nemaproblema.blogg.se

Det har inte varit en särskilt produktiv dag idag; jag hade en föreläsning, lånade två böcker och pratade med en lärare om en uppsats jag skrivit. Resten av tiden tillbringades med att dricka kaffe, göra hummus, äta, skajpa med Hanna, träffa Trad Group för sista gången, och gå på DCU Student Unions utebio. De visade Mean Girls, i ära av filmens tioårsjubileum; vi satt ute inlindade i filtar och det var väldigt mysigt faktiskt, om än lite kyligt. Men nu sitter jag i min varma (nåja) lägenhet och behöver inte frysa längre. Imorgon är det tidig morgon igen, men det känns okej. Det är ju min sista tidiga föreläsning på DCU. 

Tiden går så fort. 

Jag gick och såg en film på bio med Anita, Marlene och Sarah ikväll; Calvary. Det är en ny irländsk film, och jag tyckte att jag borde se en nutida irländsk film när jag nu är här. Den var bra. Fantastiska skådespelare; landskap så vackra att en tappar andan; mörk humor (så som en sig bör i irländskt sammanhang); otroligt vacker film visuellt sett. Men den gav mig lite dödsångest. Samtisigt som den bitvis var upplyftande var stämningen genomgående tung; liksom full av lidande. Och jag som alltid sjunker in väldigt i det jag ser eller lyssnar på hade lite svårt att distansera mig och blev påverkad. 

Jag skrev aldrig igår. Igår tillbringade jag förmiddagen med att göra två misslyckade försök att handla på Tesco, som jag efter mitt andra besök fick veta har stängt för gott. Alltså inga mer Ballymun Bargains eller Tesco Every Day-produkter (den mest utmärkande måste vara 'Tesco every day vodka'). Istället handlade jag på SuperValu och försökte vara lite produktiv hemma. På kvällen gick vi till nubar och upplevde vår sista shite night, vilket kändes lite konstigt. I och med att det är sista veckan med föreläsningar, som efterföljs av uppsatsskrivande, pluggande och exam period, avvecklas universitetets aktiviteter de kommande dagarna. Det gör slutet av terminen plötsligt väldigt påtagligt och jag inser hur lite tid som faktiskt är kvar. Jag har inte vant mig vid tanken än.

Idag har vädret varit jättefint; det kändes nästan som sommar. Jag tillbringade mycket mer tid på universitetet än jag urpsrungligen planerade; från nio på morgonen till strax efter sex på kvällen. Mellan föreläsning, lunch och halvdåsande i solen på gräsmattan fick jag tre inlämningsuppgifter färdigskrivna, så jag var åtminstone lite produktiv. På kvällen promenerade vi till Omni Park och gick på bio. 

Så nu behöver jag se på någonting roligt och intelligensbefriat för att kunna somna. Här får ni en bild från i eftermiddags, när Marlene och jag tyckte att det var befogat att äta glass på gräset. 

Det har varit en långsam söndag. Det enda produktiva jag gjort idag var att skriva en individuell inlämningsuppgift för grupparbetet i Interculturalism in Practice. Resten av dagen har tillbringats med serier och musik och sol. 

Vid ett träffade jag Marlene; vi tog en promenad i det varma söndagsvädret. Genom bostadsområden promenerade vi till IKEA där vi satt i restaurangen; Marlene åt köttbullar och jag almondytårta. Efter att ha tagit en titt i IKEAs mataffär (och köpt alldeles för dyrt lösgodis) åt vi varsin glass medan vi promenerade tillbaka mot Gateway i solen. När vi kom hem låg vi i solen på innergården. 

 

Jag var faktiskt lite duktig och städade hela lägenheten idag; jag har dammsugit överallt och gjort rent ordentligt i köket och badrummet. God knows att det behövdes. Men efter det lyckades jag inte riktigt göra något produktivt mer; jag är liksom inte stressad nog än att börja med någon annan uppgift. Fastän jag egentligen har saker att göra kunde jag inte motivera mig själv att börja idag, istället har eftermiddagen fört med sig en känsla av rastlöshet. Det är så ironiskt. Jag blir rastlös och uttråkad, men istället för att göra något produktivt låter jag mig själv förbli i just det tillståndet - rastlös och uttråkad. Men nu ska jag inte känna mig dålig för det, denna dagen är slut nu ändå. Och det är ju en dag imorgon också. 

