nemaproblema.blogg.se

Det är väl det det är idag? Jag är lite förvirrad just nu; dagarna smälter samman och jag vet inte riktigt vad som är vad eller vad som hände när längre. 

 

Det känns fortfarande väldigt konstigt att vara hemma; det känns som om allt är precis så som det var när jag åkte härifrån. På både gott och ont - jag känner mig verkligen hemma här, samtidigt känns det som om jag har rest bakåt i tiden. Och jag kan inte låta bli att längta tillbaka lite till Dublin. Just nu känns det som två helt olika världar; och jag undrar nästan ifall jag verkligen spenderat de tre senaste månaderna på Irland. 

 

Men jag har så mycket jag vill hinna med här också; jag vill spendera tid med min familj, jag vill träffa vänner, jag vill sjunga med kören, jag vill (nåja) skriva mina uppsatser, jag vill njuta av att vara hemma. 

Jag tror nog bara att jag behöver lite tid att vänja mig vid att vara tillbaka här. 

 

Trots allt; there's no place like home.

 

 

Hej på er; jag ber om ursäkt för att jag har varit seg med att skriva!

I förrgår kom jag hem till Sverige. Det kändes alldeles underbart och samtidigt jättekonstigt att komma hem. Jag har aldrig varit så lycklig att gå genom dörrarna på flygplatsen och bli mött av min familj. Och fastän jag trodde att det skulle vara jättekonstigt att komma innnanför dörren hemma kändes det som om jag varit borta i högst en vecka. Detta är ju hemma. Har jag varit borta i tre månader?

Nu känns det till och med helskumt att tänka att jag för två dagar sedan var i en lägenhet på Irland. Va. Det funkar inte riktigt. Nu är jag ju här igen, och allt är som vanligt. Helskumt. 

 

Vi har mammas syster Anne och vår kusin Merit på besök; de ska fira jul och nyår med oss. Det var ett och ett halvt år sen vi sågs sist, så det är jättekul att ha dem här. Igår kom Ellinor förbi och satt och pratade med mig en stund. Det var jätteroligt; jag har verkligen saknat henne! Och det var samma sak där; det kändes som om vi sågs senast för en vecka sedan. 

 

Idag steg vi upp tidigt för att åka in till Göteborg; halv åtta var det samling i körsalen. Vi repade dagens program och klockan nio sjöng vi in julen i katolska kyrkan. Jag hade aldrig hört hälften av låtarna och fick sjunga a vista, men det gick ganska bra ändå. Och vad jag har saknat att få sjunga med kören! Det var jätteroligt att få sjunga med dem igen. Och självklart jätteroligt att träffa alla igen.

 

Åh jag känner att jag har massor jag vill skriva men får inte ner mina tankar alls. Jag tror jag får hoppas på bättre lycka en annan gång... Och det finns risk för att det blir lite halvtyst på bloggen under min vistelse hemma; jag har så mycket att göra och är redan helt slut. 

 

Men nu ska jag inte trötta ut er mer med onödigt skrivande. Har precis suttit med allihop runt vår lilla gran och öppnat presenter, det har varit jättemysigt. Hoppas ni alla har en underbar jul, spenderar tid med människor ni tycker mycket om och äter god mat (jag har under mina två dagar här redan ätit så mycket. Jag kommer gå upp i vikt innan jag åker tillbaka till Irland!). Stor kram på er; god jul och god fortsättning!

Det är så kallt i min lägenhet idag. Jag tror att vår landlord varit inne i lägenheten och stängt av värmen. Oh well, det är ju bara en natt till jag behöver tillbringa här nu. 

 

 

Idag hade jag en väldigt lugn förmiddag; jag röjde lite i mitt rum och lade alla grejer jag vill ta med till Sverige på sängen. Sen lagade jag lunch på det lilla jag har kvar i matväg; efter det gick jag och träffade Laura. Vi åkte in till stan och promenerade omkring i Temple Bar, men det regnade så mycket att vi fick söka skydd i olika affärer. Vi gick och drack kaffe på ett gulligt café på en tom sidogata och sen begav vi oss tillbaka till Ballymun. 

