissant som jag är medveten om är väldigt icke-irländsk, men vi delade också på en bun med "körsbär" i. Den var helt okej). I Merrion Square (som trots namnet är en park) hittade vi statyn av Oscar Wilde. Den är ganska rolig; det är en av få statyer i färg, och hans pose är ganska originell också. Pappa tog en bild av honom:


Sen letade vi reda på National Gallery där vi kollade in deras "European Masterpieces". Huvudanledningen att vi gick dit var en Caravaggiomålning som skildrar hur Judas kysser Jesus, och vi blev inte besvikna. Pappa hittade emellertid en annan målning han gillade lite bättre, ett bondbröllop av Brueghel den yngre. Så här såg den ut:


Vi promenerade omkring i området runt Grafton street, och spenderade långa stunder i små gömda bok- och skivaffärer. Vid sextiden kom Simon tillbaka från sin utflykt och vi strosade tillbaka mot O'Connell street. För att stilla hungern åt vi Fish and Chips (ja, igen, men det var faktiskt på ett annat ställe!) - det var lika gott idag! Mätt och belåten åkte jag hem till Ballymun efter att pappa och Simon följt mig till bussen.

Nu ska jag snart sova - jag är jättetrött idag också! Imorgon ska jag faktiskt försöka plugga hela dagen, så jag behöver lite energi. Jag lämnar er med ett citat från Oscar Wilde, som passar väldigt bra in med min prokrastineringspersonlighet:


Godnatt med er, mina vänner!

Födelsedagsbarn

Kategori: Allmänt

Nu har jag fyllt tjugo år. Jag känner mig inte alls som en helt ny människa; plötsligt vuxen och ansvarsfull. Men det behöver man väl inte vara heller.

Idag har varit en lång dag; med föreläsningar hela dagen. Det var lite frustrerande för att jag hade problem att koncentrera mig, till på köpet var dagens föreläsningar ganska svåra (läs: de handlade om ekonomi alternativt flummiga teorier om identitetsskapande) så jag hade lite svårt att hänga med. Dessutom var jag, av okänd anledning, väldigt trött idag. Men när jag väl var klar med föreläsningarna klockan sex begav jag mig till Dublin och Simons och pappas hotell.

Vi gick tillsammans till en mysig liten italiensk restaurang som de båda hade letat reda på. Där åt vi saltimbocca a la Romana (nötkött tillagat med salvia, timjan, parmaskinka och vitvinsås) och drack rödvin. Det var en alldeles underbar födelsedagsmiddag och jag glömde hur lång och frustrerande min dag varit. Efter det åkte pappa och Simon med mig till Ballymun och vi satt i min lägenhet och drack te och åt mazariner som de tagit med från Sverige (fastän vi var proppmätta. Någon form av bakelse måste man ju ha på födelsedagen). Sen följde jag dem till bussen, imorgon ska vi promenera omkring i Dublin hela dagen - jag har inga föreläsningar alls på onsdagar.

Jag lovade er lite bilder, så här har ni finbesöket från Sverige:

Från Fish and Chips-stället igår.

O'Connell Bridge

Tvättäkta tjugoåring. Nu får jag till och med handla sprit på systemet om jag vill. Det fina halsbandet fick jag av farmor; hon hade gett det till pappa innan de kom hit.

På restaurangen. Jag misslyckades med att vara en riktig instagrammare/bloggare: jag tog ingen bild på maten. Men den var god ändå.

Och förresten, tack för alla fina födelsedagshälsningar jag fått under dagen, det värmer verkligen! Men nu är jag så trött att jag nästan somnar vid skrivbordet, dags att sova! Puss och kram på er allihop!

sista dagen

Kategori: Allmänt

Idag är min sista dag som tonåring. Imorgon fyller jag tjugo. Tjugo år. Det känns konstigt. Jag har alltid tänkt att när man är tjugo, då är man vuxen. I mitt fall tror jag mer på "vuxen". Å andra sidan, vad innebär det egentligen att vara vuxen? Att bete sig på ett visst sätt? Att ha upplevt vissa saker? Laura hade ett citat i sitt rum där det stod något i stil med "att alltid vara en gnutta barn är att vara riktigt vuxen". Det tycker jag är ett bra citat.

Idag kom Simon och pappa hit. Jag åkte och hämtade dem på flygplatsen och var hela eftermiddagen med dem. Det är jättekul att ha dem här; samtidigt känns det lite underligt att de är här. Liksom lite overkligt. Det känns inte som om vi inte setts på en månad, men det är väl för att jag pratat med dem på skype. Hur som helst, efter att ha hittat till deras hotell gick vi på matjakt; ingen av oss hade ätit sedan frukost. Det blev, surprise surprise, fish and chips till slut. Jag är fortfarande mätt! Sen promenerade vi omkring lite i centrum; O'Connell Street, General Post Office, Henry Street och sen längs floden Liffey tillbaka till Lower Gardiner Street. Efter det följde de med mig hem till Ballymun och tog en snabb titt på vår lägenhet. Nu är de tillbaka i stan igen; jag pratade lite med mamma samtidigt som jag packade upp väskan Simon och pappa tog med åt mig. Jag blev så lycklig över alla sakerna mamma packat åt mig! Kläder, sängkläder och handdukar, men också skärbrädor, osthyvel, stekspadar och konservöppnare; gräddost, kaviar och pepparkakor! Och inte att förglömma; bror och far hade med sig polarkaka och äpplen från trädgården. Allt var mycket välkommet!

Imorgon blir en lång dag, för jag har föreläsningar från tio till sex på kvällen. Men efter det ska jag åka in till centrum och äta middag med pappa och Simon, och obsdag är jag ledig. Så det blir nog bra.

Jag är helt slut nu, det känns dom om det gått två dagar sedan jag steg upp imorse! Nu ska jag byta sängkläder och sen hade jag tänkt sova. Så att jag har lite energi imorgon. Jag hade några bilder jag ville lägga upp, men husets internet är inte riktigt på humör idag och jag vet som bekant inte hur man gör det från telefonen. Så de får ni en annan gång.

Nä, nu börjar jag bli riktigt trött. Ha det fint allihop, det ska jag ha. ♥

Söndagsfunderingar

Kategori: Allmänt

Idag har varit en sån där dag då jag tycker att jag är ful. Att jag inte passar i dreads; att jag har dålig hy; för mörka ringar under ögonen; för torra läppar; för operfekt kropp. Jag gillar inte såna dagar, för de ger mig ännu sämre självförtroende än jag redan har.

Jag undrar lite varför jag har såna dagar. Jag tror inte att jag är ensam om det; de flesta brukar ha dagar då de känner sig som en sämre version av sig själva. Men varför egentligen? Vore det inte underbart om man varje dag kunde känna sig fantastisk; att varje dag kunna känna sig vacker - både på insidan och utsidan! Och inte behöva gå omkring och tänka att "idag ser mitt hår för jävligt ut", "varför har jag en så stor näsa?" eller "jag önskar mina lår var mindre".

Tänk om det fanns en enkel lösning på detta problem. En fe som kommer med ett trollspö, viftar lite med det och säger något man inte förstår och så vips är alla människor lite lyckligare. Men det finns en annan sak man kan göra. Om du ser någon du tycker är vacker - säg det till hen! Och med vacker menar jag inte bara utseendemässigt. Jag vet att för mig har det alltid betytt väldigt mycket att få höra av andra att jag inte är så värdelös som jag intalar mig själv att jag är. Och säg det till dig själv med, när du står framför spegeln och har en sån där kass dag. "Fuck you, I AM beautiful".

