nemaproblema.blogg.se

Idag har det varit jättefint väder igen - solen sken och det kändes nästan somrigt. Jag och Ariane fick en visning av en kollega i Jakob-Kaiser-Haus med en massa rum, korridorer och takterasser som jag inte visste fanns. Passar bra nu under min sista vecka, haha. 

När jag kom hem dammsög jag lite i lägenheten, tvättade och städade i rummet. Sen satte jag mig med mina snabbnudlar och kollade på extramaterialet till första Hobbitfilmen. Jepp. Det gjorde jag med min kväll. Tittade och lyssnade på folk involverade i produktionen prata om kameror, planering, stress, dvärg- och hobbitoutfits, dwarf boot camp och Tolkiens låtar. En kväll well spent. Nu har jag Blunt the Knives på hjärnan, men det är okej. 

Inte tänka på det nu. Nu ska jag sova. 

 

Om precis en vecka så sitter jag hemma i Sverige igen. Skumt. Satt och tänkte på det på kontoret i eftermiddags och tyckte det var synd att jag gör min sista vecka nu; ikväll när jag pratade med Christian, Charly och Johann om att vi måste ses nästa måndag och äta tillsammans en sista gång blev jag också lite ledsen. Snart är detta äventyret slut. Men det kommer väl fler, förhoppningsvis. 

Jag bakade ju kanelbullar igår, och idag tog jag med ett gäng till kollegorna på avdelningen. Det verkade vara uppskattat, även om jag ju inte kan konkurrera med tysk kaka. Men kanelbullar är ju aldrig dåligt det heller. Idag gick jag med Ariane på en guidad tur genom riksdagshuset och sen var vi uppe på kupolen i solen. Idag var det verkligen riktig vårstämning - soligt och varmt. I could get used to this. Jag hoppas att jag inte återvänder till ett grått kylskåp nästa vecka när jag åker till Sverige; här blommar redan krokus. 

Efter jobbet åkte jag till Nollendorfplatz där jag träffade Christian, Charly och Johann och tillsammans gick vi till en etiopisk restaurang. Restaurangägarna är goda vänner till familjen och det var fint att se hur glada de blev av att se Christian, Charly och Johann igen. Maten var också fantastisk! Tidigare har jag bara provat nordafrikansk mat, så det var spännande att prova något nytt. Och som sagt - mycket gott. 

Nu sitter jag och funderar om det är okej att äta en bulle såhär på kvällskvisten, även om jag är mätt och egentligen bara sötsugen. Hm. Bullarna smakar ju bättre idag än imorgon, så det kanske är okej att äta en. Det blir nog en bulle. 

Det är måndag kväll och min sista praktikvecka har börjat. Jag tror bestämt att jag skrivit förut hur konstigt jag tycker att det känns, men det känns verkligen konstigt. När jag kom hit kändes nio veckor som tre evigheter, men helt plötsligt är det snart slut. 

Över helgen åkte jag med Christian, Charly och Benni (Charlys pojkvän) till Minden. Det var fint. Vädret var visserligen ganska ogästvänligt, men det var fint ändå. Lugna dagar med tedrickande, promenader runt gården och matlagning. På lördagkvällen åkte jag med Charly, Benni och Charlys kusin Jakob till grannbyns biograf där vi såg en fransk film som jag verkligen gillade. Det känns alltid lite fånigt att kolla på icke-tyska filmer i Tyskland - när allt är dubbat känns det alltid som om jag ser på barnfilm - men jag vande mig efter en stund. Det var en dramakomedi om en senegales som heter Samba som bott i Paris i 10 år men inte hade uppehållstillstånd; hans tillvaro med svartarbete, hjälporganisationer och utvisningsbesked. Mellan komedin var filmen ganska allvarlig, och jag satt där och funderade på hur vår verklighet kan se ut så att människor kan klassas som "illegala" invandrare. Hur människor satsar allt de har för att slippa undan misär, bara för att bli förföljda av en rättsstat som vill vara säker att den egna nationalstaten förblir fri från "illegala invandrare". Efter en stund blev jag ganska arg. Men ja, filmen var i alla fall bra. 