Sen dess har jag packat min väska, lyssnat på musik och ätit av det jag har kvar i skafferiet. Jag har för mycket smör till för lite bröd, en halv lök och tre klyftor vitlök, en halv gurka, och alldeles för mycket kakor kvar. Petra skickade mig både Lebkuchen, Spekulatius och Dominosteine till min födelsedag som jag sparade med att öppna till december för att jag inte ville att de skulle ta slut för fort. Nu har jag istället kvar alldeles för mycket för att äta upp själv; samtidigt vill jag inte lämna förpackningarna öppna tills jag kommer tillbaka - ni förstår vilket problem detta är. Får se hur mycket jag trycker i mig innan jag åker.

 

 

Idag har varit en så härlig dag. Jag hade min sista föreläsning för året från tio till tolv; vi såg på en dokumentär om de båda herrarna Escobar och dramat kring dem i 80/90-talets Colombia, sen väntade jag på universitetet en timme innan jag träffade Laura. Tillsammans åkte vi in till stan och promenerade omkring; vi gick till bokaffärer, skivaffärer, krims-krams-affärer, julmarknader (den vid Docklands var en väldigt tragisk syn - nästan inga människor...) och second hand-marknader. När vi gått runt i flera timmar tog vi oss till ett café där vi träffade Sabrina och Rosa, och där de hade det godaste kaffet vi smakat i Dublin. Dessutom var personalen supertrevlig, dit kommer jag gå igen. 

 

Sen gick vi och mötte upp Björn och Alexander i en pub och efter lite om och men delade vi på oss igen för de som ville gå och äta middag, och Laura och jag gick och letade reda på en pub där vi kunde sitta åtta personer tillsammans. Kvällen spenderades således med Smithwick's och Guinness, mycket prat och skratt. Jag är nästan lite förvånad att säga att jag hade väldigt trevligt idag och ikväll; och att jag inte kände mig obekväm eller inte visste hur jag skulle bete mig. Det var bara roligt. 

 

Laura träffar jag nog imorgon med, men Björn flyger hem imorn bitti; de andra vi träffade ikväll lär jag inte heller se föränn i januari. Det är verkligen en så konstig känsla, att tänka att de som jag ser här ganska ofta plötsligt inte kommer vara en del av min vardag i tre veckor. Men som tur är kommer de tillbaka i januari som jag och vi hinner ses då innan terminen är slut. 

Nåja, nu ska jag snart krypa ner i sängen; sova länge imorgon och sen städa mitt rum (det har tagit ganska mycet stryk under tentatiden och behöver röjas upp rejält) och sen måste jag packa inför Sverige. Det känns fortfarande så overkligt. Men det ska bli så kul att komma hem också. 

Nej, nu räcker det med ordbajs för idag. Jag skriver till er imorgon igen. Puss på er allihop, snart ses vi!

Nu börjar det närma sig; bara fyra dagar kvar tills jag sätter mig på flyget till Göteborg (eller ja, till Köpenhamn först, men sen till Göteborg). Här börjar utbytesstudenterna försvinna en efter en. Imorgon flyger Marlene och Anita hem, men som tur är kommer de tillbaka och pluggar en termin till, precis som jag. Sarah från Danmark kommer inte tillbaka, och det kändes väldigt konstigt att ta avsked från henne - har ingen aning när vi kommer ses nästa gång. Laura från Ungern, Björn och Alexander från Tyskland, Flore från Frankrike och Alice från Rumänien studerar bara en termin, men eftsersom semester 2 fortsätter till slutet av januari kommer jag hinna träffa dem då igen. Ändå är det konstigt att veta att jag inte kommer träffa någon av dem de kommande tre veckorna. Jag har ju liksom byggt upp ett litet nätverk av människor här, några som jag ser och umgås med varje dag, andra jag har lektioner med, andra jag ser mer sällan men gärna spenderar tid med. Det kommer bli konstigt att byta mot mina vänner och min familj i Sverige, oavsett hur nära de ligger mig om hjärtat.