Idétorka

Kategori: Allmänt

Jag vill skriva om något roligt här, men jag kommer inte på något bra att skriva. Mina tankar kretsar fortfarande kring pluggångest och prokrastinering, men det har jag ju redan skrivit om och jag betvivlar att ni vill höra mer om den saken.

Jag funderar på att göra en lista med saker ni visste och kanske inte visste om mig, men den är fortfarande i fosterstadiet i min hjärna. Finns det något ni vill att jag ska skriva om? Har ni några frågor som ni vill att jag ska svara på; något jag ska berätta om; något ni vill jag ska dela med mig av mina tankar om? Jag har verkligen idétorka. Ni får gärna skriva till mig om ni kommer på något bra, eller om ni kommer på något dåligt också för den delen! Det är alltid roligt att höra era åsikter.

Nu ska jag återigen försöka ägna mig åt icke-demokratiska regimers policy-making-processer. Tjoho! Imorgon kommer pappa och Simon hit, det ska bli roligt.

Bättre humör

Kategori: Allmänt

Idag har varit en härlig dag. Marlene kom över till mig på morgonen, vi åt pannkakor till frukost och pratade om olika mattraditioner i Sverige, Tyskland och Österrike, och skillnader mellan österrikisk tyska och högtyska (aprikosen heter marillen i Österrike; pfannenkuchen heter palatschinken; apfelsinen heter orangen;). Sen bestämde vi oss för att åka in till stan, eftersom ingen av oss hade varit där hela veckan.







Ellinor efterfrågade bilder på mina vänner här i Irland, så här har ni Marlene! Hon kommer från Österrike och studerar översättning mellan tyska, engelska och italienska.

I Dublin gick vi först på jakt efter noter; jag ville leta reda på Benjamin Brittens Hymn to St. Cecilia och A Ceremony of Carols. När vi väl hittade notaffären (vilket inte var så lätt; vi hann bli blöta innan dess också) tog det inte lång tid förrän jag hade noterna i en påse. Jag var väldigt nöjd.



Vi kikade in i Tower Records där ett band spelade, de var väldigt bra faktiskt! Självklart har jag glömt vad de hette... (Jag funderade på om jag skulle skriva ner det men så tänkte jag "nej men hallå detta kommer du ju ihåg". Hepp.) *Note: nu såg jag att deras bandnamn syns på bilden: Punch Face Champions. Jag är så intelligent.




Sen promenerade vi vidare från Grafton Street upp till O'Connell Street; vi begav oss in till Penneys för att leta efter Halloweenutstyrslar. Mitt kostymproblem har löst sig i och med att temat för festen vi hade tänkt gå till är the Walking Dead - så det är zombies som gäller. Jag ville ju hellre klä ut mig till pirat, men fine, zombie funkar väl också. Så vi handlade t-shirts att klippa sönder och måla blodiga i Penneys och inhandlade röd, vit och svart färg samt låtsasblod i en 1 Euro-affär på Henry Street. Efter tre och en halv timmas promenerande i stan var vi väldigt trötta och åkte hem igen.

De har redan börjat för fullt med försäljning inför jul här. Det känns alldeles för tidigt!

Efter att ha ätit lite hade vi zombie-outfit-workshop i Marlenes lägenhet; tidningspapper utspritt på golvet, vi klippte i våra tröjor och målade dem blodiga med händerna som barn med fingerfärg. Efter ett tag kom jag på att det var mindre intelligent att göra det hela med tröjan på, men det var liksom för sent; jag fick vänta tills den torkade litegrann innan jag kunde ta av den. Färgen gick igenom tröjan på min hud och det såg ut som om jag blivit misshandlad. Sen försökte vi oss på att sminka oss; vi hade sett en makeup-tutorial på youtube, och då ser ju allt så enkelt ut, så då tänkte vi "det här är hur lätt som helst". Icke. Att använda röd färg för att markera nyckelbenet och se sjukligt smal ut resulterade i att jag såg ut som om jag fick en allergisk reaktion - samma sak i ansiktet. Slutresultatet blev ändå helt okej men inte alls så professionellt som jag hade föreställt mig...



Men det blir bättre nästa gång, då ska jag också låta bli att försöka göra något med munnen (jag tänkte att "det ser ju coolt ut om det ser ut som om huden försvunnit och man ser tänderna"... Nej. Inte om jag försöker göra det i alla fall. But no worries, it won't happen again).

Jag tänkte att en sån där bild-på-sig-själv-i-spegeln-med-telefonen-i-handen får man väl ta. Jag är så cool att jag tar den i hissen. (Det gör fortfarande ont att gå i trappor.)

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Hela kvällen igår hade jag jättetråkigt - jag hade noll motivation att göra NÅGONTING, så jag pendlade mellan 9gag, facebook, youtube, TVn och min bok. Allt kändes meningslöst och tråkigt. Jag kunde inte sitta still men ville inte göra något. Funderade på att spela fiol men ville inte störa grannarna. Hade ingen som helst lust att försöka läsa om olika legitimeringsmetoder för icke-demokratiska regimer. Till slut fann jag mig själv framför TVn, tittandes på en italienares matprogram. Han lagade pasta med lax i tomatsås, rullade egna fusilli och plockade körsbär på sluttningen av Vesuvio som han gjorde tiramisú av. Sen gick jag och la mig.

Kan ni tänka er

Kategori: Allmänt

Nu är det en hel månad sen jag kom hit. En månad. Det känns jättekonstigt; visst har jag hunnit vara här ett tag och jag har upplevt en hel del, men det känns fortfarande som om jag precis kom hit! I Indien var vi bara i två månader - halva den tiden har jag redan bakom mig. På nåt sätt känns det som om jag hann uppleva mycket mer i Indien på en månad, men det kanske har att göra med att det är en helt annorlunda kultur och varje dag var en upplevelse.

Och jag har redan fördrivit en tredjedel av tiden här innan jag åker hem över jul. Det är också konstigt. Det är ju faktiskt inte så långt kvar, jag ser fram emot att träffa alla igen...

Jag har samma problem igen - ingen motivation att faktiskt plugga. Jag ska tvinga mig själv till att läsa åtminstone ett kapitel när jag skrivit klart detta. Och nu när jag inte kommer kunna göra någon utflykt eller så över helgen för att jag inte kan gå ordentligt har jag ingen ursäkt att inte studera lite.

Min fiol har jag inte packat upp på en vecka; lådan börjar bli lite dammig. Det är deprimerande. Jag kanske kan få mig själv till att spela lite senare.

Det är redan fredag. Det känns som om det var igår jag skrev mitt senaste inlägg om fredagar när alla studenter i Gateway åker hem över helgen. Veckan har verkligen bara försvunnit.

Nä, jag kommer inte på något intressant att skriva - jag kanske skriver något vettigare senare men nu har all inspiration försvunnit. Puss och kram på er!