 

 

Igår kväll var jag trött i hela kroppen. Men det kändes bra; det var en bra trötthet. På morgonen promenerade jag til DCU där jag träffade Christina och Anita, och den delen av DCU Hiking Society som ville gå på dagsvandring. Med en hyrd buss åkte vi norrut till Nordirländska gränsen och det lilla samhället Carlingford. Som namnet antyder ligger Carlingford i en bukt eller fjord, med höga kullar (för mig som är van det plana Bohuslän skulle de kanske klassas som berg, men de båda sydtyskorna håller inte med) på båda sidor; vi vandrade en slinga som tog oss upp mer än hälften på höjden över Carlingford. Efter tre-fyra timmar hade vi vandrat klart och upplevt både sol, värme, vind och regn, och en fantastisk utsikt över fjorden. 

Här kommer en liten bildbomb från dagen:

 

Idag känns som en bra dag. Jag har sovit länge och haft en lugn frukost; lyssnat på musik hela morgonen och inte behövt stressa över någonting. Nu ska jag snart bege mig till min föreläsning om terrorism. Efteråt tänkte jag åka in till stan med Anita, där vi lite senare ska möta upp Marlene och hennes besök för att gå till vårt indiska favoritställe. Och solen skiner och det verkar bli en fin dag. Det känns bra. 

 

 

 

 

 

Uppsatsen är inskickad, utskriven och inlämnad. Presentationen om civilsamhället gick bra; ingen kom av sig och föreläsaren gillade vår presentation. Så efteråt satte vi oss i nubar och tog en öl för att fira; där stannade jag tills klockan blev tjugo över fem och jag kände att jag borde gå hem och äta något. 

Såhär gröna och fina är träden på min väg till skolan. Grönskan och solen gör verkligen mycket för humöret!

Nu har tiden magiskt flugit fram och klockan är kvart i åtta, och jag skulle kunna sova nu. Jag är så trött. Jag tror att det är stressen och ångesten som släpper nu till slut; och min hjärna tar paus från allt idag. 

Så jag tänker fortsätta slötitta på serier och lyssna på musik, och glädjas åt att jag inte behöver göra något mer idag. 

Plötsligt blev uppsatsen, som kändes som en omöjlig uppgift, klar. 3973 ord lyckades jag producera. Jag är inte särskilt nöjd med den, och är övertygad om att den är dålig, men så känner jag alltid, med varje uppgift. Så jag tänker lämna in den imorgon och glömma bort den tills jag får tillbaka resultatet. 

Just nu känner jag mig så lättad. Jag vet inte riktigt varför, men jag blir så utmattad psykiskt när jag har uppsatser att skriva. Innan har jag ångest för att jag prokrastinerar; när jag skriver drabbas jag med jämna mellanrum av panik och tänker att "det här går aldrig"; jag är konstant stressad. Och när jag väl är klar blir jag så lättad. Nu känns det plötsligt som om jag inte har någonting att göra. Just nu känns det skönt. Jag kan ta det lugnt ikväll utan att ha dåligt samvete. 

Dagen har varit ett pendlande mellan universitetet med grupparbete och Gateway med uppsatsskrivande. Det är skönt att den ena delen är klar i alla fall. Imorgon har min grupp i Key Issues in International Relations presentation, och jag hoppas att allt kommer gå bra. Vi tillbringade nog med tid på presentationen idag i alla fall; en och en halv timme imorse och tre timmar i eftermiddag. Alla är nervösa; det är ingen som tycker om att redovisa. Men jag har min del klar och hoppas att jag inte kommer av mig när jag pratar, eller att någon ställer för svåra frågor. 

Nu tänker jag dricka mitt te och njuta av mina tända ljus, lyssna på musik, lägga tarot, och kanske läsa något roligt. Sov gott mina vänner. 

Nu har jag nästan stirrat mig blind på min uppsats om terrorism, och jag vet inte längre om det jag skriver ens är relevant eller inte. Jag hatar denna uppsatsen. Det känns som om allt jag skrivit är total bull crap och osammanhängande. Jag har visserligen skrivit nog antal ord, men hela uppsatsen känns som intetsägande skräp. 

På torsdag måste den vara klar. Och jag vill inte jobba mer på den.

Jag gillar inte tentaperioder.

Och ibland gillar jag inte min hjärna, och min hjärna gillar inte mig. 