Igår hade jag en väldigt lugn kväll; jag lyssnade på musik, tände rökelse och stearinljus, lade tarot, drack te och kollade på serier. Korten gav mig i och för sig inte så mycket igår, det kändes liksom inte riktigt som om de stämde överens med vad jag känner eller vad jag uppfattar händer just nu. Jag får dra några kort igen helt enkelt. Idag sov jag jättelänge; till halv tolv! Det var jätteskönt att kunna ligga och dra mig i sängen utan att vara stressad inför något. Efter frukost bemödade jag mig att förbruka mitt smör och ingefäran som legat oälskad i kylskåpet sen förra veckan och gjorde ingefärskakor. De blev goda, fast de fastnade i bakplåtspappret så själva kakorna ser inte så fina ut. Men det är ju insidan som räknas, inte sant? 

Efter min föreläsning i International Political Economy (vilket inte riktigt var en föreläsning; vår lärare diskuterade istället med oss och berättade vad det finns för utsikter efter en kandidatexamen i Internationella Relationer, väldigt spännande!) träffade jag Anita och Marlene. Vi åkte in till stan och gick till en kinesisk restaurang och åt buffé. Och åh vad gott det var - det fanns så mycket att välja på! Och vi åt så mycket. Mellan portionerna åt vi kakor och pratade om allt från tatueringar, italiensk glass och böcker till Tolkien och the Hobbit. Vi åt tills vi mådde illa och fick gå väldigt långsamt till bussen efteråt. Worth it. 

Kvällen spenderade jag med att kolla på Skönheten och Odjuret med Marlene och dricka te och försöka glömma illamåendet. Nu har jag pallrat mig över till min lägenhet igen och ska nog gå och lägga mig snart; imorgon har jag min sista föreläsning innan jullovet (ja, "jullov"; det finns ju som bekant inga lov på universitetet). 

Hoppas ni har det bra, njuter av adventfirande innan jul och inte stressar upp er för julklappsköp. Jag ser fram emot att träffa er snart! Puss och kram och allt det där.

Det är onsdag kväll och jag är vid liv. På tre dagar tog jag mig igenom två presentationer, ett prov och ett response paper. De tre senaste dygnen har jag bara sovit 4 timmar per natt; det är alldeles för lite för mig. Även om min ambition igår kväll var att jobba genom natten och ha min uppsats klar imorse så gick det inte; jag var så trött som jag tror jag aldrig har varit innan. Jag kunde knappt se tangenterna på datorn, eller det som stod på skärmen, och somnade vid mitt skrivbord. Så klockan tre gick jag och lade mig istället och sov till halv åtta. Jag var lika trött på morgonen och behövde en dusch och frukost innan jag började känna mig levande. 

Vid elva satt jag i biblioteket och fick sällskap av Flore som arbetade på samma uppgift. Vi diskuterade och hjälpte varandra att komma framåt och satt fram till deadline klockan sex på kvällen. Och otroligt nog så blev det en text. Som nu är inskickad. Frågar ni mig var det ett dokument fullt av bull crap, men om jag har tur tycker läraren att det är okej ändå. Future problem.

Det var konstigt att promenera hem och sitta i lägenheten helt själv och inte vara stressad över att behöva fortsätta på en uppgift. Utan att bara kunna sitta och stirra på väggen om jag ville. Först då märkte jag hur stressad jag varit de senaste två, tre veckorna; och nu kan jag äntligen slappna av. Fyra dagar kvar, sen åker jag till Sverige - det är så konstigt. Och jag längtar så. Samtidigt som jag inte riktigt är redo att åka härifrån. Jag är väldigt glad att jag inte valde att åka för bara en termin utan ett helt år; det hade inte varit roligt att behöva åka härifrån helt nu! 

Men nu börjar det sticka i ögonen, jag tror jag behöver sova snart! Jag har en del sömn att ta igen, och imorgon har jag inte föreläsning förrän på eftermiddagen så jag kan sova jättelänge! Underbart.

Så känns min dag idag. Misslyckad. 

Den började med min presentation i Democratisation. Jag gick inte och la mig förrän klockan tre igår för att jag jobbade på presentationen och steg upp halv åtta imorse; vi hann knappt öva igenom presentationen innan lektionen ens. Min partner pratade alldeles för mycket och drog över på tiden, så när det var min tur hade alla tappat intresset och eftersom jag inte är någon stor talare blev de inte mer intresserade av personbytet heller. Men det gick väl ändå som det skulle; har däremot ingen aning vad vår föreläsare tyckte.