Frustration

Kategori: Allmänt

Jag har varit på dåligt humör hela dagen. Mest för att den började med att jag hade ont i mina fotleder och rörde mig i snigeltempo medan jag genomförde mina morgonestyr. Sen kom den långa vandringen till campus. Även om man kanske inte tror att man blir trött av att halta långsamt så var jag helt slut när jag kom fram till universitetet till slut. Ont hade jag också. Jag letade reda på Health Centre där receptionisten såg på mig som om jag var dum i huvudet: "how did you sprain both your ankles?", "I don't know". Hela promenaden till campus gjorde den vänstra foten också ont, men det har lyckligtvis lagt sig sen dess. Jag fick komma tillbka lite senare och träffa en sjuksköterska som klämde lite på min fot, gav mig bandage och berättade vilka antiinflammatoriska jag skulle köpa. Två veckor lär det ta innan det är läkt, sa hon. Och hela dagen har min irritation bara vuxit för att jag bara kan röra mig så långsamt och att det gör ont. Jag känner mig så fruktansvärt patetisk; en veckas träning och så händer detta. Jösses.



Apropå ingenting håller de på att spela in The Voice of Ireland i DCU's lokal the Helix. Igår kväll när jag gick förbi stod de där med stora lampor, kameror och rökmaskin. Jag tyckte det var lite komiskt.



Det enda som var bra idag var att solen sken och det inte var så kallt. Idag var en riktigt fin höstdag, och den gröna ön håller faktiskt på att byta om till höstskrud; de gyllene och röda löven börjar bli fler och fler.



Jag har inte kunnat koncentrera mig alls idag, vilket är sjukt frustrerande. Och nu känner jag precis som igår: noll motivation att göra något annat än att kolla på film. Usch, ibland hatar jag mig själv. Att det ska vara så svårt att bara ta tag i saker. Varför ska jag alltid lida av sådan hopplös prokrastinering?

Halt

Kategori: Allmänt

Jag vet inte riktigt hur jag har lyckats, men jag har stukat en och en halv fotled (den vänstra är inte lika illa som den högra). Eller jag tror att det är stukat; jag tänkte halta bort till universitetet och se om det finns en skolsköterska eller liknande som kan kolla vad det är för något.

Min högra fotled gjorde ont igår när jag tränade men jag tänkte "äsch var inte så mesig, det går över". Jag märkte inte förrän efter träningen att jag knappt kunde gå för att det gjorde ont att stödja mig på foten. Jag hade visserligen inget annat val (hade inte busskort eller pengar med mig) än att halta tillbaka hem. Jag tvingade mig att gå någorlunda normalt för på sträckan jag har hem vill man inte se ut att vara ett enkelt offer. Vilket resulterade i att jag fick ont i höften också. Några av er vet ju att jag har något konstigt med mina leder (som jag fortfarande inte har gått och kollat upp fastän jag borde) som gör att det ibland "klickar till" i höfterna, svanken, axlarna eller andra leder och jag får svårt att röra dem ordentligt. Så där gick jag - fortfarande varm och röd efter träningen, ont i högra fotleden och höften och gnydde lite med varje steg, försökandes att se normal ut. När jag väl kom hem började den vänstra fotleden också bråka.

Jag hoppades på att det skulle vara bättre idag, men hela morgonen har jag släpat mig genom lägenheten som en zombie så jag tror att det krävs lite mer tid än så. Nu ska jag lunka över till campus, leta reda på någon som kan säga mig hur jag kan snabba på läkeprocessen och försöka plugga lite innan föreläsningarna. Jag tror inte jag ska träna ikväll.

Det här med motivation

Kategori: Allmänt

Jag har ingen. Jag kan inte motivera mig själv till att göra det jag borde göra. Jag borde verkligen plugga. Men jag vill inte. Istället för att läsa min kurslitteratur övertalade jag mig själv om att det är viktigt att skriva upp alla deadlines och uppgifter i min kalender (det är det väl visserligen också, men kanske inte så viktigt som att faktiskt börja läsa). Och det var efter att jag hade fått tummen ur att ringa vår caretaker som kom och fixade vår spis (två plattor funkade inte som de skulle) och gav oss en nyckel till brevlådan; och tog mig an att tvätta nere i tvättstugan. Nu har jag blöta kläder på tork i badrummet och i min garderob.

Jag vet inte varför jag har så fruktansvärt svårt att motivera mig själv att plugga. I början fick det mig att ifrågasätta om jag ens borde plugga det jag valt; om jag inte kan motivera mig till att studera, har jag valt rätt då? Nu vet jag att jag verkligen tycker det jag pluggar är intressant, men jag blir ändå superfrustrerad över att jag inte kan hitta någon motivation. Jag skulle så gärna vilja vara en sån människa som brinner för det hon gör. Jag vill brinna för det jag gör. Jag vill finna passion i något, och kunna skita i hur jobbigt något är eller hur lång tid och hur mycket ork det tar, för att jag håller på med något som jag älskar.

Men ändå är det så jäkla svårt. Varje gång jag ska börja läsa kommer jag på massa andra saker att göra istället. Tvätta; städa; fixa saker i lägenheten; baka bröd och kaka. Och sen känner jag mig så dålig för att jag inte gör det jag borde utan bara ur ren prokrastinering och frustration sätter mig och gör något totalt intelligensbefriat som att se på film eller lyssna på musik. Jag tycker att mina kurser är sjukt intressanta - problem med multikulturalism; nationalism och transnationalism; demokratisering; internationell politisk ekonomi; och samtida politik i Latinamerika. Ändå är det helt omöjligt för mig att hitta viljan att sätta mig ner och istället för att titta på youtube, facebook eller 9gag ta tag i min kurslitteratur och börja läsa. "Blogga har jag inte gjort idag. Det måste jag ju göra". Ja just det.

Köksäventyr

Kategori: Allmänt

Åh jag mår så illa. Jag har ätit alldeles för mycket av chokladkakan jag bakade. Och det är en sån där chokladkaka med smör och mjölk och ägg i, så den var riktigt tung. Jag mår så illa. Jag har väl bara mig själv att skylla.

Det går att baka här i Irland också; jag har producerat en chokladkaka och ett bröd. Jag vet i och för sig inte hur bra brödet blev men kakan är godkänd i alla fall. Jag fick improvisera lite - vi har inga stora skålar så jag blandade smeten i kastrullerna. Dessutom finns såklart inget decilitermått så jag höftade som bara den och hoppades på att det hela inte skulle sluta i katastrof. Brödet blev så mycket större än vad jag trodde att det skulle bli - jag förväntade mig en blygsam, lagom stor limpa men resultatet blev en limpa med storhetsvansinne. Och med dåligt sinne för planering tänkte jag inte på att en brödkniv kan vara bra om man vill skära bröd - vi har EN stor kniv som är fruktansvärt slö. Så jag vette fasen hur jag ska lyckas skära mitt bröd imorgon. Jag kanske får bryta det som Jesus.



Bread in process.



Darragh kom förbi och vi satt i mitt rum, åt kaka och frukt och kollade på film. Det var riktigt mysigt (om vi bortser från att jag mådde illa då). Det är så skönt för även om jag inte ser henne jätteofta känner jag att jag kan slappna av och vara mig själv med henne. Det är fint.

Nu ska jag nog gå och lägga mig snart, jag är oproportionerligt trött. Och försöka glömma hur mycket kaka jag pressat i mig (det är nästan så jag borde fasta en dag för att jämna ut lite). (Haha nej who am I kidding, jag skulle aldrig klara av att fasta. Jag kommer vara lika hungrig som vanligt imorgon).