Det beror nog på att jag varit ledig idag. Eller ja, ledig och ledig. Jag har tillbringat i princip hela dagen med min uppsats som sakta börjar ta form. Det känns skönt att jag åtminstone har kommit en liten bit på vägen, senast igår hade jag ångest över den. Men nu behöver jag i princip bara skriva en diskussionsdel och en sammanfattning, och korta ner lite, sen har jag en uppsats. Om den är bra eller inte är en annan fråga, men en uppsats har jag i alla fall. 

I eftermiddag gick jag ut på en liten promenad i solen. Jag gick till lekplatsen som ligger precis norr om Gateway; där satte jag mig på gräset och njöt av solen. 

 

 

Vilken brunch vi hade. Så. Mycket. Mat. Och allt var så gott. 

Glad påsk till er! Det känns inte riktigt som påsk, det är nog för att jag inte har något björkris eller några målade ägg i år. Men det är påsk ändå. Om en stund ska jag ha osterjause med Sarah, Marlene och Christina och då kanske lite av påskkänslan infinner sig. 

Igårkväll gick vi till kyrkan lita längre ner på Ballymun Road för att se hur de firar påskafton. Marlene, Sarah och Christina berättade hur det går till i deras församlingar till påsk och var nyfikna om det firades annorlunda här. Jag hade ingen aning om att det var en stor grej, men med närmare eftertanke är ju påsken, med julen, den största kristna högtiden. 

Utanför kyrkan tändes ett stort ljus som bars in och ställdes bredvid altaret, sedan spreds ljuset i den annars släckta kyrkan genom att alla fick varsitt litet stearinljus. Det var mysigt. Mässan var i och för sig väldigt lång, två timmar varade den. Och även om jag respekterar kristendomen som religion och alla som omfamnar den, så blev det lite för mycket för mig till slut. Jag identifierar mig verkligen inte med det som sägs i kyrkan. Men det var ändå spännande att se hur den heliga lördagen firades. 

 

Nu ska jag försöka vara lite produktiv innan vi har vår påskbrunch, jag är redan hungrig! 

Glad påsk, ät många ekologiska ägg. 

Åh allt går så fruktansvärt långsamt. Jag vill bli klar med denna tentan. Så att jag kan börja med nästa och skriva klart den och sen börja med den sista. 

Men allt går så långsamt. Tålamod. Det spelar ingen roll hur långsamt en går, så länge en inte stannar. Det är bara att sätta en fot framför den andra så skall väl det hela lösa sig. 

Jag önskar också att jag kände mig lite mer kreativ så att jag kunde skriva något mer intressant här, förutom hur omotiverad och trött jag är. Men jag har ingen kreativitet idag.

Glad långfredag på er. Eller den kanske inte ska vara glad, det är ju ändå Jesus dödsdag. Ledsen långfredag då. Den är ändå slut nu.

Ibland vet jag inte riktigt vad som är vad längre. Jag sjunker in i det jag ser eller läser eller hör och gränserna mellan det fiktiva och verkligheten suddas ut. Jag är frånvarande. 

Och jag gillar inte det. Jag vill vara närvarande. Se klart genom illusioner; ha båda fötterna på jorden. Vara rationell. 

Istället känns allt långt borta men nära ändå och jag panikar över allt jag måste göra, men är tillräckligt frånkopplad från för att ta tag i. 

Kanske är det bara för att jag är trött. Jag hoppas det. Jag provar att sova istället. 

Jag vet inte riktigt varför, men denna veckan gör mig helt förvirrad. Det känns som om det är en dag senare än vad det är; måndag kändes som tisdag, tisdag som onsdag, och idag kändes som torsdag. 

Jag har spenderat dagen med att försöka börja med en uppsats men det går segt som vanligt, och jag blir så frustrerad. Pluggångesten är lika otrevlig varje gång. Men jag försöker intala mig själv att det kommer lösa sig ändå, och att jag får försöka igen imorgon. 

Jag har ju inte mycket till val ändå.

Jag har tänkt på en sak; hur en lär sig att tycka om saker som en i början inte tycker om alls. 

Det har jag upplevt några gånger under det senaste året. 

Till exempel så gillar jag öl nu. Första gången jag smakade tyckte jag inte om det alls; och jag skrattade alltid åt min far som sade att "ju bittrare, desto bättre". Nu är jag precis likadan. Bitter öl är ju den godaste. Och det är inte så att jag bara tycker att öl är okej, utan jag gillar det verkligen. Ingen blaskig, vattnig öl; utan mustig, bitter öl. 