Sen efter plugg, föreläsning, lunch och lite mer plugg hade jag prov i Nationalism och Transnationalism. Vi skulle skriva en uppsats och det gick rent ut sagt åt helvete. Jag kände när jag satte mig i salen att "jag är så körd", och tyvärr hade jag rätt. Jag har aldrig gjort så dåligt ifrån mig på ett prov, jag ville inte ens lämna in mina papper. Efteråt ville jag helst bara låsa in mig nånstans och gråta; jag kände mig som världens idiot. Men det var inget alternativ, eftersom Marlenes födelsedag var idag. Vi gick och träffade vänner i nubar och hängde där en stund. Alla hade väldigt trevligt men jag orkade inte iktigt vara social. 

Och nu är jag tillbaka igen, väldigt trött, men vet att jag behöver denna natten för att skriva mitt response paper som ska lämnas in imorgon. Jag har tillåtit mig själv att ta en timmas paus innan jag börjar eftersom jag är så trött och mosig i huvudet. Men sen måste jag jobba och få det överstökat. 

Bara en dag kvar. Sen har jag lämnat in allt innan jul och har bara 4 (eller ja, 5 med den som skjöts upp til januari) uppsatser att skriva innan jag åker tillbaka till Irland. 

Kan jag inte bara få somna och vakna när allt är över? Jag orkar inte just nu.

Ännu en lång dag avklarad. Jag har två till framför mig innan jag kan slappna av; imorgon har jag redovisning som vi precis gjort klart nu, sen föreläsning, och klockan fyra har jag ett prov/salstenta/uppsats som jag inte alls är förberedd på. Jag har sagt sånt innan; att jag inte är förberedd på ett prov; men denna gången stämmer det vekligen. Jag vet inte alls hur det kommer gå. Sen på kvällen ska vi fira Marlene och jag räknar med att jag tillbringar natten med mitt response paper som fortfarande inte är påbörjat än (som ska lämnas in på onsdag). Men ja, en sak i taget. Nu ska jag skriva klart anteckningarna för presentationen imorgon.

Idag hade jag presentation i en annan kurs och det gick förvånansvärt bra faktiskt. Det var ingen formell redovisning utan vi hade gjort affischer som vi hängde upp i salen och så fick lärare och studenter gå runt och ställa frågor. Jag var nervös för vår lärare - hon är en fantastisk föreläsare och dessutom fruktansvärt intelligent, så jag var lite rädd att hon skulle ställa en massa frågor vi inte kunde svara på. Men det gick ganska bra, hon verkade inte hata det i alla fall. Efter det försökte jag få lite plugg gjort och förträngde hungern fram till klockan tre då vi gick på International Offices julfest för utbytesstudenterna. De hade dukat bord med såna där tutor man blåser i och konfetti och smällkarameller (som ingen lyckades med). Vi fick mat och dryck (väldigt välkommet efter att bara ha ätit gröt till frukost!), men äkta irländsk sådan; allt var friterat. Friterad kyckling, pommes frites, vårrullar, lökringar, korvar och friterad svamp. Och ja, korvarna är friterade. Inte med mycket frityr runt omkring men de är inte bara stekta. Men jag var hungrig och åt av allt förutom korven. Och mådde därefter senare också. Att på tom mage trycka i mig massa frityr var nog inte det mest intelligenta jag gjort. Men äsch, det var gratis. Och gratis är, som ni alla vet, gott.

Sen hade vi Carol Service med kören - ett kort framträdande med några julsånger och böner. Musiken lämnade en hel del kvar att önska,om vi säger så. Jag lär inte komma tillbaka till den kören nästa termin. Men vi fick mulled wine efteråt, så då kändes det lite bättre.

Efter en kort vistelse hemma i Ballymun begav vi oss till Omni Park och biografen (ja, igen), denna gången för att se på The Hobbit: The Desolation of Smaug. Och åh vad den var bra! Jag kunde inte riktigt lugna ner mig efteråt. Jag ser så fram emot när jag kommer hem över jul för då ska jag gå och se den med Simon. Can't wait att se den igen! Och jag blev väldigt sugen att läsa boken igen...