Den gröna ön

Kategori: Allmänt

Ännu en skoldag över. Idag hade jag tänkt försöka mig på att baka bröd, och kanske göra en kaka också. Men först måste jag gå och handla lite fler ingredienser, och det är lite mindre tilltalande... Mina rumskamrater (ja alltå de är ju inte mina rumskamrater, men vad kallar man de annars? Lägenhetskamrater? Vi-som-delar-boende?) sitter i vardagsrummet, tittar på TV och pratar om Geordie Shore (en brittisk version av Jersey Shore; DET behövdes ju verkligen). Needless to say, vi är inte så lika, mina rumskamrater och jag.

Som tur är har jag lärt känna lite människor här, till och med en skara som jag skulle vilja kalla för vänner. Ni vet ju hur skitnervös jag var inför den biten - jag är alltid rädd att jag inte ska hitta människor jag känner mig bekväm med och som jag kan finna vänner i, och jagas alltid av mina tankar att jag inte är intressant nog för någon. Men nu har jag varit här i tre veckor och har faktiskt varit väldigt modig: jag har pratat med människor, trotsat mina sociala rädslor och försökt vara öppen mot de jag möter. Och nu långsamt börjar det bära frukt. Jag har någon att sitta bredvid eller prata med på varje föreläsning och springer på campus ofta in i folk jag pratat med sen jag kom hit. Jag är fortfarande orolig för att jag inte kommer bli bra vän med någon och mest sitta i mitt rum, men jag måste tro på att det inte kommer bli så. Det kommer lösa sig.

Det känns inte som om det är höst än. Visst, det är ganska kallt och blåsigt och regnigt (det är ju visserligen sommaren här också) men i Dublin har jag inte sett några höstfärger än. Den gröna ön är grön.



Så här ser min promenadväg ut mellan universitetet och Gateway Student Village; på bilden ser ni Ballymun main road. Bladen på träden är fortfarande sensommargröna, och även om man kan hitta lite torkade löv på marken lyser de röda, gyllene och karamellfärgade träden med sin frånvaro. Jag saknar dem lite grann. Men det kommer nog också - jag borde njuta av det lummiga gröna så länge det varar!

Framtidsplaner

Kategori: Allmänt

Jag chattade precis med Ellinor i Sverige. Vi har kommit på en utomordentligt bra idé, nämligen att vi ska göra en jorden runt-resa tillsammans. Exakt när har vi inte bestämt, och det är ju inte så viktigt. Inte än i alla fall. Och vi lär ju behöva skaffa lite pengar först också. (Äsch, detaljer!).

Nu har vi diskuterat vilka länder vi vill åka till, det blev en ganska lång lista! Det måste ju bli flera stopp på varje kontinent. Ska man göra något, ska det göras ordentligt! I Spanien ska vi åka till Barcelona; vi ska dricka vodka i Ryssland och åka transibiriska järnvägen; vi ska kolla på världens mest aggressiva krokodiler i Australien; dansa genom gatorna i Buenos Aires; vandra upp till Machu Pichu; äta sushi i Japan; göra den obligatoriska roadtripen genom USA; leka pirater i Karibien; kolla på lemurer på Madagaskar; dricka Tequila i sombreros i Mexiko; åka på safari i Kenya; åka autorickshaw i Indien!

Det här kommer bli den mest episka resan i Ellinor- och Nema-minne. Helst av allt skulle jag vilja åka idag. Okej kanske om en vecka, måste ju ha tid att packa också.



Även om det tar flera år innan denna resan blir av, så ska vi göra den. Jag saknar dig så, min älskade vän! <3

Kör på bah

Kategori: Allmänt

Jag försov mig imorse. Så jag fick trotsa mitt zombietillstånd, skynda att klä på mig och äta frukost och vandra bort till universitetet; men jag lyckades ändå vara där en kvart för tidigt. Jag hade bara tre föreläsningar idag, men de var utspridda över hela dagen med två timmars hål emellan, där jag åtminstone försökte att plugga lite. Den tredje föreläsningen har jag egentligen på tisdagar, men den flyttades för denna veckan vilket gjorde att jag missade min taekwondoträning. Direkt efter sista föreläsningen som tog slut klockan 18 var det dags för universitets musikförenings första körrep. Jag har verkligen saknat min kör där hemma, så jag såg mycket fram emot att få sjunga igen. Jag tror jag såg fram emot det lite för mycket; jag hade ganska höga förväntningar. Ni vet, när man får höra om universitetskörer så är de ju alltid så himla bra och proffessionella. Eftersom DCU är ett ganska stort universitet (tycker jag i alla fall) tänkte jag att kören skulle vara riktigt bra.

Jag blev överraskad. Vi sjöng ett mestadels unisont (som emellanåt blev till ett mindre tilltalande tvåstämmigt) medley ur fantomen på operan, följt av ett lika musikaliskt upphetsande arrangemang av den amerikanska folklåten Shennandoah. Det tog kören en och en halv timme att lära sig detta (och då sjöng vi inte ens hela medleyt...). Jag vet att man inte ska döma så mycket från första repet, och jag känner mig ganska taskig som talar illa om kören här, men jag undrar om jag kommer gå på så många rep till. Okej, nästa vecka kommer jag gå dit och se om det är lite bättre; ge det en chans till. Men annars tror jag att jag hellre letar reda på en annan kör eller lever i körcelibat tills jag kommer tillbaka till min kära Vulkaniska Flickkör i Göteborg.

Helt slut

Kategori: Allmänt

Jag sitter i mitt rum och är jättetrött. Men jag har faktiskt varit lite duktig och pluggat i en och en halv timme (så lång tid tar det för mig att läsa ett kapitel akademisk text). Så nu känner jag att jag förtjänar att ha en lugn kväll med film och te.

Idag gick jag med Marlene och Tammy till Omni Park Shopping Centre för att handla lite grejer, jag hittade nästan allt jag behövde! Bakplåtspapper, ugnsform, städsaker, träslev, tvättmedel... Det enda jag inte hittade var en sån där påse man lägger extra ömtåliga klädesplagg i innan man lägger in det i tvättmaskinen. Jag tror jag var inne i nästan varenda affär och frågade - varje försäljare skickade mig vidare till en annan affär. I den sista frågade jag och då sa de "nä det har vi inte. Vadå lägger du dina kläder i en påse som du sen lägger i tvättmaskinen?". Jag kände mig lite dum. Och var lite irriterad efter att ha kånkat omkring min trekilosförpackning tvättmedel genom hela köpcentret. Jag får väl klara mig utan, och hoppas på att mina ömtåliga kläder inte förstörs (jag litar inte helt och hållet på tvättmaskinerna i tvättrummet nere i garaget). I och för sig har mamma packat en väska som pappa och Simon tar med när de kommer om en vecka, och hon lovade att packa ner nämnda tvättpåse.

Tammy och Marlene var på jakt efter halloweenkostymer; det ska vara någon halloweenfest på campus på halloween (duh) som de ville förbereda sig för. Jag har aldrig varit på någon riktig halloweenfest, och följaktligen heller aldrig verkligen klätt ut mig. Jag försökte hitta lite inspiration bland kostymerna, men blev väldigt oinspirerad att köpa någon av dem - urvalet för halloweenfirare av det kvinnliga könet bestod övervägande av "hot pirate", "sexy red riding hood", "sexy vampire" eller "naughty nun". Sexighet i all ära, men seriously, lite variation och kreativitet hade inte skadat. Jag har ingen aning vad jag ska klä ut mig till, om jag ens kommer på något, så förslag är välkomna om ni har några!

