nemaproblema.blogg.se

Marlene och jag belönade oss själva efter att ha klarat av andra terminen vid DCU med att gå på konsert. Medan vad som verkade vara majoriteten av Dublin vallfärdade till Croke Park åkte vi in till stan istället och promenerade till Grafton Street. På Bewley's drack vi chai/cappuccino och åt kaka innan vi promenerade genom regnet till National Concert Hall, där RTÉ Symphony Orchestra bjöd på Berlioz, Beethoven, Mendelssohn, och Debussy. Temat var havet och det var självklart La Mer vi fick höra. Vi hade köpt väldigt förmånliga studentbiljetter och satt på första parkett, precis bakom dirigenten; det kändes nästan som om vi satt i orkestern. När pianosolisten spelade Beethovenkonserten kunde vi noggrant följa hans fotarbete med pedalerna som var mitt i synfältet, precis som vi kunde syna ifall alla orkestermusiker putsat skorna ordentligt. Det var jättefint att gå på klassisk konsert; det var väldigt fin musik vi fick höra och jag tyckte det var jätteroligt att höra hela symfoniorkestern. Musik är verkligen fantastisk; jag njöt hela kvällen. 

Ikväll var det som sagt också konsert på annat håll i Dublin; pojkbandet One Direction frmaträdde i Croke Park. De kommande tre kvällarna har de också konsert, och jag vet inte om jag nånsin sett så mycket folk på min bussresa från Ballymun in till stan (Croke Park ligger norr om Dublin, mellan där jag bor och centrum). Så många flickor med föräldrar, alla klädda i rosa och med varierande One Direction-accessoarer. Jag menar jösses. Så. Mycket. Folk. Bussresan hem har aldrig tagit så lång tid. Och jag kan bara tänka mig att de kommande kvällarnas konserter drar lika mycket folk. Hjälp. Marlene och jag var i vilket fall nöjda med att ha lyssnat på symfoniorkestern istället. 

För Debussy slår One Direction. Any day.