Nej, nu får jag ta och göra klart mina anteckningar för imorn - puss och kram och så vidare!

Nyss hemkommen från the Voice of Ireland. Vi köpte biljetter till inspelningen som ägde rum i den stora lokalen på campus, the Helix. Vi fick se ett gäng nervösa sångare göra "battle" med varandra; det var ganska spännande att se hur en TV-inspelning av en sån show går till, samtidigt som det var en liten besvikelse. Det var så odramatiskt alltihop. Efter omtagningar och korta tagningar där vi skulle skrika och klappa i händerna, varvades väntandet med de åtta framträdandena och ganska dålig kritik av domarna. Och jag blev lite besviken på folk. Här kommer människor som repat länge för att lära sig låtarna och som är skitnervösa, och från grannarna och de som sitter framför och bakom mig hör jag kommentarer om alla detaljer de gjorde dåligt ("såg du hur han dansade?", "men vad har hon på sig?" eller "nej han var dålig"); utan någon som helst respekt för att det de gör kräver mod. Visst, det finns kanske modigare och viktigare saker man kan göra än att vara med i en ytlig, kommersiell talangjakt men ändå - de har förberett sig sångtekniskt och mentalt och så sitter folk i sina stolar och tycker att de är världens experter och har rätt att döma allt de gör. Men äsch, jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig.

 

Idag är vädret lite utflippat här. Starka vindar och blåst gjorde att jag drog mig från att klä på mig och gå ut. På väg till universitetet blåste jag nästan bort och regnet piskade mig i ansiktet. Jag undrade varför jag gjort mig mödan att sminka mig idag; det var fel dag att göra det. Jag träffade Alice i biblioteket och vi klippte och klistrade ihop vår affisch för redovisningen på måndag. Efter det var vi båda hungriga och begav oss hemåt genom lika mycket vind och regn som innan. När jag kom innanför dörren var jag ganska blöt. Det konstiga är att det inte är kallt; bara blött och blåsigt. Ireland, you so crazy.

Så är fredagen också slut. Jag vet att jag i princip skrivit samma sak de senaste inläggen, men jag tycker det är så konstigt att tiden går så fort. Det var ju fredag nyss. Det var fredag för två veckor sen nyss. Det var november nyss. 

 

Efter föreläsning på förmiddagen tillbringade jag en dryg timme i biblioteket med att läsa på och skriva ut citat inför presentationen på måndag. Vrålhungrig begav jag mig hemåt där jag försökte plugga vidare men det gick segt som vanligt. Jag fick ändå lite gjort, men har en del kvar. Vid klockan sex kom Marlene, Anita och Sarah över till mig; jag hade bjudit in dem att fira lucia med mig. Igår varvade jag plugget med att baka frallor och lussekatter som vi åt idag i stearinljusupplyst rum med te och clementiner, inklusive luciatåget på svt i bakgrunden. Även om lussekatterna inte riktigt såg ut så som jag ville så var de goda! Det är något särskilt med lussekatter. Vi pratade och myste i filtar, och sen såg vi först på the Santa Clause 3 (tydligen en klassisk Disneyfilmserie jag missat) och sen på The Help. Det var väldigt mysigt. 

 

 

Ja, det är det jag ska försöka göra nu. Bara köra på; ta en uppgift i taget och göra klart den. Och sen ta tag i nästa. Snart är det över, bara en vecka kvar.

 

 

Idag har varit en sån där lång dag igen. Jag tror att alla dagar fram till den 20:e december kommer vara långa dagar. Men det är okej, för sen har jag två dagar då jag kan slappna av och sen bär det av hem till Sverige! Det ska bli så kul att träffa alla igen. Och att fira jul förstås.