Igår tillbringade vi förmiddagen med att flytta på en stor hög med stenar. Det var rätt mycket jobb; högen var högre än mig och bestod av stenar i olika form och tyngdklass. Men efteråt belönades vi med tårta från konditoriet, så det var värt det. Ni vet ju vad jag tycker om tysk kaka. Sedan såg vi på film (En Oväntad Vänskap; av samma regissör och med samma skådespelare i huvudrollen som biofilmen lördag kväll) och lagade mat och åt. Mysigt. På kvällen åkte jag tillsammans med Charly, Christian och Benni tillbaka till Berlin. 

Idag har varit en lite seg dag på kontoret. Alla har varit upptagna men jag har inte haft så mycket att göra. Jag försökte sysselsätta mig med mina egna saker istället, men tappade både fokus och motivation emellanåt. Svårt. Ariane och jag tog en lång lunchpaus och gick upp på Riksdagshuskupolen och stod där uppe i solen och blickade ut över Berlin. Det var fint i alla fall. Kvällen har jag tillbringat med att baka bullar och meditera. Nu är det redan läggdags, så jag ska ta och sova en stund. Hoppas ni haft en fin helg. 

Idag är en sån dag då jag är trött. Och stressad, för att det känns som om jag inte hinner, orkar eller lyckas göra det jag borde göra. Det känns som om det inte spelar någon roll hur mycket eller lite jag gör, det känns ändå som om det aldrig räcker. Det är inte bra nog. 

En sån dag är det idag. 

 

 

 

Jag har säkert redan skrivit detta, men jag tycker det är så otroligt hur snabbt tiden gått. Idag är det exakt två veckor kvar tills jag åker till Sverige igen; det känns konstigt och liksom surrealistiskt. Min praktiktid är nästan slut; tiden som kändes som en hel evighet och nästan oändligt lång när jag kom hit är nästan förbi. Jag har hunnit göra så mycket; se så mycket; uppleva så mycket. Ändå känns det som om jag bara skrapat på ytan, jag har inte hunnit lära känna Berlin på riktigt. Det finns en hel lista med saker som jag vill se och göra som jag inte kommer hinna med de kommande fjorton dagarna heller. 

Jag har inte hunnit gå på tillräckligt många loppmarknader. 
Jag har inte hunnit gå till den där lilla vinylaffären på tvärgatan mot tunnelbanestationen. 
Jag har inte hunnit titta in i de fullsmockade små secondhandaffärerna. 
Jag hinner inte åka till Minden en gång till, även om det också hade varit fint. 
Trots att jag varit i en hel del museer och gallerier har jag inte hunnit se ens en bråkdel av allt Berlin har att erbjuda i museiväg. 
Jag har fortfarande inte ätit en riktig Döner. 
Jag har heller inte ätit Bienenstich (inte okej!). 
Ja har inte hunnit prova tillräckligt många ölsorter.
Jag har inte hunnit promenera i Tiergarten eller i Botanischer Garten. 
...
Och jag hinner nog inte göra en lista med allt jag inte hinner med heller. 

Men än behöver jag inte förtvivla; jag har två veckor till på mig att hitta på saker. Under tiden ska jag njuta av min sista tid i Bundestagförvaltningen; ett arbete och en arbetsplats som jag trivs mycket bra med; och av att vara i Berlin. Jag ska nog hinna med att göra några saker på min lista ändå. Allraminst ska jag hinna fika på kaffe och tysk kaka innan jag åker hem. 

 

Helgen har, som jag skrev igår, varit jättefin. På lördagen gick jag med Ulrike till marknaden som är i Bamberg varje dag, och till lantmarknaden som alltid är på lördagar. Vi köpte en massa goda saker - allt från vilt och korv till bergost, mangold, potatis och bröd. Så mycket gott! Och det är ju hur mysigt som helst att gå omkring på marknaden - det är så synd att det inte finns i Sverige på samma sätt som här. På eftermiddagen gick jag med Ulrike upp på en av många kullar som Bamberg är byggd på (likt Rom, fast kanske i lite mindre skala då), där Manfred och Ulrike har en trädgård (typ en kolonilott) som vi klippte lite rosenbuskar på innan vi promenerade ner till staden och hem igen. 

