Howth och ännu mer avsked
Kategori: Allmänt
Det blir bara värre och värre; fler och fler försvinner från Dublin och åker hem. Igår hade jag ingenting att göra på dagen så jag tänkte åka in till stan för att promenera omkring lite, kanske sätta mig i en park och läsa i min bok. Men när jag gick av bussen på O'Connell Street sprang Nina från Österrike ikapp mig, vilket var en väldigt trevlig överraskning. Hon skulle egentligen träffa någon i stan men han dök aldrig upp, så vi beslöt oss att åka ut till Howth istället. Det var fantastiskt fint väder så vi satt nere vid vattnet hela dagen och pratade om allt möjligt. Vi köpte glass och satte oss på stenmuren och njöt av solen; jag blev till och med solbränd på ena axeln. Det var väldigt trevligt att tillbringa dagen med Nina; vi hade egentligen inte hunnit prata så mycket innan så det var fint att lära känna henne lite. På eftermiddagen åkte vi hem igen; och eftersom hon åker hem på lördag tog vi avsked från varann, vi lär antagligen inte ses något mer innan dess. På kvällen överraskade Andrei, Pernilla, Audrey, Astrid, Lisa, Théo och jag Diana med en förskottsfödelsedagsfest. Det var väldigt roligt, eftersom hon inte anade någonting och blev väldigt glad! Efteråt gick vi till Valentinas avskedsfest, vilket såklart var lite ledsamt eftersom det var flera jag sade hejdå till för sista gången. Efter en stund gick jag hem till mig med Marlene och vi tillbringade vår sista kväll tillsammans.
Idag åkte Marlene nämligen hem till Österrike. Vi tillbringade hela förmiddagen tillsammans och åt i studentmatsalen för sista gången. Klockan tre åkte hon från Gateway med sin far. Det var väldigt ledsamt, jag kommer verkligen sakna henne. Vi tillbringade ju i princip varenda dag med varandra och hade så roligt ihop; det blir så konstigt att inte se henne varje dag längre. Det har inte riktigt sjunkit in än, men det kommer nog imorgon... Jag åkte in till stan med Andrei där vi mötte Astrid, Théo, Pernilla, Audrey, Diana och Lisa på the Church. Där satt vi en stund innan vi tog en kort promenad i stan; sen åkte vi hem till Gateway där vi tillbringade kvällen med att äta pizza och kolla på alla Irland-bilderna. Det var väldigt mysigt. Men kvällen avslutades också tråkigt eftersom vi tog avsked från Diana som åker hem tidigt imorgon. Antalet utbytesstudenter kvar på Irland krymper hastigt, och det hela känns väldigt underligt.
Men imorgon kommer jag bli distraherad från det, eftersom jag får besök av min mamma. Det ska bli så fint att se henne igen; vi har visserligen pratat mycket över Skype men det är ju en annan grej att ses i verkligheten. Samtidigt är jag lite vemodig; att hon kommer hit markerar början på slutet av mina utbytesstudier eftersom jag vet att vi åker hem tillsammans om bara några dagar. Min lilla ignoransbubbla av vad som händer kommer spräckas och jag kommer inse att allt är över nu. Men jag har ju som tur är några få dagar kvar att njuta av Dublin, med min mor dessutom. Det ser jag fram emot.
Idag åkte Marlene nämligen hem till Österrike. Vi tillbringade hela förmiddagen tillsammans och åt i studentmatsalen för sista gången. Klockan tre åkte hon från Gateway med sin far. Det var väldigt ledsamt, jag kommer verkligen sakna henne. Vi tillbringade ju i princip varenda dag med varandra och hade så roligt ihop; det blir så konstigt att inte se henne varje dag längre. Det har inte riktigt sjunkit in än, men det kommer nog imorgon... Jag åkte in till stan med Andrei där vi mötte Astrid, Théo, Pernilla, Audrey, Diana och Lisa på the Church. Där satt vi en stund innan vi tog en kort promenad i stan; sen åkte vi hem till Gateway där vi tillbringade kvällen med att äta pizza och kolla på alla Irland-bilderna. Det var väldigt mysigt. Men kvällen avslutades också tråkigt eftersom vi tog avsked från Diana som åker hem tidigt imorgon. Antalet utbytesstudenter kvar på Irland krymper hastigt, och det hela känns väldigt underligt.
Men imorgon kommer jag bli distraherad från det, eftersom jag får besök av min mamma. Det ska bli så fint att se henne igen; vi har visserligen pratat mycket över Skype men det är ju en annan grej att ses i verkligheten. Samtidigt är jag lite vemodig; att hon kommer hit markerar början på slutet av mina utbytesstudier eftersom jag vet att vi åker hem tillsammans om bara några dagar. Min lilla ignoransbubbla av vad som händer kommer spräckas och jag kommer inse att allt är över nu. Men jag har ju som tur är några få dagar kvar att njuta av Dublin, med min mor dessutom. Det ser jag fram emot.