 

Jag kom hem vid sju idag, efter att ha haft föreläsningar från 10 till 18 och gruppmöten emellan. Jag satte mig och pluggade en liten stund till, men sen bestämde jag och Marlene oss för ett spontanbesök till biografen. På tisdagar är det billigare för studenter på Omni Park så vi beslutade oss för att kolla på Disneys nya film, Frozen. Den var verkligen jättegullig, en sån där film man liksom blir varm inombords av att se (trots namnet - see what I did there?). Det är nog faktiskt en ny favorit bland Disneys filmer, jag tyckte verkligen om den. Den hade två kvinnliga huvudpersoner som båda var starka och älskvärda; den var fantastiskt vackert animerad; musiken var väldigt bra (även om några sångnummer hade kunnat skippas... men det är ju Disney, så då brister karaktärerna väl ut i sång oprovocerat ibland!) och jag tyckte det var så häftigt för de blandade in kulning i musiken, vilket passade väldigt fint eftersom den utspelades i Norge (eller ja, det bekräftas aldrig men de bodde i ett borgliknande palats i en fjord; de red på fjordingar; såg norrsken och hade namn som Elsa, Anna, Kristoff och Olaf). Så ja, om ni vill se en film man blir lycklig av så ska ni gå och se Frozen. Den blir man lycklig av.

 

Och nu, mina vänner, ska jag gå och lägga mig och få lite sömn så att jag kan skriva vidare på min uppsats som vägrar bli klar. Over and out.

Jag har gått och blivit förkyld. Väldigt onödigt och ovälkommet. Men jag dricker mycket te och apelsinjuice, och äter clementiner. Hoppas det går över snart. Nu har jag inte ont i halsen mer i alla fall, utan bara huvudvärk och rinnande näsa. Lovely. 

 

Idag har jag gjort ett schema över de två nästa veckorna för att få koll på vad jag behöver göra när. Om jag pluggar produktivt när jag ska så borde det hela faktiskt lösa sig. Jag håller tummarna. Just nu orkar jag inte ens tänka på allt som måste göras, och helst av allt vill jag bara ligga på golvet, lyssna på musik, tända rökelse och stearinljus och lägga tarot. Och ha någon att krama om. 

Men ja, det kommer väl det också; inte just nu bara. Idag tänker jag visserligen inte plugga nåt mer ("det är ju kväll. På kvällen behöver man inte plugga") utan Marlene kommer över snart och så ska vi kolla på Herkules. Det är Disney-filmer som gäller nu. Igår kollade vi igenom en lång lista på nätet över alla Disneys filmer och bestämde att Herkules tål att tittas på igen. 

 

Ja mina vänner, det var allt (o)intressant jag hade att berätta idag! Här får ni en bild från Johnnie Foxs - the Highest Pub in Ireland i lördags.

 

Jag har visst missat att skriva här; jag ber om ursäkt för det. Jag har varit en väldigt dålig student i helgen och har inte pluggat något alls sen i fredags. Här är vad jag gjorde istället.

Igår var vi på Christmas Hike med DCU's Hiking Society. Klockan tio gick bussen från DCU och den körde oss en timme söderut till Wicklow Mountains. Där promenerade vi en stund på vägen och sen på en stig upp på höjden. Det blåste som bara den men vi hade så fin utsikt över Dublin! Även om jag var nerkyld in till benmärgen kände jag mig lycklig. Jag trivs ute i naturen. Efter en tre-fyra-timmars vandring kom vi till det som påstås vara Irlands högsta pub där vi värmde upp oss innan vi åkte hem igen. Jag drack Mulled Wine, som är lite som glögg fast mindre sött. Det värmde fint, men jag gillar nog den svenska glöggen mer. På kvällen kom Marlene över till mig och vi satt och åt lebkuchen och clementiner medan vi kollade på Anastasia. Jag hade inte sett den filmen sen jag var liten, men kände igen mycket mindre än vad jag trodde. Den var gullig ändå.

Idag började jag dagen med att städa lägenheten (det var min tur igen); sen vid halv två åkte jag och Marlene in till stan där vi promenerade omkring en stund innan vi mötte Laura och Björn vid the Spire. Tillsammans tog vi oss till en interkulturell marknad där det såldes allt från mat till smycken och böcker. Sen promenerade vi tillbaka till St Stephen's Green och sen upp för Grafton Street. Eftersom vi hade olika preferenser gällande vilka affärer vi ville kolla i så delade vi upp oss för att ses en timme senare vid the Spire igen. Björn och jag promenerade genom Temple Bar och över Ha'penny Bridge till Henry Street och ville gå in till eason men de hade redan stängt. Vid sju gick vi med Marlene och Laura och tre killar till till den sydindiska restaurangen där vi åt Idli, Biryani och Masala Dosa. Det var gott idag igen. Sen när vi kom hem såg jag och Marlene på Ringaren i Notre Dame; det var mysigt. 