Söndagen var vi också flitiga och promenerade; på morgonen gick vi på poesirunda i Bambergs grönområde längs älven, och på eftermiddagen promenerade jag med Ulrike upp på två av de andra Bambergskullarna genom klostergårdar, biskopshus, trånga gränder, kullerstensgator, älvstrandpromenader och vinberg. Hela tiden med solen i ansiktet och blå himmel - här kändes det verkligen som vår. 

Våren har kommit även till Berlin; idag har det varit riktigt varmt och soligt hela dagen. Efter jobbet träffade jag Birgit och vi gick på improvisationsteater tillsammans - det var väldigt roligt! Jag var fascinerad över hur skickliga skådespelarna var och hur de lyckades improvisera fram så underhållande och roliga scener. 

Jag är nyss hemkommen från fyratimmarstågresan från Bamberg till Berlin.Över helgen har jag varit och hälsat på Manfred och Ulrike i Bamberg. Det har varit hur fint som helst. Solen sken hela helgen och det kändes som vår; jag har blivit bortskämd av Manfred och Ulrike; och vi har pratat om allt från politik, utbildning och asylrätt till musik, konst och historia. Vi har promenerat omkring en hel del i Bamberg och jag har fått återuppleva den lilla medeltida staden (i somras var vi ju där hela Vinkeloe-klanen, och nu fick jag se Bamberg i skarven mellan vinter och vår). Det kändes faktiskt lite som att komma hem när jag kom dit i fredags kväll; i somras promenerade jag omkring så mycket med dem och mamma och Simon att jag kände igen nästan varenda gata och hus. Det var en fin känsla - att jag kände igen mig så mycket och att det kändes så, ja, hemma. Jag insåg då att det var första gången sedan jag åkte till Berlin att jag kom någonstans där jag hade varit mycket innan och faktiskt kände igen mig. Så det var fint. Och såklart var det jättefint att få umgås hela helgen med Manfred och Ulrike. 

Nåja, det var mina tankar om hemma för ikväll; nu är det läggdags igen. Det är ju en dag imorgon också; närmare bestämt måndag med arbete. Så godnatt med er, hoppas ni sover gott. 

Jag varken hann eller orkade skriva något igår när jag kom hem. Igår stanande jag kvar lite längre på kontoret och sen åkte jag till norra delen av Berlin där jag träffade min morbror Christian. Vi åt kvällsmat tillsammans hemma hos honom och sen gick vi till vårt stammisställe - ja ni gissar rätt - Piano Salon. Denna gången var ingen pianist involverad, utan det bjöds på Goldbergvariationerna omskrivet för stråktrio. Åh, vad det var bra. Alla tre hade barockstråkar, cellon hade fem strängar och de spelade nästan utan vibrato och det var fantastiskt fint. Precis så som jag föreställer mig att en kammarkonsert under barocken lät - jag tyckte det var helt underbart. Vi var på väldigt bra humör när vi åkte hem igen. 

Idag var det väldigt svårt att stiga upp. Jag sov inte bra alls och det kändes konstigt när det var morgon - jag skyller det hela på fullmånen. Det var ändå trevligt på jobbet, så jag blev på bra humör under dagen. Jag insåg idag att jag verkligen trivs på min praktikplats. Jag hade nog faktiskt inte kunna få det bättre. Så det är bra. 

Jag åkte en extra hållplats på hemvägen och promenerade på Akazienstrasse i Schöneberg hem; jag tittade i lite olika affärer och gick till Aldi och köpte det viktigaste (det vill säga Nutella, Prinzenrolle och knäckebröd. Japp.). Det var faktiskt riktigt härligt att strosa omkring själv, jag är lite överraskad över att jag är på så bra humör. Jag såg också fram emot hela eftermiddagen att få vara själv hemma på kvällen och bara ta det lugnt. Inga planer, jag kan göra vad jag vill. Nu är klockan kvart i åtta och jag ska äta mina snabbnudlar och titta på New Girl. Sen ska jag packa mina saker för imorgon, eftersom jag åker till Bamberg över helgen. Det blir fint. 

Bra dag idag, trots jobbig morgon. Så det kan bli. 

Jag har varit så himla trött idag och jag vet inte riktigt varför. Det var väldigt svårt att stiga upp imorse, och jag kämpade med koncentrationen på eftermiddagen på jobbet. Men jag klarade mig igenom idag också, så det gick ju bra ändå. Ser fram emot att få sova snart igen. 