När vi kom hem var jag helt slut, jag hade nästan kunnat lägga mig ner och sova. Även om jag inte trodde det, lyckades jag ändå tvinga mig själv till att plugga lite. Det känns bra. Som om jag försöker i alla fall.

Man lär sig något varje dag

Kategori: Allmänt

Igår lärde jag mig att det kan vara roligt att gå ut, även om jag egentligen tycker såna situationer är lite jobbiga, det är mycket folk och musiken är hög. Jag gick med Caroline och Anna till ett ställe som heter Club Hell, vilket måste vara det billigaste stället i Dublin; en pint kostar 3,50€ (som referens kan jag berätta att en pint i turistfällan Temple Bar kostar nästan 7€...). Även om det var en klubb trivdes jag bra där - den var liksom mysig på nåt sätt. Det var ju i och för sig en rockklubb, så den genomsnittliga översminkade irländska tjejen med skyhöga klackar och kort-kort, respektive killar i mjukisbyxor, infann sig inte (jag vill ju inte ha fördomar, men närvaron av nämnda irländare brukar indikera ställen jag trivs mindre på). Klubben var fylld av tjejer och killar med alla möjliga hårfärger och frisyrer, med och utan piercings. Och för en gångs skull spelade stället (visserligen lite för högt) musik jag faktiskt tycker om - Korn och System of a Down till exempel. Vi satt med ett gäng killar som vi pratade med hela kvällen - några av dem var stupfulla och hade inte så mycket vettigt att säga, men två av dem var väldigt trevliga att prata med.

När klubben stängde tog vi en taxi hem som vi delade på. En av anledningarna att jag inte var säker på om jag ville följa med ut var att jag var lite orolig för hur jag skulle ta mig hem sen - att ta sig själv genom Dublin på natten är ingen bra idé. Speciellt inte om man ska till Ballymun, där det för en vecka sedan hittades två kroppar (den ena hade blivit mördad, den andra är lite osäkert) och där en tjej blev våldtagen. Av en taxichaufför. Dessutom blev någon som en vän känner rånad i området för några dagar sedan. Så det är viktigt att vara försiktig, samtidigt som man ju inte kan vara rädd för allt. Det finns "bra" och "dåliga" områden i varje stad, och det kan lika gärna hända något dåligt i den bättre delen, precis som att man aldrig behöver råka ut för något i den sämre delen. Man måste bara vara uppmärksam.

Hur som helst tog vi oss hem säkert alla tre, så allt gick ju bra. Idag ska jag träffa Marlene igen, vi och hennes rumskamrat Tammy från Hong Kong ska ta oss till Omni Park Shopping Centre som ligger i närheten och köpa lite välbehövliga grejer. Jag behöver baklåptspapper och en ungsform för att kunna baka, och tänkte köpa lite saker för att städa och tvätta. Jag skriver mer ikväll, nu känner jag att jag behöver dricka lite vatten. Jag har lite huvudvärk idag.

Utflykt

Kategori: Allmänt

Hej på er! Idag har jag gjort något annat än vad jag hade tänkt från början. Jag skulle ju med Marlene till Home Base, men det blev inte av för att vi var i stan mycket längre än vi trodde.

Vi åkte in vid tolv för att träffa tre erasmusare till; två tyskar och en tjej från Ungern. Vid Dublins City Hall träffade vi Sandemans guider som erbjuder tre timmars turer av Dublin till självkostnadspris. Vår guide var väldigt bra - visste mycket och var rolig. Vi fick en kort historik av Irland - hur landet erövrades av vikingar och normander, och hur alla uppror utan två resulterade i katastrof.



Inne på borggården av Dublin Castle (som för övrigt inte alls ser ut som en borg...) fick vi veta hur Eastern Uprising från 1916 stötte på flera problem; de lovades hjälp av tyskarna som kom med vapen och krut med skepp upp längs floden Liffey - bara att det ipå grund av dålig organisering inte fanns några rebeller där att ta emot dem. Till slut kom britterna och hellre än att låta dem få alla vapen sjönk den tyske kaptenen sitt egna skepp. Det var rebellernas första setback. Sen rådde det olika meningar om när de skulle slå till - på påsksöndagen som planerat eller inte, nu när de inte hade de vapen de hade räknat med. Några insisterade på att de visst skulle ha det på söndagen i alla fall. Hur som helst. Britterna var beredda på angreppet på söndagen och posterade ut hela sin styrka vid City Hall. Men rebellerna kom aldrig. I tron att upproret inte blir av, gav britterna sina trupper ledigt dagen efter. Men påskmåndagen var då rebellerna slog till - bara att det igen rådde meningsskiljaktigheter om när det skulle ske. På morgonen, i skydd av mörkret? Näe, lite för tidigt. Låt oss säga middag istället. Rebellerna befann sig emellertid en halvtimme utanför stan; ska vi GÅ hela vägen dit? Näe, jag tar bussen. Så, rebellerna tog sig, med vapen i hand, in till staden med kollektivtrafiken.

Alla dessa meningsskiljaktigheter förde till att den skara rebeller som till slut infann sig i staden strax innan middag var väldigt liten. 19 stycken. 10 män och nio kvinnor. de hade tur, eftersom hela City Hall lämpligt nog var helt tömt på soldater. De stormade porten, och efter att ha skjutit dörrvakten hade de intagit City Hall - sätet i Dublin. Med ett enda skott. Vad gör rebellerna sen? De blir paranoida för att inga soldater är där. Är det en fälla? De beslutar sig för att dra. Så efter att ha intagit City Hall utan motstånd, går de därifrån igen. Efter det går det nerför för rebellerna, då de väljer att göra General Post Office på O'Connell street till sin bas (som är helt omringat av andra byggnader) vilket gör det till en barnlek för britterna att omringa dem - på lördagen kapitulerar rebellerna. Upproret varade inte en hel vecka.

Denna och liknande historier fick vi höra idag, det var väldigt spännande och underhållande! När turen var slut letade vi reda på en vintagemarknad, där jag hittade första och tredje boken i Sagan om Ringen-trilogin. Jag har visserligen redan läst dem men jag ville läsa dem på engelska ändå. Och det känns lite roligare att köpa dem begagnade. Vintagemarknaden var ett riktigt hipsterställe, med tegelväggar och krimskrams överallt. Det fanns till och med en hattaffär där inne. Min kassa mobilkamera kanske kan ge er en liten bild av hur det såg ut:





Sen letade vi reda på ett ställe där de andra åt kebab av olika slag, och därefter begav vi oss hemåt. Jag värmde lite rester jag hade och nu sitter jag här. Caroline hörde av sig för en stund sen och undrade om jag ville hänga med till en rockbar. Jag har efter några om och men bestämt mig för att följa med. Det är såna här saker som jag tycker är så jobbigt för att jag alltid känner mig så obekväm i sociala situationer och inte vet hur jag ska bete mig. Men idag kände jag att jag ska trotsa mina rädslor lite grann och vara modig. Jag kommer med stor sannolikhet ändå inte göra något produktivt mer idag. Så önska mig lycka till - jag tror jag behöver det.