Men nu är det dags för mig att sova; jag ska försöka vara produktiv imorgon och gottgöra att jag inte pluggat nåt i helgen. Det är bara 14 dagar kvar tills jag åker till Sverige. Det känns konstigt. 

 

Tiden går för fort. Den rinner bara iväg. En till vecka har gått; jag tyckte det var fredag nyss. Och jag hinner inte med, det måste sakta ner lite. 

 

Samtidigt så har idag gått i slow motion. Jag har försökt plugga men idag vill min hjärna inte. Jag har suttit vid datorn hela dagen men har inte kunnat koncentrera mig; hela tiden har jag tänkt på något annat. Sen har jag lagat mat, gått och handlat, diskat, bakat (det blev havrekakor. Men jag glömde sockret så de blev helt mislyckade)... Och nu är jag helt mosig i huvudet och vet inte riktigt vad som är vad längre. Samtidigt som jag är jättestressad är jag väldigt lugn, för just nu orkar jag inte bry mig heller. 

 

 

Ibland går allt jättelångsamt. 

Och plötsligt händer allt på samma gång.

Livet är inte som på film.

 

 

 

Näe jag tror jag håller på att bli förkyld. Jag vill inte bli sjuk. Jag har varken lust, ork eller tid att bli sjuk nu. Jag har så mycket annat jag måste hinna med, och ännu fler saker jag vill hinna med. Efter skolan stack jag över till SuperValu och köpte vitlök, honung, ingefära och clementiner - jag tänker göra mitt bästa för att motverka täppt näsa och huvudvärk. Jag drack hett vatten med riven ingefära och socker i förut, följt av en kopp te med honung (och jag gillar verkligen inte honung) och nu är jag inne på min tredje kopp te (som visserligen blivit kall. Får göra en ny). Min hals gör ont ändå, men jag hoppas på att det går över snart.

 

Idag tycker jag att det varit väldigt kallt här; även om det enligt termometern varit 8 plusgrader har det blåst som bara den. Jag höll på att blåsa bort på väg till universitetet förut och fick några örfilar av mina dreads. Man vet att det är blåsigt ute om ens dreadlocks blåser i vinden. 

 

Jag har lyckats låta bli att plugga nåt mer ikväll fastän det egentligen var tanken; istället har jag bakat bröd (igen), och skajpat med min saknade Laura i Spanien. Och nu kommer Marlene över och vi ska kolla vidare på the Hobbit. Heja prokrastinering. 

 

 

Bara tre veckor kvar innan jul, och jag har så mycket att göra. Jag börjar få lite panik faktiskt. Idag lämnade jag inte universitetsbiblioteket från halv tio på morgonen till halv sju på kvällen; ändå kände jag mig inte ens lite nöjd när jag traskade hemåt. Det kändes som om jag inte uppnått någonting; som om jag har precis lika mycket jobb kvar att göra. Det är frustrerande. Imorgon får jag väl göra samma sak igen; jag måste förbereda två grupparbeten och börja skriva på min 3000-ordsuppsats som ska lämnas in två dagar innan jag åker tillbaka till Sverige. Och någon gång innan dess ska en till response paper in. När jag kommer tillbaka måste jag lämna in tre uppsatser också. Ja just det.

 

Igår kväll när jag kom tillbaka från baren satt jag och kollade på serier och stickade vidare på min mössa. Eller ja, det jag hoppades skulle bli en mössa. Vid halv två blev den klar; det blev till och med en mössa, och till på köpet passar den! Jag var lite överraskad att det inte bara blev en bit stickning som inte går att göra något med. Jag är lite stolt faktiskt. 

Åh idag har det varit en sån där lång dag igen. Från tio till sex var jag på universitetet och hade föreläsning, gruppmöte och förberedleser inför redovisning, gruppmöte och diskussion med läraren, plugg i biblioteket och till slut redovisning. Det var min första redovisning här på engelska, så jag var gansa nervös, men det gick helt okej. 

