nemaproblema.blogg.se

Idag var en spännande dag på jobbet. På morgonen gick jag direkt med en kollega (han har ju jobbat där jättelänge och är expert på sitt ämne och så men tekniskt sett är vi ju kollegor nu, hehe) och en till praktikant till riksdagsbyggnaden och in i parlamentsalen (heter det så på svenska? Plenarsaal på tyska i alla fall. Där alla politiker sitter och diskuterar viktiga saker!). Vi lyssnade på olika politiker som höll korta tal och argumenterade för sin sak. Vi fick också höra hur de blev avbrutna, applåderade och utbuade av sina kollegor. Uppe på läktaren får en inte göra någonting; vi blev informerade att inte applådera, bua, dansa (det hade jag ju säkerligen gjort om jag inte blivit tillsagd att inte göra det) eller sova. Alla kommentarer och trevligheter/otrevligheter utspelades alltså i salen nedanför åskådarplatserna. 

Jag blev först lite paff när politikerna avbröt varandra och ropade smärre fräckheter, kommentarer och comebacks till varandra - jag hade av någon anledning förväntat mig att de skulle vara överdrivet strikta och artiga mot varandra. Men det är ju välbekant att politik väcker många känslor, så det kanske inte är så konstigt ändå. Dessutom kom och gick de lite som de ville, och det pratades lågmält konstant i salen. Några prominenta politiker var också med; Fru Merkel satt på hedersplats. Efter en stund lämnade hon emellertid koalitionen och oppositionen själva att bråka med varann om minimilönen, Grekland och frihandel. 

Sedan skyndade jag tillbaka till kontoret och jobbade lite med mitt uppdrag innan jag gick tillbaka till parlamentsalen och lyssnade på två dagordningspunkter till. Jag råkade gå dit tidigare än jag ville och fick lyssna på hur bostadsbrist m.m. och bankförsäkring för privatpersoner (eller något sådant) diskuterades. Sedan kom det jag ville lyssna på egentligen: hur politikerna diskuterade huruvida Tyskland borde skicka trupper, resurser och vapen till Kurdistan-Irak för att utbilda de som kämpar mot IS. Olika ställningar i debatten presenterades och det var spännande att höra olika argument. Därefter gjordes en röstning, där alla politiker samlades runt fyra valurnor och lade i var sin liten lapp som antingen var blå, vit eller röd. Många av politikerna kom först till själva röstningen och hade inte lyssnat på talarna innan, varför en från varje parti tydligt höll upp sin lapp så att varje partimedlem skulle se vilken lapp som ska läggas i valurnan. Jag tyckte det var lite tragikomiskt att flera tydligen inte riktigt visste vad som röstades om; enligt mina kollegor är det rätt vanligt när det kommer till röstning i parlamentet. Tur att de har någon som säger åt dem vad de ska rösta på, då. 

Efter jobbet tog jag en liten promenad i stan. Under dagen had solen skinit och jag såg jättemycket fram emot att gå ut i solen och promenera. När jag väl kom ut så var det såkalrt mörkt och grått och snöade. Jag promenerade ändå, men det blev snabbt kallt om öronen. Jag hittade ett litet café där jag satte mig och drack en cappuccino innan jag åkte hem. 

Nu på kvällen var jag i det buddhistiska centret igen. Jag hade svårt att koncentrera mig idag, vilket störde mig. Jag kom att tänka på en massa andra saker hela tiden. Mitt högra ben somnade igen. Men jag tänker att jag går dit några gånger till, får ge det hela en ärlig chans åtminstone.