Fredag

Kategori: Allmänt

Så var det fredag igen. Nu har jag varit här i tre veckor. Oj. Vad fort det går. Helt plötsligt kommer jag sitta på ett plan tillbaka till Sverige igen.

Idag har jag haft två föreläsningar med två timmars hål emellan, där jag tvingade mig själv att läsa lite kurslitteratur. Ja, ett tag i alla fall. Kom precis hem igen och tror jag ska försöka läsa lite till nu. Men först måste jag äta något - jag är jättehungrig! Jag har fortfarande rester kvar från min lite halvt lyckade bön-tomat-kokosmjölk-gryta jag gjorde i onsdags.

Jag har sån träningsvärk idag. Det gjorde ont att gå ner för trapporna i biblioteket förut och jag försökte anstränga mig att se normal ut och inte gå som en gammal tant. Vaderna och nedre ryggen - det känns. Och vår tränare vill att vi ska träna hemma varje dag också, men då tror jag att jag inte kommer kunna gå alls! Jag får nöja mig med träning tre gånger i veckan, i alla fall till att börja med.

Jag har faktiskt inget intressant att berätta för er - jag tror inte att jag kommer hitta på något intressant mer idag heller. Jag har fastnat för Breaking Bad, såg klart första säsongen igår. (Efter allt tjat på 9gag om serien tänkte jag att jag måste kolla vad det är för något. Det är en bra serie faktiskt.) Så om jag är duktig och läser ett kapitel till kanske jag börjar på andra säsongen senare. Eller så läser jag lite i min Song of Ice and Fire-bok.

Fredag i Gateway Student Village innebär att man ser massa studenter med väskor, mindre och större; med eller utan föräldrar; för att åka hem över helgen. De åker hem med smutstvätt som genom ett mirakel kommer hem rent, tillsammans med stora kassar med mat som borde räcka mer än en vecka. Båda mina rumskamrater är också borta, not to return until monday. Jag önskar jag kunde åka hem över helgen.

Överlevande

Kategori: Allmänt

Jepp, jag är vid liv än. Även efter kvällens träning. Den slutade klockan sju och jag är fortfarande varm och trött; jag känner redan träningsvärken från igår byggas på av ny. Heja.

Så här trött är jag nu.

Jag har lyckats läsa mindre än ett kapitel i kurslitteraturen, men det är väl bättre än inget antar jag. Jag får redan lite ångest för att jag pluggar mindre än jag borde. Nästa vecka, då ska jag börja på riktigt (säger min prokrastineringshjärna - you know where this is going) - jag kan ju ha ambitioner i alla fall. Imorgon har jag bara två föreläsningar, och sen vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska hitta på. Vad gör man en fredagkväll? Jag får kolla om det är några som tänker gå ut nånstans, det kanske vore roligt.

På lördag har jag och Marlene, den österrikiska tjejen som bor i ett annat hus i Gateway, bestämt att vi ska gå till Home Base, en affär där man kan köpa allt möjligt för hushållet. Eller so have I been told i alla fall. Jag behöver köpa bakplåtspapper. Jag handlade faktiskt både socker, mjöl och jäst idag, så så fort jag har baklåptspapper kan jag baka bröd! Har ni någonsin försökt er på att köpa bröd i Irland? Allt bröd är sånt där som vid minsta beröring sjunker ihop till en halvmillimeters brödkaka, om man nu kan kalla luft och vitt mjöl för bröd. Jag går runt i affären och petar lite på de olika brödpaketen och grimaserar. Och saknar lingongrova, hönökaka och danskt rågbröd som man hittar i vilken affär som helst hemma i Sverige. Nu senast hittade jag ett polskt bröd som var lite bättre, men jag tänkte försöka mig på att baka eget ändå.

Och på tal om bröd, så ska jag faktiskt gå och äta något nu. Har inte ätit sen lunch och är ganska hungrig. Men det blir nog youghurt med cornflakes, är inte så sugen på brödet nu längre...

Träningsvärk

Kategori: Allmänt

Jag har redan träningsvärk. Igår hade jag min första tae kwon do-träning någonsin, och det var svårt. Jag kände mig så dålig på allt, som om jag inte har något där att göra. Dessutom är jag ju så fruktansvärt osportslig av mig, så min kondition är ingenting att hurra för direkt. Och så skulle vi sparka och slå och studsa och så vidare och så vidare... Jag var helt slut efteråt. Och illröd i ansiktet. Och idag har jag träningsvärk. Ikväll är det träning igen.

Let the sun shine in

Kategori: Allmänt

Sitter i mitt rum, solen skiner in och värmer skönt. Idag är en riktigt fin höstdag. Ganska kallt, lite blåsigt, men sol och fluffiga moln. Jag städar lite i mitt rum och lyssnar på musiken från The Sims, den passar väldigt bra ihop med höstsolen faktiskt.

Jag var inne och promenerade i stan förut, på jakt efter träningskläder. Ikväll börjar nämligen Tae Kwon Do-träningen, och då kan det ju vara bra att ha något att ha på sig. Jag tänkte att jeans kanske inte funkar så bra för kampsport. Jag gick till några olika second hand-affärer, och fyndade både byxor och linne. Jag hittade en liten affär som bara sålde ekologiska och fair trade-varor, där köpte jag lite rökelse. Det har jag saknat. Sen tog jag en promenad genom Graftons marknadshall och via Grafton Street tillbaka till O'Connell Street. Jag gick till Penneys där jag köpte ett linne till och en huvtröja (såna är alltid bra att ha och jag hade bara en med mig).

Här är dagens fynd:



Marknadshallen vid Grafton Street:



Det låter så fruktansvärt bortskämt att säga det, men jag är ovan att ha så lite kläder som jag har här. Jag saknar en massa plagg som jag har hemma och klädskåpet här tittar tomt tillbaka. Men nu har jag ju utökat lite. Om jag har tur tar Simon och pappa med sig lite grejer jag behöver när de kommer också.

En annan sak som är lite jobbig är att det finns så lite mat här. Jag låter som världens matvrak (det är jag ju i och för sig) men hemma har vi alla möjliga saker i förråden. Om jag skulle komma på idén att baka en kaka här måste jag först köpa alla ingredienser, och dessutom finns varken decilitermått, bunke eller kakform här. Slickepotten kan vi glömma. Jag inser hur otroligt töntigt detta låter, men att baka blir ett så stort projekt plötsligt. Det är så mycket enklare när allt bara finns där. Jag känner mig heller inte särskilt motiverad att inhandla en massa hushållssaker heller, eftersom jag antagligen inte kan ta med mig så mycket hem... Jaja, det var dagens problem det.

Mot gemenskapen

Kategori: Allmänt

Jag är så trött just nu. Kom hem för en liten stund sedan; idag har jag haft föreläsningar från 10 till 18 (visserligen med paus mellan två och fyra, men ändå). Jag har precis slängt i mig den sista portionen ris med dal som jag lagade förra veckan men jag är fortfarande hungrig. Får gå och hitta något mer att äta helt enkelt.