Och kaffe. Jag har aldrig gillat kaffe. Jag har undvikit det länge och tänkt att "det kommer jag aldrig lära mig tycka om". Men nu ser jag fram emot när jag får dricka en cappuccino (som jag är medveten om är en "mesig" kaffe, men ändå), eller en bryggkaffe (visserligen med mjölk i). Jag har nästan slutat helt med att tillsätta socker (det var ett stort steg för mig!) och dricker kaffet med bara mjölk. Det trodde jag, helt ärligt, aldrig att jag skulle tycka om. Kaffe. Blä. Men jo, det tycker jag om nu. 

Vin är samma sak. Alla gånger jag fick smaka av pappas eller mammas glas tyckte jag att "men usch hur kan vuxna gilla detta?"; och nu tycker jag att vin är gott. Jag har sällan råd att köpa hem det (vin är löjligt dyrt på Irland) men när jag väl dricker det gillar jag det. Tack vare pappa har jag fått prova en hel del olika röda vinsorter, och jag har nu lärt mig uppskatta bra rödvin. Tänka sig. 

Slutligen, whisky. Jag inser nu att jag endast skrivit om saker en dricker, men det får väl vara dagens tema då. Whisky tyckte jag var riktigt vidrigt första gången jag smakade. Jag undrade hur i hela friden en kunde hälla det i munnen, och dessutom hur en kunde tycka att det smakade bra. Det kändes ju som ren alkohol, smakade som nagellackborttagare, som nästan avdunstade innan det hann ned i strupen. Men för ett tag sen drack jag whisky och tyckte att det inte smakade så illa ändå. Det var nästan gott. Helt framme är jag alltså inte, men på god väg (eller på fel väg, om en vill se det så).

Ett fruktansvärt onödigt inlägg, men så får det väl vara ibland också. Nu ska jag sova. Godnatt!

Det blev inte så mycket pluggat igår. Eller i alla fall inte så mycket som jag hade hoppats på. Jag lyckades förbereda mig inför gruppmötet som vi hade idag (och det visade sig att jag hade kommit undan med mycket mindre), och det är ju alltid något. Den största delen av söndagen, däremot, tillbringade jag med att laga mat. 

Jag hade blötlagt cannelonibönor som jag kokade efter ett recept, vilket tog sin tid. I slutändan såg bönsoppan med pasta naturligtvis inte alls lika aptitretande ut som på den fina bilden i receptboken (och den smakade lite mer vitlök än vad jag hade tänkt från början), men den var helt klart ätbar ändå. Med nybakat bröd till dessutom kände jag mig till och med ganska bortskämd, och lite stolt på mig själv.

På kvällen kom Marlene till mig och vi åt Österrikisk korv med mitt bröd och kollade på Jesus Christ Superstar från 1973. Den var bra. Framförallt var Carl Anderson (Judas) och Ted Neeley (Jesus) bra.

Idag hade jag som sagt mitt gruppmöte, följt av föreläsning. Sen begav jag mig hem för att förbereda mig inför ett annat gruppmöte som jag har imorgon, innan jag traskade tillbaka till DCU för Music Socs konsert. Ikväll spelade först Trad Group, sen DCU Orchestra och till sist sjöng Glee-gruppen. Det var en fruktansvärt odramatisk konsert med kanske 20 utomstående åskådare i publiken. Men ja. Med Trad Group spelade jag fem sets, och allt flöt på bra som det skulle. Det var väldigt roligt. Jag hade min egna lilla fan-club bestående av Marlene, Sarah och Anita; det var roligt att känna att jag spelade för några jag känner! Och jag tror det var läsårets sista framförande för gruppen så jag var lycklig att det gick såpass bra och att vi fick spelat så mycket. Men som tur är har vi ändå rep nästa vecka. 

När jag kom tillbaka till Gateway kollade jag på Game of Thrones med Andrei och en kan minst sagt säga att det hände något dramatiskt. Så jag har haft lite svårt att lugna ner mig nu efteråt! Synd att det är en vecka kvar till nästa avsnitt, jag vill ju veta hur det fortsätter... 

Men nu ska jag ändå sova, jag måste ju stiga upp tidigt imorgon. Dröm sött mina vänner! Det ska jag försöka göra. 

Lördag kväll redan. Det går fort när en har roligt helt enkelt!