Efter jobbet promenerade jag bort till Potsdamer Platz där jag träffade Dongsun. Vi gick till cafét i Arkaden (där jag väl nästan är stammis vid det här laget) och drack kaffe och åt kaka (gott!) och satt och pratade hur länge som helst. Det var fint. När klockan var halv nio sade vi hejdå till varann - antagligen ses vi inte mer innan hon åker tillbaka till Sydkorea och jag till Sverige. Det är en så konstig känsla att säga hejdå och veta att det antagligen är sista gången en ses, eller att det åtminstone kommer ta lång tid innan en ses igen. Nåväl; som tur är finns det internet, så att vi kan hålla kontakten. 

Hemma har jag gjort rent i badrummet och tvättat, känner till och med lite duktig. Hos Petra fick jag lite hjälp med att föra över bilder från min kamera till usb, så jag har några bilder till er som smakprov på hur jag har det här. Jag har tagit hur många bilder som helst, men orkar inte riktigt gå igenom dem alla just nu. Det kommer så småningom, I promise. This will have to do for now. 

Jag är precis hemkommen från min helgexkursion. Jag har haft en väldigt lugn och fin helg. Känner mig ändå ganska trött och även om klockan bara är tio ser jag fram emot att få sova snart. Men först ska jag berätta vad jag haft för mig. 

I fredags efter jobbet åkte jag till Berlin ZOB (busscentralen) som ligger i västra Berlin. Fredagen var underbar; det var riktigt varmt och solen sken. Eftersom jag hade lite tid på mig innan bussen gick satte jag mig på marken med en glass och en kaffe och njöt lite av solskenet. Sedan åkte jag med bussen till Hannover; en tretimmarsresa; där Petra hämtade mig och tillsammans åkte vi hem till henne i Rehren. Vi åt kvällsmat och satt och pratade tills vi var trötta nog att gå och sova. Det var så himla fint att träffa Petra igen, det var verkligen längesedan vi sågs. Hon är som en storasyster för både mig och Simon; det gjorde alltså inget att vi inte setts på ett tag, det kändes som sist ändå. Även om hon har en liten egen familj vid detta laget - hon och Thomas har dottern Mira tillsammans, som nästan är ett och ett halvt år.

Mira träffade jag för första gången på lördagen (hon sov när jag kom i fredags), och tillsammans med Petra och Rimu (familjens lilla svarta hund) tillbringade vi hela lördagen med att hälsa på djuren på gården där Petra jobbar och promenera i solen i grannbyn Wunstorf. Det var hur mysigt som helst. På kvällen hade vi besök av Thomas och Petras vänner och vi tillbringade kvällen med att äta pizza och spela sällskapsspel. Också hur mysigt som helst. 

Idag gjorde vi en annan utflykt; vi åkte till Steinhude am Meer (vilket trots namnet inte är vid havet utan vid en sjö) där vi promenerade omkring i solen. Innan vi åkte hem åt vi Fischbrötchen inköpta vid en liten kiosk vid sjön. Jag ska akta mig för att överanvända detta adjektiv men jag vill ändå påstå att det var mysigt. Vi hann vara hemma en liten stund också innan jag blev körd till tågstationen i Haste där jag tog S-Bahn till Hannover där jag bytte till min buss till Berlin. 

Tre timmar senare var jag återigen vid ZOB och åkte med S-Bahn hem till Schöneberg. En kort stund skypade jag med Marlene och sen med mamma och Simon, och nu är jag verkligen på väg att somna. Så jag tänkte att jag borstar tänderna nu och går och lägger mig. Lite extra sömn kan nog inte skada, jag vill ju vara pigg imorgon. Godnatt med er, hoppas ni också hade en fin helg! 

Imorgon efter jobbet åker jag emd bussen till Hannover, där Petra kommer och hämtar mig. Så det är nog tyst på bloggen här över helgen, men jag lovar att uppdatera efteråt om vad jag har haft för mig. Det ska bli så roligt att hälsa på Petra och äntligen få träffa henne igen - det var för längesen vi sågs! 