Min rumskamrat Darragh har flyttat till en annan lägenhet för att min andra rumskamrat var så olycklig och gärna ville att hennes vän skulle flytta in. Sagt och gjort, nu delar vi lägenheten med en annan tjej. Jag tycker det är lite trist att Darragh flyttade, det känns nästan lite ensamt i lägenheten nu. De andra två tror jag inte att jag kommer se så mycket av, och även om vi är här alla tre betvivlar jag att vi kommer tillbringa tid tillsammans. Men det kanske inte gör något.

Under min håltimme idag gick jag till Clubs and Socs Days - universitets olika klubber och föreningar har i dagarna rekrytering inför läsåret. Jag har gått med i fem olika: hiking, music, games, swimming och Tae Kwon Do. Jag har aldrig provat Tae Kwon Do, som jag fick lära idag är en form av kickboxing, men jag hoppas det blir kul. (Jag har ingen aning om vad jag gett mig in i...!). Simklubben gick jag med i för att man får använda universitetsgymmets bassäng gratis under vissa tider. Hiking verkade som en bra grej om man vill se fina platser i Irland - de organiserar olika resor till ställen där man kan vandra. Jag tror att i princip alla utbytesstudenter har anmält sig till den, haha! Musikföreningen var ett ganska självklart val, det ska bli spännande att se vad de har för orkestrar och körer! Och game-föreningen var jag lite osäker på om jag skulle gå med i först, men när jag registrerade mig för de andra visade det sig att jag kunde gå med i en till helt gratis. Så även om jag betvivlar att jag hinner med allt så är jag numera medlem i fem olika föreningar.

Idag är en bra dag. Det känns som om allt kommer lösa sig. Jag ser fram emot att få börja med mina olika aktiviteter (Tae Kwon Do-träningen börjar redan imorgon, så jag måste skaffa kläder att träna i!). Förhoppningsvis lär jag känna några trevliga människor som jag har lätt att umgås med, om inte annat kommer jag i alla fall lära mig massa saker. Jag hoppas på att jag hittar en gemenskap som jag kan vara en del av.

Obeslutsam

Kategori: Allmänt

Mina känslor kan inte riktigt bestämma sig. Igår kändes allt jättebra, jag blev glad när jag tänkte på att Irland är mitt hemland nu (ja, åtminstone en tid) och allt var nytt och spännande. Min morgonföreläsning om multikulturalism var jätteintressant och jag ser fram emot att lära mig mer. Nu sitter jag på mitt rum och skriver av mina anteckningar från föreläsningarna och längtar hem.

Kanske är det musiken jag lyssnar på - sist jag hörde låtarna jag lyssnar på nu var jag i vardagsrummet hemma med Simon och vi skojade om någonting. Kanske är det för att jag blev sugen på att spela Assassin's Creed. Kanske är det för att internet fungerar dåligt och slås på och av hela tiden och jag saknar vårt ständigt fungerande bredband. Kanske är det för att jag varit själv hela eftermiddagen.

Just nu känns allt bara svårt. Jag känner mig inkapabel att göra det jag borde göra; det här med att skriva ner mina anteckningar ordentligt har jag börjat med först för en stund sen - hela eftermiddagen har jag prokrastinerat istället. Det enda produktiva jag har gjort är att jag spelade fiol i en timme.

Jag ville göra något på eftermiddagen men vet liksom inte vad jag ska hitta på själv. Jag funderade på att åka in till stan, men vad skulle jag göra där? Äsch, det får väl vara en sån dag idag. En dag då jag hellre hade varit på hjortgatan och lagat mat och bakat med mamma, spelat Assassin's Creed, och kollat på film med Simon.

Tågresa, kanelbullar och högklackat

Kategori: Allmänt

Hej på er! Jag har varit dålig på att blogga i helgen, men det har faktiskt en förklaring. Fredag eftermiddag åkte jag med min rumskamrat Darragh in till stan; där tog vi ett tåg mot Sligo i kommunen Mayo i nordvästra Irland. Efter 2 1/2 timmars tågresa var vi framme i Ballaghaderreen där hennes familj bor. De var jättetrevliga allihop och jag trivdes verkligen bra ute hos dem; det var skönt att få komma till en välkomnande familj över helgen - jag kunde liksom verkligen slappna av och bara njuta av att få se och uppleva nya saker.

Fredag kväll gick jag med Darragh till den lokala puben där en vän till henne firade sin 18-årsdag. Lokalen hade en bar och ett litet dansgolv och var fyllt med glada tonåringar men även några barn och släktingar över 40. Att göra sig i ordning för att gå ut i Irland är en speciell grej: tjejerna spenderar mycken tid och möda på att fixa sig medan killarna går ut i samma kläder de hade på sig innan. Klackarna är skyhöga och kjolarna nästintill obefintliga; den bleka hyn gömd bakom brun utan sol och ansiktsdragen markerade med flera lager smink. Det var en upplevelse att få se hur man partajar på den irländska landsbygden. Det fanns en fotograf som tog bilder under kvällen, och Darragh och jag skrattade åt hur folk kommer titta på bilderna om några år och undra "who the hell is that girl?". Partycrasher från Sverige.

På lördagen skulle familjen till en stor släktträff, så efter pannkaksfrukosten spenderades förmiddagen med att förbereda mat som vi skulle ta med oss. I fredags var det ju kanelbullens dag (vilket jag helt hade missat innan jag såg alla statusuppdateringar på facebook) så jag försökte förklara vad de var för något; så kom vi fram till att jag ju kunde baka kanelbullar och ta med till släktträffen. Det blev väldigt många kanelbullar, och något blev fel med jästen så degen blev inte riktigt som den skulle. Men relativt sett blev de ändå väldigt goda! Så vi fick lite av kanelbullens dag ändå. Vi kom till själva släktträffen två timmar för sent; det var bara en 20-minuters bilresa men någonstans mellan alla smala småvägar körde vi fel, fram och tillbaka, hamnade på en landsväg som slutade vid en grind till en kohage... Till slut hittade vi dit, vi åt jättemycket god mat och när kvällen led mot sitt slut samlades alla i husets största rum som var ganska litet och stämde upp i sång. Det bjöds på olika sånger, irländsk folkmusik blandades med Johnny Cash och dalakoraler från Sverige. De insisterade på att alla som hade dugliga sångröster bidrog med en melodi.

Idag fick jag två typiska irländska måltider serverade; till frukost åt vi bröd, stekt ägg, en sorts pannkaka med råriven potatis i, stekt svamp, små korvar, bacon och en sorts grovkornig korv som stektes i skivor. Till lunch fick vi kokt kål, kokat fläsk och potatis. Det var väldigt gott alltihop, bäst gillade jag nog potatispannkakan. Efter det packade vi våra grejer och skyndade för att hinna med tåget som tog oss tillbaka till Dublin. Jag har tyvärr inga bilder från helgen, men ni kan få en gammal bild där Simon och jag poserar på Skagen istället. Håll till godo!