Igår kväll åkte jag in till stan där jag gick på pub crawl tillsammans med ett gäng erasmusfolk. Vi lyckades besöka fyra olika ställen innan vi begav oss hem; det var väldigt trevligt! Jag provade O'Haras som jag inte druckit sen pappa och jag jämförde den med Smithwick's i höstas. Tydligen så gör de både stout, red och pale ale, och de är ganska goda. 

Idag sov jag till klockan tio och hade en jättelat förmiddag; jag satt i ylletröja och såg på film och serier, åt frukost och glass (halsonten har tyvärr inte gått över), lyssnade på musik, lade tarot. På eftermiddagen åkte jag in till stan där jag träffade Marlene, Sarah, och deras fyra vänner som är på besök från Österrike. Vi gick och åt på den indiska restaurangen (det var längesen jag åt Masala Dosa!); sen gick vi över Liffey till Queen of Tarts där vi frossade i fruktansvärt goda kakor (och jag upplevde en mat- och sockeröverdos); därefter följde en promenad söderut på smågator till St. Stephen's Green där vi gick en sväng innan vi letade rätt på en bar. Där satt vi en stund och pratade, och jag försökte mig på att förstå den österrikiska dialekten av tyska. Det gick ganska bra, även om det ibland var svårt för att jag inte kunde förstå dem rent aukustiskt. Men de är trevliga allihop så det var kul att lära känna dem! 

Nu ska jag alldeles strax gå och lägga mig och hoppas på att halsonten är försvunnen imorgon. För imorgon borde jag verkligen plugga. Men ja; det är morgondagens problem. 

Jag har varit dålig på att skriva här. Och ändå trode jag att jag skrev något igår, men det verkar jag bara ha inbillat mig. 

Hur som helst. Nu är det fredag förmiddag redan, denna veckan har gått så fort. Jag har gått och blivit lite sjuk, har ont i halsen sedan i förrgår. Men ont i halsen har ju en härlig fördel - en kan äta glass utan att ha dåligt samvete. Så det var det jag gjorde igår; efter föreläsningarna åkte jag in till stan med Marlene och Sarah och vi satte oss i St. Stephen's Green och åt glass. Tyvärr hade solen gömt sig bakom molnen vid det laget, men det var trevligt ändå. Kvällen tillbringades med skype; jag pratade med mamma, Simon och sen Laura. Det var fint. 

 

Jag ska se om jag äntligen lyckas få tummen ur under helgen och börja med mina uppsatser som behöver skrivas. Jag har haft en så fruktansvärt lång startbana denna terminen, det känns som om allt funkade bättre i höstas. 

Men nu ska jag koka te för att dämpa min halsont lite; jag skriver snart igen (jag lovar). 

Ikväll spelade jag med Trad Group på DCU Dance Societys Showcase; vi ackompanjerade de som dansade irländsk traditionell dans. Strax innan vi skulle spela fick vi veta att de inte ville ha jigs utan bara reels, så vi fick byta ut vårt ena set. När de dansade visade det sig att vårt set var för kort så den sista reelen försökte vi dra ut på innan vi spontant gick över till en annan reel som fick ett mystiskt slut när dansarna var klara. Till vårt andra set ville vi förbättra oss så vi spelade varje reel tre gånger istället för två, vilket såklart slutade med att vi spelade längre än dansarna dansade, och igen fick musiken ett konstigt slut. Så det kan gå. Det var lite frustrerande och jag skämdes till och med lite för att jag var rädd att man kunde höra när jag spelade fel. Vi var uppmickade men hade ingen monitor på scen så vi kunde knappt höra vad vi spelade, så jag fick helt enkelt lita på att fingrarna gjorde det de skulle.

Utöver kvällens spelning har jag bara haft föreläsning och druckit kaffe i solen med Pernilla. Tiden fram till kvällen spenderades med (ytterst lite) plugg och pluggångest. Och så ringde mormor från Tyskland och pratade med mig om hemmafruar och påskfirande, det var också fint. 

Här kommer en inte så fin bild, håll till godo. Godnatt!

Så äntligen har säsong fyra av Game of Thrones börjat. Som jag har längtat efter att få se hur det går för alla karaktärer i Westeros och Essos! Ikväll var det äntligen dags, och efter lite internetkrångel lyckades Andrei och jag till slut se på säsongspremiären; de kommande nio veckorna är räddade. 