Idag satt jag en liten stund i biblioteket efter jobbet och skickade iväg ett första utkast till PM till min handledare för uppsatsskrivandet (jag har bestämt mig för att byta ämne). Det var skönt att få det gjort, det känns som om jag lyckats göra något produktivt idag. Sedan träffade jag Christian och vi gick till Alte Nationalgalerie tillsammans. Där har de konst från 1700-, 1800- och tidigt 1900-tal, i en fin byggnad. Det var roligt, jag gillar att titta på gammal konst. Även om jag nog gillar renässans och barock mer, så är det kul att kolla lite på naturalism och romantisk konst med. Mycket brunt och jordiga färger, men också stora beställningsverk som skildrar historiska händelser (helst med någon tysk kung, prins eller kejsare); tavlor med löjligt många detaljer och nästan smöriga motiv. Men fint, jag tyckte om det. Efter att vi blev utslängda vid stängningsdags tog vi oss till Bergmannstrasse i Kreuzberg där vi träffade Johann och tillsammans gick till en indisk restaurang. Där satt vi en bra stund och åt och pratade. Med andra ord har jag haft en bra dag idag. Hoppas ni också haft en bra dag, nu ska jag sova!

Denna veckan är det bara svårt att stiga upp på morgonen. Vill bara ignorera väckarklockan, vända mig om och sova vidare. Det är inte så att jag får mindre sömn än veckan innan; snarare tvärtom; men jag är så himla trött denna veckan. Men jag har hört att det är på grund av vädret. Det är alltid vädret. 

Idag jobbade jag som vanligt, men till klockan tre gick jag till en sittning i utskottet för mänskliga rättigheter, vilket var väldigt spännande. Tyvärr pratade de rätt länge om ett mindre intressant ämne i en och en halv timme innan det intressanta började; efter två och en halv timme kunde jag emellertid inte koncentrera mig längre, var yr och mådde lite illa så jag gick även om det hade varit intressant att höra på resten. Nåväl. Jag skulle ändå gå och träffa Dongsun; vi gick hem till henne (hon bor fem minuters promenad från Brandenburger Tor) och lagade mat och pratade hela kvällen. Det var väldigt trevligt. 

Nu har jag suttit och glott framför min dator en liten stund men ska nog gå och lägga mig snarast så att jag hinner få lite av den där underbara sömnen innan jag måste gå upp igen. Hoppas ni haft en bra onsdag. Dongsun berättade för mig förut att hon läst att det gjorts undersökningar som bevisar att människor är tröttast på onsdagar, och att en i regel ser lite sämre ut på onsdagar. Onsdagar är inga bra dagar, med andra ord. Så om ni varit extra trötta idag, eller om idag inte varit en så jäkla bra dag, så vet ni varför. Det är onsdag. 

Men det blir bättre, för det är en dag imorgon också. 

Idag har jag jobbat vidare på kontoret; förra veckan fick jag ett nytt uppdrag som jag håller på med för fullt nu. Det går framåt, så det känns bra. Efter jobbet proemenerade jag en liten bit längs Spree till Hauptbahnhof där jag tog en buss till Moabit där jag besökte Charlotte och Christian. Vi drack te, pratade och åt kvälssmat ihop, vilket var väldigt mysigt. Kom hem för en liten stund sen bara och täntke gå och lägga mig nu så att jag får lite mer sömn för en gångs skull. Jag har varit så trött på mornarna så det har varit riktigt svårt att stiga upp. Men imorgon är det redan onsdag och mitt i veckan. Jag ser fram emot helgen, för då ska jag åka och hälsa på Petra utanför Hannover. Vi har inte setts på jättelänge så det ska bli hur kul som helst. Nåja, mer om det till helgen. 

Det är lite läskigt hur snabbt tiden har gått; nu är redan hälften av min tid i Berlin förbi. Bara fyra veckor kvar, sen bär det av hem till Sverige igen, där uppsatsskrivande väntar. Jag har bestämt mig för att byta uppsatsämne och måste snarast sätta mig ner och skriva ett nytt PM, men jag har lite svårt att göra det för tillfället. Dels så är jag sällan hemma och kan ta det lugnt och arbeta, dels så är jag benägen att skjuta upp sånt som är jobbigt. Och nu tänker jag skjuta upp det också, för nu ska jag sova. Godnatt med er!