nemaproblema.blogg.se

Jag är på riktigt bra humör just nu. Kom precis hem från Johann; direkt efter jobbet åkte jag hem till honom i södra Berlin och vi drack kaffe, lagade mat, pratade, åt och kollade på bilder ihop. Det var väldigt trevligt! Och jag märkte idag hur skönt det är att umgås med honom (som med Charly och Christian också) för att jag känner att jag kan vara mig själv och slappna av. Det är härligt, tycker jag - jag kan känna mig bekväm och trygg. 

Idag var det förintelsens minnesdag, vilket självklart uppmärksammas i Tyskland, alldeles särskilt i Bundestag. På morgonen hölls en minnestimme med tal av Bundespräsident och Bundestagpräsident, samt ett musikstycke komponerat av Messiaen under hans tid i ett koncentrationsläger (om jag förstått det hela rätt). Vi följde händelserna i parlamentsalen på TV på kontoret. Sedan gick jag med två kollegor till invigningen av en utställning, av konst från och till minne av koncentrationslägren, förintelsen och dess offer, i ett av Bundestaghusen. Två av konstnärerna var där och berättade om sin konst; en av dem är överlevande från Auschwitz. Det var intressant att lyssna på dagens olika tal, och jag blev verkligen berörd och fruktansvärt imponerad av den äldre herren som berättar om hur han överlevde helvetet och sedan gjort något konstruktivt av det, och skapar konst. Jag kan inte riktigt bra beskriva i ord hur jag känner men jag fylldes av djup vördnad för honom; han verkar vara en så otroligt upplyst och insiktsfull person. Jag blev verkligen tagen av det. Idag är på många sätt en sorglig dag, fylld av skuld och skam för det tyska folket, och det är något särskilt att uppleva den här i Tyskland och särskilt i Bundestag. Det var en väldigt speciell stämning, många känslor och energier i rummet. Det är verkligen helt obeskrivligt hur människor kan genomföra sådana hemska handlingar som under andra världskriget. Och värre än, så sker liknande saker fortfarande idag, på många håll i världen. 

Okej, innan det blir för deppigt här ska jag sluta skriva och gå och lägga mig istället. Det är en dag imorgon också. Jag har fortfarande inte lärt mig hur jag för över bilder från kameran till datorn, om ni undrade. Jag tror jag väntar på att pappa och Simon tar med sig min kamerakabel från Sverige istället. Godnatt!