Det var verkligen en härlig helg, och jag njöt verkligen av att vara ute på landet och få ha lite lugnt omkring mig. Jag gillar verkligen att bo i staden och ha nära till affärer och allt man behöver, men det var skönt att få vara ute på landet med bara ängar runtomkring. Jag fick hälsa på familjens tre hästar också, de var jättefina. Familjen lovade mig att jag skulle få rida nästa gång jag kom. Jag tror att jag har förälskat mig lite i landet de senaste dagarna - kanske är det för att jag känner mig ganska hemma där. Jag kom på mig själv med att fantisera om att ha en egen gård med odling av grönsaker och hästar att rida på ängarna med; ett lantligt kök att laga lantlig mat i och baka bröd och bullar... Det kanske är mitt undermedvetna som säger att jag saknar hemma - vi bor ju ändå nästan på landet. Det var också något jag tyckte var så märkligt när vi åkte till bondgården med erasmusstudenterna; för många av dem var det något helt nytt och främmande att faktiskt få se grisar och får; att få promenera över gårdsplanen och att få klappa på hästarna. Även om jag aldrig bott på en gård känner jag mig ganska hemma där.

Efter helgen är jag ändå ganska trött och glad att vara tillbaka "hemma". Nu ska jag snart gå och lägga mig, jag ska ändå upp ganska tidigt imorgon och ta mig till föreläsningar. Åh herregud jag borde verkligen skaffa böcker och börja plugga lite. Morgondagens problem. Det är ju en dag imorgon också.

En vecka avklarad

Kategori: Allmänt

Kom precis tillbaka från universitetet; idag har jag haft föreläsning i Contemporary Politics of Latin America - verkar jättespännande faktiskt! Efter det gick jag till Freshers' Fair - där olika föreningar, organisationer och företag gav alla studenter massa gratis saker i utbyte mot emailadress - så nu har jag en hel drös med små godispaket, reklamblad och presentkort för olika saker (mest pizza - vad är grejen med det?). Över helgen har min rumskamrat bjudit in mig att följa med henne hem till Mayo, ett område i nordvästra Irland, så om en stund ska vi bege oss dit med tåg. Min förkylning börjar lätta lite grann, vilket är väldigt skönt.

Jag inser nu att jag redan har en vecka på universitetet bakom mig - det känns lite konstigt! Föreläsningarna har varit intressanta och ämnena verkar spännande, så jag ser faktiskt mycket fram emot att få börja studera på riktigt. Samtidigt som jag är livrädd för alla grupparbeten och uppsatser jag har framför mig. Och även om jag kanske inte borde, så ser jag fram emot jul när jag kommer tillbaka till Sverige när jag får träffa min familj och mina vänner igen, och vi får besök av moster och kusin från Tyskland.

Idag är också dagen jag har varit här i 14 dagar. Två veckor. Och jag har ändå klarat mig ganska bra. Inga nervösa sammanbrott eller jag-måste-tillbaka-nu-köper-jag-en-flygbiljett-moments. Jag har haft hemlängtan, men det har också gått över. Ibland känner jag mig ensam och hjälplös och tänker "vad fasen gör jag i Irland?" men då har jag pratat med vänner och familj i Sverige och då har det känts bättre. Det blir bra det här. Till slut.

Här är förresten bilderna jag ville lägga upp igår:
Bingo!
De serverar drinkarna i små marmeladglas, det är så fint. (och jag inser hur väldigt tjejigt det är att dricka en rosa drink, men då får jag väl vara tjejig då... den är inte så söt som den ser ut.) *note: igår skrev jag att det var en transvestit som drog bingonumren, när det egentligen var en drag queen. My bad. (jag känner mig väldigt politiskt inkorrekt och skäms).

Bingo

Kategori: Allmänt

Hej på er! Nätet funkar fortfarande inte så jag tvingas att åter försöka mig på "för liten skärm med för stor tumme". Eller jag kanske bara är dålig på att sikta. Beware of stavfel! Hur som helst, ikväll gick jag med en tjej från Österrike och en från Hong Kong till canpusbaren och spelade bingo. Jag har aldrig spelat bingo innan, men det var väldigt roligt! Det var ganska mycket folk och bingoutroparen (?) var en transvestit som underhöll oss med dåliga skämt. De som hade turen att vinna fick öl i varierande mängd, och när kvällen började lida mot sitt slut fick den lyckliga vinnaren ta emot 100€ - alltid välkommet i studentplånboken. Jag vann som vanligt ingenting, fastän jag faktiskt var ganska nära...
 
Jag ville lägga upp två bilder också men det verkar verkar inte gå från mobilen (jag vet inte hur man gör i alla fall...). Så det får räcka så, godnatt!

Inställd

Kategori: Allmänt

Sitter i universitetes bibliotek och buffrar TV-serieavsnitt till kvällen ifall husets internet inte funkar ikväll heller. Jag skulle haft föreläsning nu, men Monsters in Irish Literature ställdes in så jag får vänta till nästa vecka med att få reda på vad den kursen handlar om. 

Idag känner jag mig lite konstig - jag har ganska jobbig hosta och är snorig; min hårbotten ömmar rejält och jag har huvudvärk; dessutom är jag allmänt trött. Och mina studier har inte ens börjat på riktigt än. Jag hoppas att det bara är min förkylning och dreadsuppdateringen som spökar och att jag blir piggare nästa vecka. 

Så här ser de ut nu förresten: 
 
Jag hoppas att det blir bättre om några dagar, de ser liksom lite för ordentliga ut! Och här har ni lite street art från Dublins O'Connell Street:
 
(jag ser nu att mitt finger är med på bilden - jag är fruktansvärt bra på att ta kort!)
 
Ni ska få försöka uttala något på irländska. Lite söder om Dublin finns en ort som jag besökte med mamma och Simon i somras - själva stället var inte så spännande (vad jag minns i alla fall) men namnet är ganska roligt. Dun Laoghaire. Prova att uttala det. Dun Laoghaire. Prova. 
 
Hur irländarna uttalar det fick jag reda på för några dagar sen, och de säger "Don Leary". Det hade jag aldrig kommit på själv. 
 

pimp my dreads

Kategori: Allmänt

Idag har jag sovit jättelänge. Det brukar jag ta som ett tecken på att det behövdes, men idag har jag varit trött hela dagen ändå. Jag hade inga föreläsningar idag så jag åkte in till stan efter att ha handlat för att fixa mina dreads. Och det tog ett tag. Jag satt i nästan fyra timmar, och var både tröttoch hade huvudvärk efter... Men så här ordentliga har mina dreadlocks inte varit sen jag gjorde dem! Jag ser inte riktigt klok ut, men det blir nog bättre om några dagar.

Jag lagade dal med ris förut, det blev faktiskt riktgt gott! Nu sitter jag och kollar på irländsk TV, i frustration över att internet inte fungerar och jag tvingas skriva detta från min telefon (mina fingrar är inte vana vid touch-screen-keyboard än och att skriva går s u p e r l ån g s a m t ). Så nu ger jag upp och hoppas att husets internet fungerar imorgon så jag kan ge er en ordentlig update! Godnatt!

Det löser sig

Kategori: Allmänt

Idag har jag haft föreläsningar hela dagen: Democratisation; Psychology in Organisations; International Political Economy; och Nationalism and Transnationalism. Det verkar vara intressanta kurser allihop, men jag börjar redan bli lite nervös med tanke på allt arbete som ligger framför mig... Och på något sätt har jag lite svårt att komma in i studietakten - jag är liksom inte riktigt motiverad än för det känns som introduktion alltihopa fastän jag vet att jag borde börja plugga direkt. Jag har haft sommarlov så länge nu att jag nästan glömt hur det känns att studera. Men jag hoppas att det löser sig. Det är lite min inställning till allt just nu. Det löser sig nog. Jag vet inte riktigt om det är en klok eller korkad inställning...