nemaproblema.blogg.se

Ibland vet jag inte riktigt vad som är vad längre. Jag sjunker in i det jag ser eller läser eller hör och gränserna mellan det fiktiva och verkligheten suddas ut. Jag är frånvarande. 

Och jag gillar inte det. Jag vill vara närvarande. Se klart genom illusioner; ha båda fötterna på jorden. Vara rationell. 

Istället känns allt långt borta men nära ändå och jag panikar över allt jag måste göra, men är tillräckligt frånkopplad från för att ta tag i. 

Kanske är det bara för att jag är trött. Jag hoppas det. Jag provar att sova istället.