Utöver Game of Thrones har jag prokrastinerat i vanlig ordning; jag har en så fruktansvärt lång startbana. Idag har jag inte gjort någonting men ändå känt mig rastlös och till och med haft tråkigt. Som tur var var jag tvungen att gå till skolan för en timmes föreläsning, så jag fick något gjort i alla fall. Sen experimenterade jag med tofu; jag gjorde en sorts gryta med lök, vitlök och grön currypasta (och tofu då såklart). Med ris smakade det helt okej, även om det inte var en fruktansvärt spännande matupplevelse. Jag har kommit underfund med att currypastan är ganska stark, grytan jag producerade idag känns ordentligt på läpparna och tungan. Jag borde nog bara använda den i kombination med krossade tomater eller kokosmjölk. På kvällen hade jag Trad Practice som vanligt, det var roligt att få spela lite fiol och göra musik. Det har inte blivit av så mycket på sistone, så det är tur att jag har åtminstone en gång i veckan med folkmusik.

Det har blivit lite varmare på den gröna ön nu. Graderna håller sig mer stadigt över +10 och solen tittar fram mellan regnskurarna. Igår var till och med riktigt fint väder, nästan så en skulle kunna tro att det vankas sommar. Jag tog en lång promenad med Marlene och vi upptäckte Ballymun. På en lekplats pratade ett gäng småkillar med oss och ville veta vad "you are shite" heter på tyska och ifall jag kom från Jamaica eller möjligen var släkt med Bob Marley. Sen gick vi förbi Aldi där jag köpte ett paket med glass som vi åt i solen (jag kände mig som en liten tjocksmock, men det var ju faktiskt bara 4 strutar så vi åt 2 var. Och de var inte så stora); vi hittade en park och i brist på officiell ingång klättrade vi över muren; lekplatsen var full av barn och gräset var grönt och solen sken och det var en fin dag. Vi satte blommor i håret och låtsades att det var sommar. 

Men jag har en ganska bra ursäkt. Jag har haft besök de senaste dagarna, och har inte känt för att sitta vid datorn och skriva då.

I onsdags kväll kom Louice från Sverige för att hälsa på mig. Så efter att ha bakat bröd begav jag mig till flygplatsen för att hämta henne. Det var surrealistiskt att se henne komma ut genom dörrarna! Och på något sätt kändes det som om vi inte alls var på Irland utan snarare hemma i Kungälv. 

Hon stannade från onsdag kväll till lördag eftermiddag, och vi hade väldigt roligt ihop! Torsdagen tillbringade vi med promenad längs klipporna i Howth (vi slapp till och med regnet och fick dimma och sol istället) och sen efterlängtad, och antagligen den godaste någonsin, Fish and Chips med utsikt över småbåtshamnen. 

 

 

Jag har en inte så produktiv måndag bakom mig. Men även om jag sov länge och tog det lugnt lyckades jag ha en föreläsning, låna om en bok, skriva klart ett diskussionsinlägg och spela på en jam session på en pub. 

Matt Weldon's ligger precis mitt emot DCU, så där träffades ca 10 pers från DCU Trad Group och spelade irländsk folkmusik. Jag gick dit med Marlene och fick uppleva en hederlig trad session i Irland; vi satt runt ett bord med en öl var och gick laget runt så alla fick möjlighet att bestämma vad vi skulle spela. Jag kunde börja två set med jigs men när det blev min tur för tredje gången fick jag spela Gärdebylåten för dem istället. Det var en trevlig kväll, även om jag kände mig lite dum när hela gruppen spelade låtar jag inte kunde och jag bara satt där. Men några set kunde jag spela i alla fall, så det var kul ändå. 

Och eftersom jag bara skrev ett upprört inlägg igår fick ni inte veta hur jag tillbringade min söndag. Kanske är ni inte så fruktansvärt intresserade av det heller, men eftersom detta är min blogg tänkte jag skriva om det i alla fall. 

Jag åkte med Marlene, Diana och Sarah till Dún Laoghaire söder om Dublin. Där gick vi till matmarknaden som de har varje söndag och vi köpte något att äta som vi inmundigade på havspromenaden som går ända bort till nästliggande by, Dalkey. Så efter att jag ätit mina dumplings promenerade vi i solen (vi hade tur med vädret!) bort till Dalkey där vi letade efter sälar. Vi fick syn på en innan vi klättrade ner för klippan igen och promenerade tillbaka. Efter en kaffe åkte vi tillbaka till Dublin och sen till Ballymun; där Marlene och jag tillbringade kvällen som vanligt med te, film, musik och prat.