 

Och jag var så trött efteråt. Jag gick hem och gjorde ingenting en liten stund, gjorde ost- och tomatomelett och slötittade på youtube innan jag gick med Marlene till nubar där vi drack öl, cider och gjorde quiz till 90-talsmusik med Laura och Björn. Det var riktigt trevligt faktiskt. 

 

Men nu ser jag fram emot att få sova tills imorgon då jag ska plugga hela dagen. Igen. Bara tre veckor kvar och sen är det jul. 

 

 

Jag gick till universitetet med Marlene tjugo i nio idag, och vi gick hem tillsammans vid tjugo i åtta på kvällen. Hon var hemma emellan men jag spenderade hela min dag på universitetet idag; jag satt och pluggade i biblioteket, hade gruppmöte, åt lunch, pluggade i biblioteket, hade annat gruppmöte, pluggade i biblioteket och sen var det körrep klockan 18. Så nu är jag ganska trött, men har fortfarande en del att göra men orkar inte riktigt plugga mer idag. Jag kanske bara ska följa mitt motto; det är ju en dag imorgon också.

 

Men det är bara tre veckor kvar, sen är första terminen (ja nästan i alla fall) avklarad. Jag har visserligen uppsatser att skriva som ska lämnas in i början av januari (som jag fortfarande måste börja med - suck) men det är ett problem jag väljer att skjuta på ett tag till. 

 

 

För det känns som om det var fredag nyss, och nu är det söndag kväll igen. Hur gick det till? Om några timmar är det måndag igen. Vecka tio på DCU. I slutet av vecka 12 åker jag hem till Sverige. 

 

Igår kväll var ganska trevlig ändå. Fastän jag ibland fann mig själv i den obekväma situationen när jag inte visste vad jag skulle säga eller plötsligt befann mig för långt bort från alla andra för att höra vad de säger; inte känna människorna och inte veta hur jag skulle börja lära känna dem; så var det ändå okej. Anita dök också upp, så jag satt och pratade med henne större delen av kvällen. Studenterna från Frankrike lagade mat åt oss, och åh vad gott allting var. Fastän jag var mätt var jag ju tvungen att prova allt; fransmän kan det där med att laga mat. Med Anita delade jag min första "originalcrêpe" à la Bretagne - med ägg, ost och skinka i. Mer än godkänt.

 

Även om jag varit trött en del av kvällen var jag pigg när jag kom hem och kunde inte sova; så jag satte mig och tittade på serier och stickade. Till klockan fyra. Jag var fortfarande inte trött men tvingade mig själv att gå och lägga mig så att jag kunde stiga upp på söndagen.

 

Idag var jag på saffransjakt i SuperValu; igår hade jag frågat på Tesco om de hade saffran och de sa "try SuperValu". På SuperValu frågade de först "vad är saffran för något?" och sen sa de "try Tesco". Jag ville så gärna baka lussekatter idag, men det går ju inte utan saffran! Så Marlene kom över till mig och hjälpte mig baka kanelbullar och bröd istället. Under jäsningen och mellan bakningen åt vi "italiensk" lunch i form av Tortellini och tomatsallad med bröd; inte så illa! 

Vid fyra åkte vi in till Dublin där vi mötte Laura, Björn och en kille till från Tyskland (kommer inte ihåg hans namn - ni vet hur dålig jag är på sånt...) och gick till Dehli O'Deli, den indiska restaurangen som serverar sydindisk mat. Björn har bott ett år i södra Indien och hade inte ätit Idli och Dosa sen han var där - så han var lika lycklig som jag var sist jag var där med pappa och Simon. Vi åt Idli, Masala Dosa, Vada, Gulab Jamun och drack Masala Chai. Det var gott, och jag saknade Indien igen. Sen åkte vi hem till Ballymun och hade ett litet adventsfirande i Marlenes lägenhet med ljus, te och kakorna vi bakade igår. Det var mysigt.

Nu ska jag snart gå och lägga mig så att jag har energi att sitta och plugga hela dagen imorgon. Heja måndag!

Hoppas ni haft en underbar helg och inte varit lika trötta som jag!