Revelation
Kategori: Allmänt
Tänk att det egentligen är ganska enkelt. Jag har insett att jag duger som jag är. Jag behöver inte gå och våndas över att jag inte har perfekt hy; störa mig på min dubbelhaka; gömma magen under kläder; gå runt och tro att jag är mindre intelligent, intressant och omtyckt än alla andra; eller ha ångest för att jag inte pratar så mycket.
För det här är jag. Jag har ingen platt mage; jag älskar mat alldeles för mycket och ogillar träning alldeles för mycket för att ha en fast tvättbräda. Jag har rodnader och några finnar i ansiktet som jag visserligen motarbetar med skrubb, ansiktsvatten och krämer men som ändå finns där. Jag får en dubbelhaka när jag ler riktigt brett, sjunger och spelar fiol men det finns inte så mycket jag kan göra åt den. Jag är blyg och lite tillbakadragen, men jag försöker vara så öppen och utåtriktad som möjligt och pressar mig långsamt ut ur min comfort zone. Och även om jag intalar mig själv att jag är mindre intressant och intelligent än alla andra så försöker jag inse att jag inte är det; jag är smart nog att läsa på universitetet (hittills har ju allt gått bra) och varför skulle alla andra vara mer intressanta?
Jag är som jag är, och det måste också få vara bra nog. Det finns såklart saker som inte är perfekta och som kan förbättras (till exempel min löjligt plågsamma prokrastinering; eller att jag övertänker saker utan anledning); men i det stora hela har jag kommit underfund med att jag inte vill försöka sträva efter att förändra mitt hela väsen för att bättre passa in i någon modell av "det perfekta". För ingen är perfekt. Inte ens de som verkar vara det. Alla har någonting de inte är nöjda med; som inte passar in; som måste förbättras. Även om jag tycker att det är viktigt att vilja vara en så bra människa som möjligt; vara sitt bästa jag; så får vi inte glömma att vi kanske redan är ganska bra. Vi behöver inte passa in i den där mallen. Tänk om alla vore likadana; det vore väl ett tråkigt samhälle.
Jag duger som jag är. Ni duger som ni är. Det finns andra saker man kan gå och tänka på istället för "ser jag för tjock ut i denna?"; "tycker de att jag säger för mycket?"; "borde jag ha sagt mer?"; "vad kommer folk tycka?".
Var er själva; jag ska vara mig själv. Man mår bäst då.
